fastande återigen
Jag är inte frisk än, och nu ska det kollas saker igen.
Och jag måste fasta hela dagen.
Och för en koffeinist, att vara utan kaffe en hel dag. Hua!
Ja ni vet väl det själva, alla småbarnsmorsor där ute....
och alla som vet vad det innebär att göra en gastroskopi, ni vet att den här dagen är inte så värst kul för min del...
ilska över hur sjukvården kan vara
Efter att ha haft en kämpig natt med värk och sen en morgon med illamående och huvudet i toan några gånger har jag sovit några timmar. Har tom vart ute i växthuset en stund.
Tuva o Anders är i stan och åker karusell på nåt tivoli. Önskar jag kunde vara med... Men jag får vara hemma, Vide är här med så Tuva får en helskoj stund själv med pappa.
Men som sagt, jag bara önskar att jag med kunde få vara med på det roliga..
Man blir rätt knäckt av det här. Och att inte veta vad det är, och om det kommer igen.
Vad gör jag då? Inte åker jag till sjukhuset inte. För där får jag ingen hjälp.
Jag vet ju inte hur jag ska förebygga de här anfallen, eftersom jag inte vet vad som orsakar dem.
Båda gångerna har jag vart hemma. Första gången när jag lagade middag. Andra gången några timmar efter lunch. Jag är tacksam för att jag itne vart ensam nån av gångerna.
Men vart befinner jag mig nästa gång?! För jag är nästan övertygad om att få samma igen....
Ilskan över hur mitt fall har behandlats har inte lagts sig. Men vi börjar fundera på vad som egentligen sades till mig. Synd att jag var själv då.
Så här i efterhand så blir jag irriterad på mig själv som inte reagerade mer då på vad läkarn sa. Men alla ni som vart med om en läkarrond på avdelning vet att dom typ springer igenom rummet och man hinner knappt reagera så är de ute igen.
Att säga att jag kanske får lära mig leva med de här anfallen är ju inte klokt att säga när det enda man gjort är 2 sketna undersökningar och man skiter i den 3:e?!
Och inte säga att röntgen får bli sen, eventuellt. Va Fan! Man ska väl ändå försöka bota patienterna när de är sjuka och försöka ta reda på orsaken.
Inte skicka hem dom och typ säga "åk hem du, vi hittar inget fel. Ta med dig en bunt smärtstillande, kom om 2 veckor på återbesök så hoppas vi på det bästa. Tack å hej"
Min mamma är flyförbannad och hon ringde för en stund sen och frågade om det var okej att gå på hårt och skälla på de inblandade. Javisst sa jag. Såklart. För skäll ska de ha, och jag vill ha uppföljning på det här.
Pissnissar!!!
För även om det är hur skönt som helst att vara hemma med familjen så är jag inte frisk. Kanske borde jag vart kvar ett dygn till, minst.
Men jag ville inte. Och det var jhu inte så direkt att läkarn proppsade på att hålla mig kvar när jag sa att då är det ju ingen idé att vara kvar här...
Mitt fall har väckt stor ilska bland de jag känner, och jag får höra den ena historien efter den andra. Det här är inte unikt tyvärr och ingen är förvånad.
Så ska det väl ändå inte vara. I välfärds-Sverige?!
Just nu känns det som jag har en stor jäkla sten i tarmarna. Och efter att ha fastat i flera dygn är jag så jäkla svag. Att vattna i växthuset tog helt slut på mig.
Och jag kommer defentivt i bikinin i sommar. Nu väger jag sådär lite igen. Men jag får väl bygga muskler istället när jag blir frisk igen.
"anfallen"
Börjar med svimningskänsla, total trötthet (jag kände direkt när det kom att det var samma skit igen). Strax efter krampar det i magsäcksområdet. Nån halvtimma senare börjar det göra ont i ryggen där revbenen slutar. där blir värken intensiv och gör att jag inte kan stå upp.'Sen efter nåt dygn eller 2 börjar smärtan vandra neråt. Efter ca en vecka har den vandrat hela vägen ner/ut.
