vridet att vrida klockan...
Alltså det här med att vrida klockan... ingen hit!
Jag är inte överlycklig över att gå upp redan klockan 06. För inte lägger sig damen tidigare på kvällen för det inte.
Närå....
Idag blir det öppna förskolan. Hoppas det är några vettiga morsor där att gagga med.
Annars då. Jo magen känns som om den väger minst ett ton. Eller kanske hundra ton. Hundra ton med träningsvärk från gårdagens övningsomgång. Igen.
Med all övning som magen håller på med, det borde ju vara så att efter förlossningen så bör jag ju få värsta rutorna på magen. Så mycket som jag tränar magen menar jag.
Funkar det inte så??
usel natt
Himla skoj natt det här.
Första halvan hade jag massa förvärkar som hållt igång ett gäng timmar (igen...), så då var det svårt att sova.
Vid midnatt så var det som vanligt dags för Tuva att bli kissnödig. Men det är ju en preocedur det där eftersom hon inte förstår att det är för att hon måste gå o kissa som hon vaknar.
Så det vart lite kaos i natt, och Anders bytte plats med Tuva i sängen. Och det blir ju sällan så värst bra för min del när Tuva sover så många timmar med mig. Bök, stök och med jämna mellanrum en koll från henne att jag är kvar.
Så imorse när hon ville gå upp (tack vadsomhelst för att det var söndag och Anders var hemma), så vart det brått till toan för att spy och sen gå och lägga mig igen....
Så för er som är avis på att det så fort nu med våran blöjfria donna. Tajma INTE det med att vara höggravid och bli torr även på natten....
Och det här med alla jävla förvärkar.. Nu börjar jag bli så van med dom så jag kommer inte hajja nåt alls när det sätter igång på riktigt... Måtte Tjorven komma tidigare....
Jag har nu ialla fall fått hem min TENS-apparat som är min bästa vän om kvällarna. Sablarns vad den är bra mot både förvärkarna och bäckensmärtan.
Tuvas första biobesök
Med Farmor och kusinerna Mira o Isa.
Jag var ju skeptisk innan att fröken Damp skulle kunna sitta still längre än 5 min. Men det hade hon gjort. Och inte bara i 5 min, utan hon satt stilla hela filmen!!!
har hon nånsin suttit still så länge förut? tror inte det!
Men hon hade skrattat och glatt ätit sitt snacks i lugn och ro. Imponerande!
Är det faktiskt så att damen börjar bli stora tjejen?!
Och vad gjorde vi här hemma?
Inte ett skvatt! Eller jo det gjorde vi visst det. Vi spenderade tiden i sängen. Åt choklad, läste. Sov. Och fantiserade om vem Tjorven kan tänkas vara.
Nu har vi ätit en god middag, och hänger i soffan.
Snart är det dags för efterrätt: kobajs.
Eller som andra ickekobajsfixerade kallar det: chokladpudding!
fina lördag
Inatt, vid midnatt igen, var vi uppe på pottan igen. Sen håller hon sig till morgonen.
Denna vända gick lite fortare, så det här blir nog bra! Även om hon inte än alls är van att vakna att vara kissnödig och blir ganska nipprig och frustrerad. Men det går väl över snart det med!
Idag ser vi fram emot en dag med hela familjen. Åtminstone på förmiddagen.
För efter lunch blir Tuva hämtad av farmor sin och de ska gå på bio. Nya Nalle Puh filmen ska ses.
Och hur det ska gå, att Tuva ska sitta still en hel timma i en biosalong. Är ganska skeptisk mot det.
MEN, det är upp till farmor att lösa! För jag o Anders ska vara kvar hemma.
Vuxentid, hela eftermiddan! YEAY!!!!
potträningen går nästan FÖR bra!
Tuva fortsätter att vara helt torr om dagarna. Även om hon har blöja på sig så säger hon till när hon är kissmödig.
Vilket är helt underbart! Vi hade ju det som mål, eller åtminstone önskemål, att hon skulle vara blöjfri tills nästa knasunge kommer.
Så med det lyckades vi. Hurra till oss!
Men jag hade tänkt att hon skulle ha nattblöja länge länge till. För det är det ju verkligen ingen brådska med att sluta med.
Tyckte jag ja.
Inte Tuva inte...
För inatt kommer hon till oss runt midnatt och är helt nipprig. Då är hon jättekissnödig och det är inte på tal om att kissa i nån fånig blöja då inte!
Utan upp på pottan och sen var ju liksom hon vaken.. Och jag med..
Så det är väl där det jobbiga ligger. Att pottproceduren tog ca en timma från det att jag gick upp till att jag återigen somnade.
Men jag antar att det kommer gå fortare för var gång....
Så egentligen klagar jag inte, inte alls. Det var bara det att jag var så oförberedd på att även nattblöjan skulle skippas. Det låg liksom väldigt väldigt långt bort för min del!
Det är väl sånt här som kallas lyx-småbarnsproblem...
"ånej, mitt barn vill kissa på pottan även på nätterna, och inte blöjan. Sa den bekväma (höggravida) mamman som bara vill sova"
hostig natt
Häng i trappan..
Natten var hostig. Minst sagt. Det var första natten som vi tog bort Cocillanan och det var tydligen för tidigt. För inatt sov ingen av oss mycket alls. Tyckte nästan synd om Tuva när jag tvingade upp henne till dagis. Hade jag inte vart helt slut själv så hade hon fått vart hemma. Och jag vet ju, när hon väl kommer dit så glömmer hon att hon är trött. Det kommer hon på när hon kommit hem och varvat ner....
Så jag känner mig inte så värst självisk. Bara lite.
Men med tanke på att jag la mig i sängen direkt efter lämning och vaknade sen kl 11:30 så behövde jag visst ett par timmar för mig själv...
Så idag blir det inga större projekt. Tvätta på sin höjd.
Nu blir det lunch framför en film. Vardags-tjockislyx!!!
Vecka 35
Jag är redo. Så jäklarns redo!
Känns som slöseri med tid att bebis ska ligga där inne och köra slut på mig när jag vill ha ut den!!!! NU!
