hotell
det var inte cancer!
Det är kanske dags att göra en uppdatering här...
Jag har gått igenom en mardröm och inte velat skriva om det.
Imaj när jag låg inne på sjukan för lite magproblem hittade man en tumör på magsäcken när man gjorde en gastroskopi. Den var 4cm stor och måste tas bort.
Den 13 augusti opererades jag. Jag gick hela sommaren och visste inte om jag hade cancer eller inte. Ett helt bisarr situation. Det var så overkligt så jag fattade inget själv. Därför kunde jag inte prata om det....
För pratar man om det, då finns det. Och jag ville inte att det skulle finnas.
Hur som, det blev med titthålsoperation. Problemet var bara att jag sedan mjältoperationen för 15 år sen hade buken full med sammanväxningar. Så läkarna hade svårt att ta sig igenom. Men operationen lyckades och tumören togs ut.
Innan sa läkaren att om allt går som det ska kan du åka hem redan dagen efter, och att jag bara skulle ha ont nån vecka eller så.
Hade jag vetat då hur mycket komplikationer det skulle bli efterråt så hade jag vart mer orolig...
För det första fick jag så vansinnigt ont när jag vaknade efter op. Så ont så personalen vart förvånad. Jag kommer inte ihåg detta men tydligen så hade jag vaknat och bara skrikit av smärta så de hade fått söva om mig och pumpa mig full med smärtstillande.
Sen fortsatte bekymren...
Istället för att bli piggare började jag kräkas. JAg kräktes i 3 dagar, i 7 timmar i sträck varje dag och var 10:e minut. Man gjorde extra röntgen flera gånger för att se om det bildas en propp eller annat som gjorde att jag inte ens kunde dricka en tesked vatten utan spy.
Vid sista röntgen var jag så illa däran så jag fick en nässond. Vet ni vad det är?
En sond som man för in genom näsan och ner i magsäcken för att få in kontastvätskan i magsäcken. Jag kunde ju inte dricka. Vill man tortera någon så ska man trycka ner en sådan sond. Det var fullständigt vidrigt och jag hade rejäl panikångest hela tiden den satt inne. Vilket var flera timmar. Man ville itne ta ut förrän röntgenbilderna var klara och godkända så man inte skulle behöva ta fler bilder.
Jag låg inne en vecka. Samma dag som jag började kunna nosa på riktig mat så ville jag hem. Att vara ifrån barnen så länge var jättejobbigt.
Men jag var långt ifrån frisk när jag kom hem. Hade jätteont vid operationssåret, och speciellt där dräneringsslangen hade suttit. Men ändå så det första jag gjorde när jag kom hem var att köra bilar med barnen. Dom hade längtat!!!
Tiden efterråt har vart jobbigt. Ont och svårt att äta.
Men jag fick ett bra besked! Tumören visa sig inte vara en tumör i den bemärkelsen. Det var mjältvävnad! Jag nämnde ju att mjälten sprack för ca 15 år sen. (det är annan historia det...). En bit av mjälten vart kvar i buken när jag opererades då. DEn lilla lilla biten fastnade på magsäcken. OCh började växa!
Och det kära ni, det kan hända i teorin, och finns fall tidigare. Men det är så pass ovanligt att ingen läkare kunde ens misstänka att så var fallet här. Så nu har jag på papper, verkligen, att jag är konstig!!!
Det här var ju såklart bättre än det bästa besked jag kunder tänka mig. Nu slipper jag 5 års koller och kunde bli friskförklarad på en gång. Inga cellgifter eller nåt mer!!!
Så lättad är jag. MArdrömmen är över. MEn än är jag inte frisk. Jag ska göra ytterligare en gastroskopi eftersom jag inte mår som förväntat. Jag mår fortfarande illa. Jag har fortfarande ont. Jag har fortfarande svårt att äta.
Jag har rasat i vikt väldigt mycket. Måste dricka näringsdrycker flera gånger om dagen för att få i mig nåt alls. Nu kämpar jag för att gå upp i vikt. Det gör jag inte än, men jjag har slutat gå ner nu ialla fall.
Allt det här har tärt på allt och alla runt omkring mig. Jag har undvikit folk och vänner. Inte velat träffa nån. Det börjar gå bättre nu att vara i sociala sammanhang men det känns fortfarande svårt. I och med det här hamnade jag en rätt djup depression. Djupare än jag trodde inser jag nu efterråt när jag ska ta mig ur det. Det i samband med att vi fortfarande inte får sova, så är det tufft. Men jag fixar det. Det tar lite tid bara...
Men jag är så tacksam över att vara frisk. Att inte ha cancer!!!!
Tanken är att jag nu ska fortsätta blogga igen. Det händer så mycket med barnen som jag missat att dokumentera.... Nu måste livet fortsätta. Det är dags!
Glass på Kolmården. Ett av sommaren äventyr!