Hela tiden har jag väldigt ont i magsäcksområdet, är petöm där och läkaren sa att huden där ovanpå var mkt varm. Och mår illa hela tiden.
Sen ebbar det bara ut, och jag blir frisk.
vad säger hobbydoktorn i dig?
sjuk sjukvård
Här kommer lite mera...
I onsdags kväll blev det ett oplanerat besök på sjukhuset. På akuten.
Jag kände på eftermiddagen att jag fick ett liknande "anfall" som jag fick i påskas.
Blev dålig ganska snabbt med riktigt ont i buken, och jag kände igen allt och det hade samma gång som förra anfallet.
Jag ringer sjukvårdsupplysningen som tycker att det jag förklarar är gallsten. Och iom febern som rusade så var det raka spåret till akuten.
Läkaren där känner och klämmer och tror mer på gallblåsinflammation, och lägger in mig på avdelning för att morgonen efter göra ett ultraljud.
Man hittar inget där som förklarar det onda. Det man hittar är nåt som kan bilda gallsten i framtiden. Så jag hade det inte nu, utan har nåt att se fram emot...
Senare samma dag (torsdag) görs en gastroskopi. Jag sövs ner, för alla som som gjort sån undersökning vet att den är mindre trevlig. För er som inte alls vet så går man ner med en slang genom munnen och kollar magmun, magsäck mm.
Tillbaks till avdelning där jag väntar, och förväntar mig att få resultatet från gastroskopin under kvällen.
Men inte....
Det blir först under ronden på fredagen som läkaren säger att dom inte hittar vad som förklarar tillståndet. Istället ska en ct-röntgen göras. En skiktröntgen alltså.
Så då väntar jag på det, och väntar och väntar...
Under hela den här tiden har jag ordentligt ont och mår illa. Får morfin var 3:e timme, spyr och är fastande från inskrivning.
Timmarna går och det blir fredagmorgon. Ingen röntgen.
Då märker jag att jag vart utan dropp i minst 4 timmar, på fastande mage.
Den sköterskan som kom in då fick skäll. Stackarn som jag inte träffat och som börjat jobba en halvtimma tidigare. Men jag ville få fart på det hela.
Det blev alltså lördagmorgon utan att nåt händer.
Ronden kommer, läkaren (ytterligare en ny såklart, man träffar aldrig samma person flera gånger...). Han förkunnar att dom inte hittar nåt fel på mig och är tveksam om vi ska göra röntgen alls. Den som jag alltså väntat 24 timmar på.
Då får jag nog och tycker han kan lika skriva ut mig på en gång. Va sjutton ska jag ligga där för, jag har barn som längtar efter mig.
Jag frågar, vad ska jag göra om/när det händer igen? Det är ju andra gången på kort tid jag får så här?
svar: "Ja vi hittar som sagt inget svar, så du får ta smärtstillande, och kanske acceptera att du får leva med det här".
WTF!
I min värld kan man inte säga så efter 2 ynka undersökningar!
Så jag blir hemskickad, utan röntgen. Med med en gäng morfin som jag kräver att få. För jag har ju fortfarande ont som fanken. Men kvar det ska jag inte vara.
Fråga mig inte varför nån röntgen aldrig blev av, för jag fick bara höra undanflykter. Läkarn sa att jag får en kallelse när det finns en lucka.
Jahopp. Då är jag väl (förhoppningsvis) frisk, inte kommer man hitta nåt då heller. Man ska väl ändå göra undersökningar när patienten är sjuk?!
Även en återbesökstid om 2 veckor på kirurgen.
Sen att jag fick ligga på fasta helt i onödan i flera dygn var inget som bekymrade honom.
Så jag fick åka hem, utan svar. Bara förbannad. Och inte är jag frisk heller.
Men jag är åtminstone hemma, med min familj.
Fast med tusen frågor om vad det kan va. Nerver, ny tarmsjukdom (crohns) mm mm.