Fast jag vet, det är ju bra om denna lilla krabat ligger kvar ett tag till och blir helt klar.
Men ändå...
Dagsfärsk bild:
Nu börjar den bli sådär ocharmigt stor tycker jag. Inte längre den där runda fina lilla magen. Utan börjar snarare förvandlas till ett svulstigt monster! Så därför blir det ingen magbild med tröjan uppdragen som jag tänkte..
Magen har ju sjunkit ner nu och det är skönt för magsäck och andning.
Bebis är som sagt redan fixerad och good to go!
Igårkväll började jag skriva på förlossningsbrevet. Eller jag skrev ut från BB Sthlms hemsida, men jag tyckte deras formulär var full med puckade frågor. Istället för att där fråga vilka smärtlindringsmetoder man helst skulle vilja ha så frågar dom om man är väl informerad om vilka som finns.
så ja gör nog ett helt eget brev som förra gången tror jag. Eller om jag bara tar det rakt av, jag har fortfarande samma tankar om förlossningen nu som då. Så lite medicinsk smärtlindring som möjligt och absolut ingen ryggbedövning.
Vågen fortsätter att picka på uppåt. Men det ökar inte på sig så dramatiskt som förra gången. 17kg + är det nu. Så en 20kg-ökning blir det nog ändå. Fast det som är bra är jag inte alls fått samma ankröv som förra gången, jag har inte blivit ens i närheten lika bred denna gång. Så jag känner mig inte lika stor, även fast jag nog växt på mig en hel del....
Men det kanske gör att jag inte känner mig lika bamsig efter förlossningen denna gång?! För då hade jag noja big time vad det gället rumpans utbredning!!
Och mina krämpor kan ni ju så väl vid det här laget så det skiter jag i att skriva nåt om alls!
Så här skrev jag när jag var i vecka 35 förra omgången:
"hua, idag har jag ont... Kanske inte var skitsmart att krypa omkring i rabatterna i flera timmar i går... Känns som om höfterna hoppat ur led. Kan knappt gå :/"
Krypa omkring i rabatterna????
Det hade jag glömt att jag gjorde så sent. Jisses! Foglossning hade jag då med, men tydligen inte ens i närheten av hur det vart nu. När kröp jag omkring i rabatterna senast? Var väl i vecka 15 typ när det inte gick längre....
bebis fixerad!
Har nu klarat av denna gångs tjockiskontroll. Är idag i vecka 34+6
Lite nuffror:
SF: 31cm
Hb: 115 (vilket är lite bättre än förra gången)
Sockret: 4,6
Blodtryck: 111/72
Det var lite småsnurrigt när jag kom dit. Först så vabbade min BM, sen när sköterskan skulle kolla vem jag skulle till då så fanns jag inte med alls. Men som tur var så hade en annan BM tid.
Hon var jättetrevlig men det är ju alltid bäst att träffa sin egen som man lärt känna. Och jag vet att hon ville träffa Tuva, men hon får väl följa med flera gånger då...
SF-måttet var för 2 veckor sen 30cm, så jag tror att om min vanliga BM hade mätt hade det nog ökat till 32cm. För det känns som om magen växt mer än 1cm.. Men det spelar inte så stor roll, huvudsaken är ju att den växer. Vilket jag visste redan....
Bebisen är redan fixerad och satt så långt ner och hårt som den kan innan den börjar färden neråt och utåt.
Tuva fixerade sig i vecka 35-36. Och denna i vecka 34.
Och det var ju väldigt tidigt sa hon, att den ligger så långt ner redan Som omföderska brukar den fixera sig mkt senare om den fixerar sig alls.
Men sen om det innebär att bebis kommer tidigare eller inte. Det kunde hon ju såklart inte säga.
Med tanke på alla förvärkar som jag har och att den ligger så långt ner så ska jag försöka ta det så lugnt som möjligt ett tag nu så jag inte driggar igång förlossningen med för mycket aktivitet och stress...
Förvärkarna pratade vi också om såklart. Det var väl inte nåt oroväckande att magen håller igång så mkt, även om det inte är så vanligt. Men det är ju inte så mycket med min kropp som är vanligt som bekant...
Det KAN vara så att att förvärkarna gör lite nytta och pressar ner bebis, men de kan också vara helt overksamma. Beror lite på hur intensiva de är.
Hon ville inte undersöka heller, eftersom är hon där och pillar och det redan är nära att det är på gång så kan det sätta igång det hela. Så då höll jag med henne, ingen undersökning!
Imorgon, eller ikväll, får ni ett "Vecka 35" inlägg med maggebild!
blöjfria dagen
Samtdigt som förvärkar och förkylningar har härjat under helgen så har det gjorts stora framsteg med potträningen.
Hon säger till jätteduktigt när hon är kissnödig och går själv då till toan eller pottan.
Men kackar, det gör hon i blöjan än så länge. Då säger hon till att hon vill ha blöja på sig, bajjar och sen åker trosan på igen.
Stolt mamma är jag, både stolt över Tuva och även mig själv eftersom jag inte vet själv hur jag lyckades med det!
Numera har hon alltså trosan där den ska vara och inte på skallen!
18
Hade förvärkar i ca 18 timmar i sträck innan det lugnade ner sig..... Vart faktiskt lite smånervös där ett tag på kvällen när det hållt på i över ett halvt dygn. Tillräckligt nervös för att kolla igenom BB-väskan och lägga in telefonnumret till BB Sthlm i mobilen.
Jag provade både att bada och ta alvedon, men det hjälpte inte. Men jag badade en gång till sen senare på kvällen och gick sen och la mig.
Då la sig äntligen "värkarna".
Men det var ju både lite läskigt och spännande när jag gick och la mig, skulle jag bli väckt att en riktig och ond värk under natten?!
Nu blev det ju inte så. Och eftersom jag bara är i vecka 35 än så känns det ändå lite skönt att bebis är kvar där inne. Även om jag under gårdagens timmar hann gott och väl förbereda mig mentalt och tycka att det var helt okej om den skulle komma ut redan.
Så idag har kroppen, och framförallt magen, rejäl träningsvärk.
