Vecka 33
Idag var då alltså dags igen för besök på MVC. Vi pratade en del om vurpan jag gjorde såklart, och jag kunde oja av mig lite där med!
Vi pratade mest om min oro över att det ska bli lite som förra gången. Att jag mådde så dåligt och fick nån form av förlossningsdepression som inte gick över förrän jag slutade amma, och om eventuella problem som dyker upp när det finns en storasyrra att ta hänsyn till.
Hon trodde att jag skulle fixa allt bättre denna gång. Dels för att jag vet vad som komma skall och att jag är medveten om att jag ligger i riskzonen för att må dåligt (så säger jag för att jag uppenbarligen inte hanterar hormonella förändringar så värst bra). Och att jag den här gången kommer märka tecken på det tidigare och då kan be om hjälp. För nån hjälp fick jag vare sig från bvc eller mvc förra gången..
Vi mätte såklart magen, och SF-måttet var nu 30cm. Hade vuxit 2cm sen förra besöket som var för 2 veckor sedan. Bebisen är också på god väg att fixera sig och hon kände att den borrat ner sig en bra bit i bäckenet men var fortfarande ruckbart. Och det känner jag ju, att den borrar ner sig. AJ!
Men det är bra, för då ligger den snart i position och jag ska inte behöva oroa mig för att den ligger med rumpan neråt.
här är en kass bild, färsk från idag!
(observera min lindade arm som envisas med att aldrig bli bra...)
Den är fortfarande rätt så behändig kan jag tycka. Även om jag nu börjat gå in i saker mest hela tiden. Stackars mage från en smäll av kylskåpsdörren varenda gång jag ska in. Och det är händer ju några gånger per dag....
Förut fick jag hela tiden höra att jag hade så stor mage, men nu tycker de flesta att den är så liten istället.
Jahopp.
Magens form är inte alls samma som förra gången, vilket jag trodde att den skulle bli. Då vart jag ju väldigt bred och jag tyckte mig att paddutbredningen började för några veckor sen. Men det blev inget med det, och det är jag ju tacksam för.
Så då kommer väl en del av er att tänka "Då är det en kille denna gång". Men jag vet inte det jag. Känner många som har haft helt olika magformer men ändå fått av samma sort.
Fast nu spelar det ju ingen roll!
Jag väger mig inför varje BM-besök och nu står vågen på +16kg. Såg i gravdagboken från förra gången att det var mellan vecka 33-37kg som vikten tokskenade upp. Så vi får se om det blir samma nu....
Annars då. Jo halsbränna, ryggont, mycket förvärkar, störtomöjligt att hitta en bra sovställning, svettas som en gris. Men hungern har lugnat ner sig betydligt så nu äter jag nog nästan för lite istället. Men det är väl för att det är så trångt där inne.
Humöret har även vart på topp de senaste dagarna, vilket smittas av på både Tuva och Anders.
Så nu blir det till att försöka unyttja mitt glada humör och min återvunna energi och försöka få lite gjort emellanåt.
Vi pratade mest om min oro över att det ska bli lite som förra gången. Att jag mådde så dåligt och fick nån form av förlossningsdepression som inte gick över förrän jag slutade amma, och om eventuella problem som dyker upp när det finns en storasyrra att ta hänsyn till.
Hon trodde att jag skulle fixa allt bättre denna gång. Dels för att jag vet vad som komma skall och att jag är medveten om att jag ligger i riskzonen för att må dåligt (så säger jag för att jag uppenbarligen inte hanterar hormonella förändringar så värst bra). Och att jag den här gången kommer märka tecken på det tidigare och då kan be om hjälp. För nån hjälp fick jag vare sig från bvc eller mvc förra gången..
Vi mätte såklart magen, och SF-måttet var nu 30cm. Hade vuxit 2cm sen förra besöket som var för 2 veckor sedan. Bebisen är också på god väg att fixera sig och hon kände att den borrat ner sig en bra bit i bäckenet men var fortfarande ruckbart. Och det känner jag ju, att den borrar ner sig. AJ!
Men det är bra, för då ligger den snart i position och jag ska inte behöva oroa mig för att den ligger med rumpan neråt.
här är en kass bild, färsk från idag!
(observera min lindade arm som envisas med att aldrig bli bra...)
Den är fortfarande rätt så behändig kan jag tycka. Även om jag nu börjat gå in i saker mest hela tiden. Stackars mage från en smäll av kylskåpsdörren varenda gång jag ska in. Och det är händer ju några gånger per dag....
Förut fick jag hela tiden höra att jag hade så stor mage, men nu tycker de flesta att den är så liten istället.
Jahopp.
Magens form är inte alls samma som förra gången, vilket jag trodde att den skulle bli. Då vart jag ju väldigt bred och jag tyckte mig att paddutbredningen började för några veckor sen. Men det blev inget med det, och det är jag ju tacksam för.
Så då kommer väl en del av er att tänka "Då är det en kille denna gång". Men jag vet inte det jag. Känner många som har haft helt olika magformer men ändå fått av samma sort.
Fast nu spelar det ju ingen roll!
Jag väger mig inför varje BM-besök och nu står vågen på +16kg. Såg i gravdagboken från förra gången att det var mellan vecka 33-37kg som vikten tokskenade upp. Så vi får se om det blir samma nu....
Annars då. Jo halsbränna, ryggont, mycket förvärkar, störtomöjligt att hitta en bra sovställning, svettas som en gris. Men hungern har lugnat ner sig betydligt så nu äter jag nog nästan för lite istället. Men det är väl för att det är så trångt där inne.
Humöret har även vart på topp de senaste dagarna, vilket smittas av på både Tuva och Anders.
Så nu blir det till att försöka unyttja mitt glada humör och min återvunna energi och försöka få lite gjort emellanåt.
Kommentarer
Postat av: Alfva - i preggoland!
+16 kilo? Vart FAN gömmer de sig? Du är skitfin bruden...Jisses!
Postat av: Jannike
Superfin mage! Vacker mamma! Puss
Trackback
