Mors dag
Det har firats med en tvåtimmars sovstund, blommor och grillmiddag! Gillas
Älskar min fina familj!!!
och dom sa ja!
Igår var jag på ett helt underbart vackert bröllop!
Vet inte hur många gånger ögonen tårades... Vackra tal, vackra människor! JAg vet att jag sa efter förra sommarens bröllop att såna här tillställningar lockar fram det blödiga i mig. Det blir visst bara värre med det!
Det är kul med bröllop!
Lilla Vide var med och skötte sig exemplariskt. Om man bortser från dåliga tajmingen med ett blöjbyte på kyrkans golv under vigselns start.... Han var med under förrätten, men sen gav han upp utan protester och somnade. Och sov. OCh sov. Så ingen trodde på oss när vi sa att han är duktig på att hålla oss vakna.
Alltså, vi får ha fest hemma jämt!
Det underbart vackra brudparet!
Herr o Fru Gyrulf!
Men tyvärr blev det en tidig kväll för oss och vi åkte redan vid midnatt, strax efter att tårtan blivit uppskuren av brudparet. Inte för att Vide ville hem. Men jag var så sjukt trött och vart påmind om jag inte sovit nåt.
Önskade då att jag haft lite uppiggande alkohol i mig. Men idag är jag rätt så glad att det var jag som körde, även om rosét igår såg väldigt VÄLDIGT gott ut!
ny blogg
En blogg som är lösenordsskyddad och är egentligen till för mig själv. Så den fick heta "Bara jag".
http://lantismorsans.blogg.se/barajag/
Borde väl skriva dagbok istället, men har vant mig med bloggformatet nu så då kör jag på det!
Jag har gjort så för att jag vill styra vilka som läser där. Vill du så fråga efter lösen...
Men det är bara ni som känner mig väl som får tillgång till den.
(nyfikna nu va?!?!?! :)
jamen nu är ju sommarn hära!!!
Utan att ljuga nåt särskilt alls så vågar jag påstå att idag har det vart SOMMAR!!!
Det gillas!
Och idag har jag för första gången på jag vet inte när, suttit i en solstol!
Kanske i hela 15 min eller så.... Jag är verkligen ingen solstolsittare, jag får knäppen efter några minuter och strax så är jag tillbaks ner i en rabatt med en spade i handen.
Men idag kostade jag på mig att sitta en stund på altanen när båda barnen var nöjda och lugna!
Ledig tog jag också ikväll (bara några "ska bara" ute innan...). Och förbereder lite inför imorgon.
Då ska jag på bröllop minsann!!!
nattvak, ogräs och det dära mittemellan
På kvällarna råddar jag med barnen och sen stupar i säng....
Den energi som jag har kvar lägger jag på Tuva som går igenom en jobbig period just nu.
Hon vill inte så mycket, eller hemma vill hon göra allt. Det är att vara på dagis som är kämpigt för henne nu.
Så kämpigt så att hon bara går korta dagar ett tag nu, 3 timmar per dag/3 dagar i veckan.
Hon får nästan som ångest på eftermiddan och vill bara hem. OCh för att det inte ska bli värre har vi kortat ner dagarna så hon ska tycka det är kul igen.
Så i eftermiddag så vi göra nåt skoj. Vi drar till mitt job och skaffar lite mer blommor och smaskar på glass i solen!
Stor dag för båda kidsen!
Men nu är det dags att skryta, och då håller jag mig minsann framme!
Den här pajsaren
Han tog första has-krypsteget idag!
5 månader och 16 dagar.
Helt plötsligt så tog han sig liksom framåt! Han har de senaste 2 veckorna kunna röra sig åt sidan och backa, men nu kom han framåt med!!!
Hejja hejja!!
(JAg som trodde han skulle ligga efter Tuva som även hon var tidig med hasning. Hennes premiär var 6 månader och 2 dagar. Han slog syrran!)