På förmiddagen ska jag till MVC, och idag ska jag peppra med frågor. Tuva får hänga med eftersom jag ville att hon skulle ha minst en dag till att bli helt frisk på.
tagga ner nu magrackare!!!
Ska det verkligen vara så här?
Måste kolla läget med barnmorskan imorgon när jag ska dit på tjockis-koll...
Dom gör inte så ont idag, så riktiga värkar är det ju inte. och vad tusan, jag är ju bara i vecka 35 (på onsdag...)
Men kom igen nu! Nu får magen tagga ner!!
Jag blir helt slut. Ska testa nu med alvedon och se om det försvinner av det.
När det väl sätter fart på riktigt riktigt sen då kommer jag ju inte fatta nånting och tro att det är som det har vart nu länge.
Så nu sitter vi här, jag å Tuvaluva (som för övrigt är ganska frisk nu, så dagis blir det nog på onsdag!). Och visst är jag så lättad över att det vart en snabb sjukomgång. Men en frisk Tuva betyder en Tuva som vill bli aktiverad... Hon är redan uttråkad trots massa bus med mormor sin.
Men hon får gilla läget just nu helt enket....
over and out....
Mormor!
Dels för att vi fortfarande är sjuka här hemma, även om Tuva blivit betydlligt bättre under natten.
Och dels för att magen verkar ha en övningsdag idag. Förvärkarna började på efternatten och håller fortfarande på. Så nu behövs vila!
feber...
Vi har haft en jättefebrig Tuva och två risiga och trötta föräldrar....
Nu ska jag försöka vakna till lite granna och lämna hemmet för en stund. 1-årskalas och Apoteket blir det idag för min del. De andra 2 får stanna hemma och hålla febern i schack!
inte som man tänkt sig
Vi såg fram emot en eftermiddag för oss själva jag å Anders. Tuva skulle på äventyr med farmor sin.
Men istället så ligger vi i en hög här på soffan och Tuva har hög feber.....
Så det blev sjukstuga istället. Varför lyckas damen alltid tajma sånt när Anders å jag äntligen ska få en stund för oss själva?! det hade liksom behövts....
snökaos när det är dags, nej tack!
Och jag har just den nojan. Det är ju inget man kan göra så värst mycket åt, det där med vädret. Men helst skulle jag vilja ha en bandvagn stående på uppfarten så man är redo för vilket oväder som helst.
Den här synen vill jag INTE mötas av när det är dags.... man kan ana att det står 2 bilar där.
(från Bydalen feb 2010)
Här i hålan Norrtälje får man ta sig in till Stockholm (Danderyd) för att föda. Det är väl en ca 8 mil här hemifrån.
Den resan känns för jäkligt lång med värkar..
Ni kan ju roa er med att se framför er en övertjock padda vid namn Millan, som kommit på här hemma att nu skulle vi åkt, för länge sen in till förlossningen. Så nu är det bråttom!
Anders får baxa in mig i baksätet där jag ligger ner och brölar som en skadeskjuten ko och blir arg för att vi aldrig kommer fram....
För så var det förra gången. Inte att det var bråttom för att bebis var på väg ut. Men den skadeskjutna kossan. Japp, thats me!
Och igårkväll kom jag på att jag att jag inte kommer få plats att ligger ner i baksätet, för nu upptar ju Tuvas stol en stor del. Det är ju inte så att den inte går att ta ut. Men hålla på med det då. njae....
Och sen får vi se om vi kommer ångra att vi bytte bort bilen med 4hjulsdrift....
Me & My Mr.krycka
Inte så många så vågade fråga, men många undrande och medlidande blickar fick jag.
När jag en stund gick själv med Tuva i vagnen under tiden Anders klippte sig så försökte jag att gå utan kryckor. Bara för att det är skitmeckigt att gå med vagn + kryckor.
Men det var en dålig dag. För jag kunde inte. Gå alltså. Så jag fick köra en kompromiss och dra vagnen med vänster hand och ha mr. krycka i höger, eftersom det är höger sida som gör mest ont.
DÅ tittade folk verkligen!!
Och jag kan ju förstå det, för jag måste sett bedrövligt ynklig ut.
Och det tog emot, det kan jag säga. Att gå med kryckjävlarna så där bland folk. Men vad gör man....
Sen åkte vi till mataffären och bunkrade mat. Sen vart jag liggande när vi kom hem. Gick upp för att laga mat, men mådde pyton och fick knappt i mig nåt. Och då åt vi ändå enchiladas. Som jag älskar...
Så, då har jag fått klaga av mig lite. Tackar för det. Nu ska det mysas med la familia och sen ska jag äta goda ostar! För att muntra upp mig när vi var nere på stan så gick vi nämligen in i stans Ostbod och köpte lite småbitar av goda hårdostar. Mums!
uppbunkring!
Min förkylning verkar bara småretas lite med mig, för jag känner mig nästan bättre idag. Det gillas!!
Fast så värst pigg är jag ändå inte, eftersom Tuva vart sällskapssjuk redan före 03 i natt. Anders förpassades då till Tuvas rum så vi kunde få sängen för oss själva.
Man tar ju ganska mycket plats nu för tiden med den här magen och alla miljontals kuddar som måste ligga runt om en. Och då måste nåt offras. Och det blir Anders det....
Men när man har en wrestlingdottter så är det svårt att sova. Men jaja. Nu har jag fått kaffe i mig så jag ska väl överleva dagen!
Idag åker vi in till byhålan för att bunkra. Nästan som inför krig känns det som.
Fast det är väl lite samma sak.
Få barn.
Va i krig.
Alla vrår av köket ekar tomt och så vill jag inte ha det när tjorven kommer. Så nu ska det alltså bunkras!
Och blir det så att tjorven väntar på sig att komma ut får vi väl bunkra järnet en gång till då... För då lär vi väl ha ätit upp allt...
uppe med tuppen
Fördelen med att Tuva vaknar mer än 1 timme tidigare än vanligt är att det är ganska så skönt att ta det lugnt på morgonen. Äta frukost utan tjat och stress, dricka sitt kaffe medan knasungen glor på bollibompa.
Nackdelen är att just vakna för tidigt. Tänk att sängen ALLTID är skönast på när man ska gå upp....
Just nu så har jag en sån där grumlig känsla i kroppen. Så där som man känner sig innan ett rackabajsar-förkylning bryter ut.
Så det att jag kände mig helt slut igår kan jag nog inte bara skylla på mitt preggo-tillstånd utan då med på en kommande förkylning...
Men gårdagen var jobbig. Och Anders kunde inte annat än skratta åt mig när han kom hem för att jag såg så eländig ut.. Snäll karl va?!
Men han var go nog att diska efter maten och busa runt med Tuva hela kvällen så jag kunde vila.
Förvärkarna fortsatte hela kvällen lång men försvann under natten.
Idag står mest vila på schemat!!
kan man känna sig FÖR gravid!?
Härmed kallar jag mig höggravid. Nåt så inibängen!!!!
Trött till tusen, ont i ryggen, förvärkar, det drar o sliter i ljumskarna så jag knappt orkar stå upp. Mår illa, är less.
Listan kan göras lång.....
Så nu ska jag ha ett snack med den här magen. Antingen lugnar du ner dig eller så gör vi slag i saken och tar brottningsmatchen så det blir avklarat sen.
Idag har varje timma vart en pina. Men nu får jag skita i det, för nu ska gullungen hämtas från dagis!
skendräktig dotter
Sen trodde jag att jag vaknade av en ond förvärk i natt. Men eftersom jag måste somnat om på en gång efter den och inte vaknade nåt mer så var det väl bara tarmarna som bråkade då kanske....
Så det var väl bara ett önsketänkande antar jag...
Det viktigaste inköpet inför bebbens ankomst är nu fixad:
En Pippidocka!
Tuva är nämligen skendräktig. Hon är helt med på att jag har en bebis i magen. Och är helt säker på att hon har Pippi i magen. Hon brukar säga vid middagen att nu matar hon Pippi, och ser då där supernöjd ut!
Alltså, så när vi kommer hem från BB så ska hon få den från sitt lillasyskon. För då har bebisen kommit ur mammas mage och Pippi kommit ur hennes.
Pedagogiskt o bra va?!
vecka 34
Imorgon är det ny vecka igen. Trettiofyra.
Så nu kan jag säga att det är 1,5 månad kvar. Det låter inte alls mycket, eller hur? Och det är ju inte så lång tid alls.
Jag förtränger HELT att om jag går över tiden och det blir igångsättning så är det två månader kvar. och det kära ni, känns som en evighet....
Speciellt nu när det ploppar ut ungar här o där. Igårkväll fick vi veta att våra kära vänner i Åre fått en son och idag gick vattnet för en annan vän här hemma i krokarna.
Kroppen börjar nu bli tung. Har hela tiden ont i ryggen och svanken värker den med. Hade igårkväll molvärk i magen och en del förvärkar.
Skulle vilja säga att mycket känns som tidiga förlossningstecken, men säger jag det så är jag rädd att lura mig själv och få de här sista veckornas väntan till att bli olidliga.
Men man blir lite knäpp i kolan av att få de här förvärksomgångarna flera gånger i veckan... Får prata av mig med barnmorskan om det i nästa vecka....
Sova är typ helt omöjligt nu. Efter en halvtimmas sömn på sidan känns det som man ligger på ett betonggolv, och då får man gå igenom proceduren att vända på sig. Sen sussar man en stund till tills kroppen värker och man är pissnödig som man håller på att dö.
Då kommer proceduren att komma upp ur sängen för att klämma ur sig max 5 droppar.
Och så börjar karusellen igen..
Charmigt värre.....
Jag är inte alls särskilt hungrig längre och får anstränga mig för att äta ordentligt. Känns lite som man är nypreggo på det viset, att man nästan mår lite illa när man tänker på mat. Och jag har blivit mer kinkig med vad jag får i mig. Frukt är det som funkar bäst. Inte ens kakor lockar lika mycket längre....
Förhoppningsvis får jag hem en TENS-apparat om några dagar som kan göra kvällarna lite lindrigare.
Den funkade ju kanon förra gången så den blir nog bra nu med. Hoppas jag.
Det börjar även bli dags att skriva förlossningsbrevet och påbörja BB-väskan. Dumt att inte ha sådant klart.
Bilen ska även preppas med handdukar och sådant. För det går inte för sig att gegga ner nya fina bilen med fostervatten eller annat som kan komma ur en när det är dags....
mojs i skallen
Så jag hoppas att dagmammorna nu inte kommer säga att hon kroknat under dagens lopp, för i hela morgonen var det full fart!
Har inte riktigt hållt samma tempo som Tuvaluva inte. Eftersom jag fått akupunktur så är jag mosig i skallen just nu. Har hällt i mig lite kaffe nu så jag orkar hämta studsbollen (aka Tuva).
Resten av dagen spenderar vi inne. För är vädret hos er lika ruggig som här, då fattar ni varför.
Så eftermiddagens bekymmer blir att att hämta ved. Inte för att jag fryser, jag som numera svettas som en liten nöff nöff. Nä, mer för att det är så mysigt med brasa!!
en arm som vinkar?
Nackdelen är att man blir så förbannat pissnödig. Hela tiden!!!
Skulle inte heller bli förvånad om jag såg en arm sticka ut mellan bena om jag tittade efter..
för det känns som den halvt är ute ibland.....
noll ork
Tuva är inte heller i farten så vi får se om hon vaknar sjuk imorgon. Eller om hon bara har en svackdag. Det måste man ju få ha även fast man är liten.
Så vi håller oss hemma idag. Vi har haft besök av Carro och Albin. Så helt dönickiga har vi inte vart.
Eftermiddagens mål är att ta tag i tvättberget, försöka hålla oss vakan och vid gott humör. Kanske göra ett ryck i bebisens rum igen. Vi har nu flyttat spjälsängen in till oss så nu är den på plats. Men det gjorde att det ser trist ut i bebberummet.
Men vi får se om jag kommer från soffan alls eller inte. Är Tuva nöjd med att titta på tv så är jag inte den som tänker sparka igång en aktivitet... Inte idag....
oväntade läsare
Skulle ju kunnat vart trevligt. Kul att mitt liv tydligen är så intressant att dom här läsarna bryr sig om att titta in här.