Och den här tjejen då:
Hon gick till dagis utan blöja idag. Och inga olyckor!!!
Hejja hejja!!
födelsedagsbarnet
(från Bydalens afterski mars 2012)
30 år. Gammal på pappret, sliten i sinnet. Men får fortfarande visa leg på systemet!!
Och kunde också ganska snabbt konstatera att jag har typ inga kort på mig alls... En viss A får bli mer flitig med kameran märker jag....
sista kvällen som 20+
Jojo. Imorgon går jag över till att vara 30-nånting.
Känns helt okej. Ingen kris här inte.
Jag har kommit ganska långt i livet kan jag tycka. OCh det är här jag vill vara.
Med en fin man (om grabben bara får arslet ur o friar nån gång då..), 2 underbara barn, härligt hem, en bra utbildning, fina vänner.
Hälsan har jag ju inte, men som sagt, jag har mycket annat att vara tacksam över!
Morgondagen kommer inte alls firas som tänkt, men lite ändå. För Tuvas skull så har jag införskaffat en tårta. Jag själv kan inte äta den, men det gör inget, det är för Tuvas skull som sagt...
Men mina föräldrar och svärföräldrar kommer. Och min goa vän Mrs Diamant kommer med.
Blir bra!
Videkvisten 5 mån
Efter gårdagens besök på BVC vet vi nu att han väger 7440g och är 64cm kort. Han fick också vaccin nummer 2, som han vart lite febrig av. Inte så hög men tillräcklig för att sabba natten för oss...
Och ska vi jämföra med Tuvaluvas storlek så ligger hon i lä. Hon var nästan 8 mån när hon vägde 7,5kg.
Så vi tycker han är STOR!
Nåja, han ser ju välmående ut ialla fall!
För hans favvosysselsättning är ÄTA.
ALLT!!!
Han får fortfarande ersättning med också lunchpuré som han slevar i sig för glatta livet. Bästa just nu är köpt majspuré och det äckligaste han vet är mammas hemmalagade broccolipuré...
Gröt äter han en rejäl portion till kvällen och sen nån timma senare dricker han välling som om han inte fått nåt på hela dagen.
Man tycker ju att ungen borde sova, av ren matkoma. Men njet....
fast vi anar lite förbättring, han vaknar inte en gång i timman längre, åtminstone inte varje natt..
3 timmars pass hör inte till ovanligheten längre. Men att sova längre än så. Nä nä...
Han är ganska ofta go och glad. Men kräver sitt när det ska sovas, natt och dag.
Men han är fin, visst är han!!??!!
ajöss morfin!
Tuva och jag har grejat lite i växthuset idag, planterat ner nästan alla tomaterna i bäddarna.
Men hua så trött jag blev efter det. Några krafter har jag verkligen inte. Men det kan man ju inte ha, när man itne ätit en vettig måltid sen i onsdags. Min aptit är usel just nu, allt jag får i mig är fil och soppor. En smörgås på sin höjd. Resten mår jag bara illa utav och får ont i magen.
Men jag vet ju att jag snart måste börja tvinga i mig riktig mat. Annars kommer jag aldrig bli pigg och stark.
Är lite extra depp just nu, för jag har insett att nåt födelsedagsfirande är bara att glömma på torsdag.
Visst kan vi ta hit folk, bjuda på lite fika. Men hur kul är det?
Nä jag väntar tills jag är frisk. Jag vill att mitt 30-års firande ska bli nåt kul, inte ett måste och jobbigt.
Men surt är det.... För att trigga mina smaklökar bläddrade jag igenom lite receptböcker nu. Lite sugen vart jag på en sak, avokadosoppa med rom och räkor. Så det får det bli!! Och kanske lite chockladfondant.
Varmrätt känns oviktigt...
ilska över hur sjukvården kan vara
Efter att ha haft en kämpig natt med värk och sen en morgon med illamående och huvudet i toan några gånger har jag sovit några timmar. Har tom vart ute i växthuset en stund.