Då vet ni hur underbar dotter jag har, att jag snart är 2barns-mamma, att jag har världens bästa sambo och världens bästa föräldrar och många fina personer i min närhet.
Att jag trots många saker har ett bra liv.
Att här sker någon smutskastning, det är väl ganska uppenbart att så inte är fallet!?
Min blogg. Mitt liv. Ingens annan.
Jag väljer med omsorg vad jag lägger min energi och tid på, och inte är det på dravel.
Så fortsätt gärna läsa här ni.
I dont give a shit!
vuxentid!
Idag ska jag få egentid. Vuxentid!
Jag och nya polarna (kryckorna då alltså...) drar in till Täby Centrum och träffar Sofia för lite fika och minishopping!!!
Fy sjutton så bra!!!
förlossnings-träning. Igen
Och den här gången så gjorde de nästan lite ont. De kändes mer bak i svanken och de ville inte ge med sig... Tog alvedon igen och efter en timma började det lugna ner sig så jag kunde somna. Men det vart några timmar de höll i sig.
Och de kom pang boom den här gången. Låg i soffan och vilade efter middagen och rätt som det var så körde det igång.
Jag trodde inte att nåt var på gång den här gången heller, inbillar mig på nåt vis att jag ska känna när det är på riktigt. Att man får den där känslan i kroppen. För den fick jag förra gången.
Men likförbaskat så blir man helt jäkla slut av dessa omgångar.
Vet ju det att man får mer förvärkar som omföderska. Och eftersom jag hade massa såna med Tuva så är det väl som det ska, antar jag.
Fast då tänkte jag att det mest berodde på den stressiga situation vi befann oss i, med husbranden och allt det där.
Denna graviditet av vi sluppit såna trauman och har en lugn trygg tillvaro.
Men visst blir man lite smånervös att den ska komma ut... Får gärna vänta 3 veckor till så jag är i vecka 37 åtminstone.
Fast jag är ganska bombis på att den här lilla parveln är en lurifax precis som sin storasyster och inte tänka visa sig förrän efter beräknad dag....
Färsna-besök
Dagens utflykt vart till Färsna 4H-gård. Vi tittade på höns, grisar och tuppar mm. Att mata getterna var såklart det roligaste!
Nu är vi hemma och tar det lugnt, på min begäran. Kämpar med att hålla mig vaken, men ögonlocken envisar med att vara TUNGA. Men en timme till måste jag hålla igång. Sen kommer Anders från jobbet och då är det jag som lägger mig på sängen!!
premiär....
Världens pissigaste premiär....
Kryckor....
äntligen hemma
Så aktiva som jag och Tuvaluva har vart idag är vi sällan nu för tiden. Tuva är nöjd och jag är helt slut....
Det vart lite ändrade planer mot vad jag tänkt mig i morse.
Eftersom Tuva hostar så vansinnigt mycket på nätterna igen så ringde jag till barnläkarmottagningen och vi fick tid redan på förmiddagen. Det tackar vi för.
Jag trodde vi skulle ändra på astmamedicinen men istället ska vi fortsätta med den och lägga till lite klassisk Cocillana hostmedicin. Så nu förhoppningsvis blir hon trött av medicinen och hostar mindre. Vi kommer såklart att ge henne den när hon ska sova.... Inte droga ner henne dagtid inte....
Och jag hade ju lovat henne att vi skulle till öppna förskolan, för se nu går inte att lura henne längre och låtsats som ingenting. Så även om jag hade noll lust så åkte vi dit ändå.
Vilket var ett ganska smart drag. Det var jättelite folk där men ändå tillräckligt för att Tuva skulle ha några att busa med. Så medan hon for runt och toklekte, satt jag bra på en stol i köket och smockade i mig äppelkaka och vilade.
För vila behövde jag då. För att palla med vad vi skulle göra sen.
Mathandla. På ICA Flygfyren. En fredageftermiddag.
För er som aldrig vart på flygis en fredageftermiddag då ska jag berätta för er att det är ingen hit. Det är bara en bra idé om man gillar att trängas med idioter, svära över folk som ställer kundvagnar överallt där dom står i vägen. Det är också en bra idé om man gillar att stå i kö. Kö till margarinet eller till kassan. Kö vart man än ska...
Det är en mindre bra idé om man redan är trött innan, har ont och ska handla med en trött unge. Jag nog nästan lova er att jag såg surast ut på hela stället....
Svettigt!
Alltså som sagt. Äntligen hemma!!! Och startskottet för fredagsmys pangar...... NU!!!
ibland FÅR man fuska
För vi äter vår frukost framför tv:n idag... jag tyckte att vi kunde ha lite extra mys på morgonen. (läs: jag är så trött så jag inte bryr mig om några regler....)
Gårdagkvällen var inget kul nånstans. Förvärkarna fortsatte och jag höll inte räkningen men flera i timmen var det coh de kändes ordentligt. Så strax efter Tuvas nattning tog jag alvedon och gick och la mig istället.
Så sen lugnade magen ner sig. Skönt.
Men istället så drog Tuvas hosta igång igen. Och det ordentligt. Så idag ringer jag till barnläkaren och kollar hur vi ska göra, om vi kanske ska prova en annan medicin.
Blir jättejobbigt för henne att hosta så mycket...
Vad står på schemat idag då... antagligen öppna förskolan, mathandling, tvättning mm.
Har jag tur så blir damen nöjd av att leka loss på öf ett tag...
7 evighetsveckor kvar.....
Det är mer ett konstaterande att de närmsta veckorna kommer att bli kämpiga.
För varje dag så blir det betydligt tyngre och jag får så många förvärkar varje dag. Och förvärkarna känns ganska så rejält nu för tiden.
Dom gör inte ont så tillvida att jag luras tro att det är riktiga värkar. Men de känns, och jag blir vansinnigt trött av det.
Dom har ändrat karaktär sen bebisen börjat fixera sig och det är ju inte så konstigt att det blir så. Den ligger ju så långt ner nu så det är klart att det känns mer i hela bäckenet under förvärken.
Så förutom då att jag har snorigt ont hela tiden så är förvärkarna det mest jobbiga just nu...
Så det känns at man är i slutet nu. Men jag tycker inte att jag är i sluttampen än, med tanke på att jag faktiskt bara är i vecka 33 än så länge. Kan ju knappt ens kalla mig höggravid än, även om det känns så....
Så visst önskar jag att den kommer ut tidigare, men det är ju inget man vågar hoppas på. Jag var tvärsäker att Tuva skulle komma för tidigt, men istället blev det 5 dagar över tiden. Så den sista månaden då var en lång lång väntan...
Så denna gång ska jag inte luras, utan räknar med att gå minst till 6:e december.
Men december.... det känns så otroligt långt bort.... När varje timma känns som en evighet....
suck....
dagis stängt...
Aj då. Här sitter jag med en dampig Tuva som verkligen skulle behöva vara dagis idag. Istället är hon fast här med trista mig när dagis är stängt...
Klockan är inte ens nio och jag känner redan att den här dagen blir låååååång....
Men går allt enligt planer så åker vi till gamlingarna på Väddö och slår ihjäl några timmar. Men vi börjar morgonen lugnt. Kaffe och mys i soffan med film. Senaste dillet är Krambjörnsfilmen....
blivande hantverkare?
Den ska stå i bebisens rum vid skötbänken så att Tuvaluva ska kunna vara med. Om hon vill.
Och eftersom det är hennes pall så ska hon givetvis vara med och fixa till den!
Först måste man ju packa upp....
Sen måste man montera den...
Och sen till sist måla den...
Hon kan hon!!
bortskämda jag
Akupunktur för mig.
Städning för mormor. I vårt hus!
jag är bortskämd jag.....
Vecka 33
Vi pratade mest om min oro över att det ska bli lite som förra gången. Att jag mådde så dåligt och fick nån form av förlossningsdepression som inte gick över förrän jag slutade amma, och om eventuella problem som dyker upp när det finns en storasyrra att ta hänsyn till.
Hon trodde att jag skulle fixa allt bättre denna gång. Dels för att jag vet vad som komma skall och att jag är medveten om att jag ligger i riskzonen för att må dåligt (så säger jag för att jag uppenbarligen inte hanterar hormonella förändringar så värst bra). Och att jag den här gången kommer märka tecken på det tidigare och då kan be om hjälp. För nån hjälp fick jag vare sig från bvc eller mvc förra gången..
Vi mätte såklart magen, och SF-måttet var nu 30cm. Hade vuxit 2cm sen förra besöket som var för 2 veckor sedan. Bebisen är också på god väg att fixera sig och hon kände att den borrat ner sig en bra bit i bäckenet men var fortfarande ruckbart. Och det känner jag ju, att den borrar ner sig. AJ!
Men det är bra, för då ligger den snart i position och jag ska inte behöva oroa mig för att den ligger med rumpan neråt.
här är en kass bild, färsk från idag!
(observera min lindade arm som envisas med att aldrig bli bra...)
Den är fortfarande rätt så behändig kan jag tycka. Även om jag nu börjat gå in i saker mest hela tiden. Stackars mage från en smäll av kylskåpsdörren varenda gång jag ska in. Och det är händer ju några gånger per dag....
Förut fick jag hela tiden höra att jag hade så stor mage, men nu tycker de flesta att den är så liten istället.
Jahopp.
Magens form är inte alls samma som förra gången, vilket jag trodde att den skulle bli. Då vart jag ju väldigt bred och jag tyckte mig att paddutbredningen började för några veckor sen. Men det blev inget med det, och det är jag ju tacksam för.
Så då kommer väl en del av er att tänka "Då är det en kille denna gång". Men jag vet inte det jag. Känner många som har haft helt olika magformer men ändå fått av samma sort.
Fast nu spelar det ju ingen roll!
Jag väger mig inför varje BM-besök och nu står vågen på +16kg. Såg i gravdagboken från förra gången att det var mellan vecka 33-37kg som vikten tokskenade upp. Så vi får se om det blir samma nu....
Annars då. Jo halsbränna, ryggont, mycket förvärkar, störtomöjligt att hitta en bra sovställning, svettas som en gris. Men hungern har lugnat ner sig betydligt så nu äter jag nog nästan för lite istället. Men det är väl för att det är så trångt där inne.
Humöret har även vart på topp de senaste dagarna, vilket smittas av på både Tuva och Anders.
Så nu blir det till att försöka unyttja mitt glada humör och min återvunna energi och försöka få lite gjort emellanåt.
en god vän till mig sa
Gårdagen var kanonbra! Vi var 4 mammor och 5 ungar. Åt god lunch och gott fika och det var skön stämning som vanligt när vi ses.
Det var skönt att kunna gnälla av sig lite. Linn å jag kunde beklaga av oss om våra krämpor och Jennie kunde beklaga av sig om det inte alltid är charmigt att ha 2 barn tätt...
Att få höra hennes förlossninghistoria var kul. Tänk att man aldrig tröttna på såna historier. Fort hade det gått och sånt får jag lite krupp av..
Tänk om man inte hinner in! Vi har ändå 45 min till närmsta förlossning....
En mycket god vän till mig sa nåt bra. Som omföderska kommer man ju ihåg smärtan. Men, det är ju den sista smärtan som man kommer ihåg. Den som gjorde riktigt ont. Att den gjorde ont i latensfasen, visst kommer man ihåg det, men det är inte den smärtan som etsat sig fast i minnet.
Så när väl den välbekanta smärtan kommer, ja då börjar det bli bråttom som omföderska.
Vägen är ju så att säga redan färdigplogad...
Det är väl därför som många inte hinner in, eller hinner vara på förlossningen i typ 5 min innan bebisen kommer.
Så det ska jag väl försöka hålla i minnet när det väl är dags. Vi har ändå en bilresa på 45 min in till förlossningen. Att föda i bilen är inte enligt mina planer direkt....
Idag är det återigen dags för barnmorskebesök. För Tuva är det dagisdag. Gissa om hon längtat dit efter en veckas kurering hemma!!!
meh
Så nu har jaginte tid att ordbajsa om allt, så ni får nöja er med att vi kommer ha en bra dag idag.
Vi har samlat ihop nästan hela fd mammagruppsgänget.
Great!
fixering på g
Men jag säger bara, Bring it on! Sjunk ner bara, och kom ut!
Fast ett litet tag till kan denne få bo kvar i magen, men det är bra att den börjar lägga sig till rätta...!
kast med liten unge
käka lite kobajs och kanske kast med liten unge... ni vet det vanliga!
(för er som missat det, så är kobajs temat här hemma. Ska vi bygga lego, ja då ska vi bygga en stor kobajs. Ska vi baka så ska vi baka kobajstårta, ska vi äta pizza så är det kobajspizza...)
kär i min familj
Vi köpte inte så värst mycket, mest till bebisrummet där vi fixat under eftermiddagen. Det börjar närma sig klart snart! kort kommer.....
Det är kul att greja där inne, även om bebisen inte har nån glädje av det. Och spjälsängen ska ju inte heller stå där inne utan ska snart förflyttas till vårt sovrum istället. Men som sagt, det är kul att inreda!
Middagen vart så där perfekt som den sällan blir när man äter med småbarn. vi lagade mat utan några större konflikter, vi åt maten i lugn och ro. Och för en gångs skulle så slapp vi tjatet om
"sitt ner på stolen", "sitt still", "inte klättra upp på bordet", "nej vi sitter vid bordet och äter" osv osv.
Utan lugnt och mysigt. Jag drack en (alkofri) öl och kände mig vuxen och tillfreds och lycklig!
Det var helt enkelt en sån där "fan vad jag älskar min familj"-stund!!
Nu väntar en lugn kväll framför tv:n med massor av gottigheter. Kvällens utmaning blir att försöka hålla mig vaken till nio. Men då kommer jag få kämpa....
zoo-tyget till bebberummet
Men nu ska vi sätta igång igen. En tur till Ikea står på tur så fort min kropp tillåter. Men det är lite svårt att inreda med grejor o så när en Tuva kommer och vill ha allting. Så vi gör det lite med måtta....
Men här kommer en utlovad bild på tyget som nu blivit gardiner och senare också några småkuddar:
Det är jättefint tycker jag och passar perfekt i en djungelrum. Måste bara skaffa lite mer djungelgrejor så man får en ombonad känsla. Vet inte riktigt om jag lyckades göra tyget rättvisa med detta usla kort, men ni kan nog se att det är ett gulligt tyg!
Tyger är inköpt på Åhlens och kostade 149:-metern.
vågen pekar neråt
Fast jag vet ju att jag har ätit jättedåligt den här veckan sen vurpan. Så jag får väl ändra på det nu då...
Men jag gjorde ett tappert försök igårkväll och lagade god mat (qourn med potatisgratäng). Och gott var det, problemet är ju att jag blir mätt efter typ 5 tuggor för då är det proppfullt i magen......
Så nu sitter jag med receptpärmarna i högsta hugg och ska muta mig själv med massa god helgmat!!
vecka 32 och förlossningstankar
Och då är det liksom som dax! (om det inte redan ploppat ut en bebis redan).
Det börjar med andra ord närma sig. Igår gick jag in i vecka 32.
Jag har börjat tänka mer o mer på förlossningen som jag är tokpepp inför. Men mest av allt tänker jag på hur allt ska bli när den kommer ut.
Jag vill att "allt" ska vara förberett och klart tills dess, jag vill känna mig utvilad och tillfreds med min tillvaro så jag kan välkomna den nya familjemedlemen helhjärtat.
Jag vill INTE va deppig, utmattad och stressad då, som jag jag är nu.
Vart fan är den där känslan av harmoni som ska infinna sig när man väntar barn?!
Jag är inte ett smack orolig för förlossningen, det ska snarare bli skönt att få den slutgiltiga smärtan på den är graviditeten. Och så gillar jag utmaningar. Och att föda ett barn är väl den största utmaningen av dom alla!
Jag tänker precis som förra gången ta så lite smärtlindring som möjligt. Och det är inte för att jag ska vara duktig och vara nån slags kämpehjälte för att kunna "skryta" sen om att jag födde naturellt (eller vad tusan man nu säger).
Epidural och allt som har med en nål i ryggen att göra är uteslutet (om det inte blir akut snitt då såklart), och det är för att man min kropp är ju lite fucked-up och brukar reagera med hjärnretning när en nål sticks in i ryggmärgen. Och då blir man sjuk när man får hjärnretning.Riktigt sjuk. Jag har fått det 3ggr....
Istället valde jag förra gången PCB (livmodertappbedövning). Den gjorde mig smärtfri under en timma men var ute ur kroppen när krystningen satte igång. Visst var den timman skön, för då fick jag lite vila under den sjukt långa förlossningen, men jag vet inte om jag ska ta den igen.
Jag testade lustgas men hade svårt att få in tekniken och vet inte om jag var så impad av den. Men man hade nåt att göra då och avleda smärtan på så vis.
Jag fick akupunktur, men av en som inte kunde sätta nålar så de gjorde ingen skillnad.
Men det som faktiskt funkade var TENS-apparaten som jag hade på från de första värkarna och tog inte av förrän det närmade sig krystningen. Den var underbar så en sådan ska jag ha igen. Får hem den om 2 veckor så jag kan använda den mot förvärkar och ryggont. + att man ska liksom öva in sig lite på den.
Men det allra bästa verktyget under Tuvas förlossning var ANDNINGEN. Jag djupandades långt in i förlossningen men tappade bort det helt när jag istället skulle prova lustgasen (då man andas på ett helt annat vis).
Så jag funderar på att skippa gasen helt denna gång och köra på med andningen. För det borde gå ännu bättre denna gång eftersom jag övat andning flitigt när jag yogat.
Så jag testade alltså en hel del förra gången. Så man kanske skulle testa andra smärtlindringar denna gång bara för att det är kul att prova på. Sterila kvaddlar snakcas det ju om att det ska göra snoront. Det gjorde PCB med (vilket kom som en chock för mig då när jag fick det). Men nu har man börjat lagt kvaddlarna på ett annat vis så man inte ska uppleva lika intensiv smärta.
Började igår fundera på vad som ska ner i BB-väskan (ute i god tid, I know, men det är kul att skriva listor och varför inte skriva den i tid liksom...).
Den enda jag kommer ihåg från förra gången som jag vill ha med mer av är mat och nödprovianten till bb-hotellet. Man får ju mat där och det finns ju att köpa. Problemet är ju för mig att det är så mycket saker jag inte tål så det är väldigt lite färdigmat som funkar.... Är det inte nån mjölk eller grädde i, så är det antingen kött eller gjort på nåt annat som jag inte tål. Och det var ett problem förra gången, att jag inte åt ordentligt.
Och jag var i lite småchock så Anders fick knappt lämna rummet mer än att springa ner till köket och hämta snabbt mat.
Så jag funderade på att ha lite frysmat liggandes i bilen denna gång. För då kommer det ju vara kallt ute så bilen blir som en frys/kyl.
dagens status
Armen börjar äntligen bli bättre! Nu kan jag använda den lite granna, och tänkt. Jag kunde bära ett helt mjölkpaket i onda armen utan att jag fick snoront.
Framsteg!!
Så idag ska jag peppa mig själv. Det blir dagens utmaning det.
Det är bara det att jag är så TRÖTT!! sådär vansinnigt så jag vill bara ligga på sängen och sova hela tiden....
Jag sa till Anders igårkväll att ihelgen vill jag göra nåt skoj, det behöver jag.
Till svar fick jag: som vaddå, rullstolsrace då eller?
Den sved. Men han har ju rätt. Alldeles rätt. Tyvärr. Det är slitsamt för alla när jag är ett handikappat vrak.
Men Anders är långledig i 3 dagar så nåt skoj måste vi ju göra. Jag ruttnar på att bara vila och känna mig päck.
Så ni där ute, ge mig tips vad vi kan hitta på, som tillfredställer både en galen unge och en padda till mamma, OCH en rastlös pappa??
helkväll på akuten
Rubriken låter väl mer dramatisk än vad det var. Men det blir en helkväll om man inte är dödssjuk på akuten..
Det blev så att jag åkte dit för att kolla upp armen vars svullnad höll i sig och gjorde skitont. Är svullen från armbågen och ner till fingrarna. Så det var läge att kolla upp om nåt hade blivit kraschat där inne.
Jag blev röntgad med hade som tur var ingen fraktur. Däremot en ordentlig inre svullnad och ledvätska som trycker på.
Men det kommer räcka att gå med linda några dagar till så ska det nog gå över.
Just när jag satt mig ner i väntrummet så ringer min pappa och sa att farmor också är på akuten. Hon hade fått en stroke som slagit till rejält.
Så mellan mina undersökningar gick jag in till henne och där var halva släkten. Det var lite smått kaotiskt..
Farmor mår bättre idag, och armen går att använda lite granna.
Men försök ni att byta bajsblöja på en trotsig knasunge som vägrar ligga still, med en hand!!
Den är svettig vill jag lova...
Tuva är idag med underbara mormor och bakar bullar. Hon är lite för förkyld för dagis och blir hemma resten av veckan.
Härligt när allt tajmar så himla bra....
Bäckenet då.
Jo det är fortfarande åt skogen. Fick en rejäl snyting där och jag trodde precis när jag ramlat och låg där på badrumsgolvet, att nu är det sönder. På riktigt sönder. För det gjorde så vansinnigt ont.
Samtidigt som jag vart livrädd att magen också fått en smäll. Det vart lite stiltje i magen ett tag och då vart jag rädd igen. Men efter lite puffar så fick jag svar tillbaks. Stackarn där inne funderade väl på vad fan som hände!
Så det blir nog att dra fram kryckorna så fort armen är bra. För jag tvivlar på att det kommer gå tillbaks och bli bättre. Fast man vet ju aldrig.
High life!
kan det bli värre?!
Jag ska börja med att säga att magen mår bra. Men jag ramlade ner från en pall nu på eftermiddagen och gjorde mig ganska så illa...
ramlade baklänges och landade på höften på klinkersgolvet. så mitt redam onda bäcken gör nu 100ggr mer ont. Som tur var så var Anders i rummett bredvid och kunde bära mig till sängen.
Så nu kan jag knappt ta mig till toan själv. och som om inte det vore nog, jag slog även i armen. tror att den är ordentligt stukad för den är svullen runt armbågen och går inte att röra.
jättebra. jag kan inte gå eller sitta. och jag kan bara använda ena armen. jag kan inte göra nåt.
hade jag inte vart så jävla envis så hade jag nog gett upp nu...
förkylningsastmans återkomst
Vi har försökt att förneka det på nåt vis. Tänkt att det bara var tillfällig hosta, sådär som barn får då å då.
Men efter inatt så insåg vi att förkylningsastman är tillbaka.
Med dunder å brak.
Det har hostas mest hela natten. Vid 03 fick Anders och Tuva byta plats och Anders fick sova bland rosa kuddar och gosedjur medan Tuva bredde ut sig i hela dubbelsängen.
Så nu får vi börja medicineringen igen och det blir hela hösten och vintern det.
suck....
överlevde
Gårdagen vart kämpigare än jag tänkt mig. Det var ingen bra idé att gå på stan och sen va själv med Tuva enda till kvällen. Vi gick på stan lite mer än en timma, och efter sista affären så visste jag knappt hur jag skulle ta mig tillbaks till bilen. Tuvas vagn fick bli nån slags rullator för mig. Och inte hjälpte det med några fåniga alvedon inte....
Så efter det så kände jag mig inte på topp direkt. Jag hade ont, och var väl inte på mitt muntraste humör.
Att då vara en glad o pigg mamma och hitta på en massa skoj, det gick liksom inte.
Så eftermiddagen vart... lång. Låt oss nöja oss med det. Lång.
Idag har vi vår vardagliga superhjälte som ska roa oss på förmiddan. MORMOR!
Och Anders jobbar lite kortare dag idag så jag ska nog överleva den här dagen med. Det är trist bara, att man måste varje dag komma på saker som känns bra för att det ska kännas som om man ska överleva....