Tuva o Anders är i stan och åker karusell på nåt tivoli. Önskar jag kunde vara med... Men jag får vara hemma, Vide är här med så Tuva får en helskoj stund själv med pappa.
Men som sagt, jag bara önskar att jag med kunde få vara med på det roliga..
Man blir rätt knäckt av det här. Och att inte veta vad det är, och om det kommer igen.
Vad gör jag då? Inte åker jag till sjukhuset inte. För där får jag ingen hjälp.
Jag vet ju inte hur jag ska förebygga de här anfallen, eftersom jag inte vet vad som orsakar dem.
Båda gångerna har jag vart hemma. Första gången när jag lagade middag. Andra gången några timmar efter lunch. Jag är tacksam för att jag itne vart ensam nån av gångerna.
Men vart befinner jag mig nästa gång?! För jag är nästan övertygad om att få samma igen....
Ilskan över hur mitt fall har behandlats har inte lagts sig. Men vi börjar fundera på vad som egentligen sades till mig. Synd att jag var själv då.
Så här i efterhand så blir jag irriterad på mig själv som inte reagerade mer då på vad läkarn sa. Men alla ni som vart med om en läkarrond på avdelning vet att dom typ springer igenom rummet och man hinner knappt reagera så är de ute igen.
Att säga att jag kanske får lära mig leva med de här anfallen är ju inte klokt att säga när det enda man gjort är 2 sketna undersökningar och man skiter i den 3:e?!
Och inte säga att röntgen får bli sen, eventuellt. Va Fan! Man ska väl ändå försöka bota patienterna när de är sjuka och försöka ta reda på orsaken.
Inte skicka hem dom och typ säga "åk hem du, vi hittar inget fel. Ta med dig en bunt smärtstillande, kom om 2 veckor på återbesök så hoppas vi på det bästa. Tack å hej"
Min mamma är flyförbannad och hon ringde för en stund sen och frågade om det var okej att gå på hårt och skälla på de inblandade. Javisst sa jag. Såklart. För skäll ska de ha, och jag vill ha uppföljning på det här.
Pissnissar!!!
För även om det är hur skönt som helst att vara hemma med familjen så är jag inte frisk. Kanske borde jag vart kvar ett dygn till, minst.
Men jag ville inte. Och det var jhu inte så direkt att läkarn proppsade på att hålla mig kvar när jag sa att då är det ju ingen idé att vara kvar här...
Mitt fall har väckt stor ilska bland de jag känner, och jag får höra den ena historien efter den andra. Det här är inte unikt tyvärr och ingen är förvånad.
Så ska det väl ändå inte vara. I välfärds-Sverige?!
Just nu känns det som jag har en stor jäkla sten i tarmarna. Och efter att ha fastat i flera dygn är jag så jäkla svag. Att vattna i växthuset tog helt slut på mig.
Och jag kommer defentivt i bikinin i sommar. Nu väger jag sådär lite igen. Men jag får väl bygga muskler istället när jag blir frisk igen.
"anfallen"
Börjar med svimningskänsla, total trötthet (jag kände direkt när det kom att det var samma skit igen). Strax efter krampar det i magsäcksområdet. Nån halvtimma senare börjar det göra ont i ryggen där revbenen slutar. där blir värken intensiv och gör att jag inte kan stå upp.'Sen efter nåt dygn eller 2 börjar smärtan vandra neråt. Efter ca en vecka har den vandrat hela vägen ner/ut.
Hela tiden har jag väldigt ont i magsäcksområdet, är petöm där och läkaren sa att huden där ovanpå var mkt varm. Och mår illa hela tiden.
Sen ebbar det bara ut, och jag blir frisk.
vad säger hobbydoktorn i dig?
sjuk sjukvård
Här kommer lite mera...
I onsdags kväll blev det ett oplanerat besök på sjukhuset. På akuten.
Jag kände på eftermiddagen att jag fick ett liknande "anfall" som jag fick i påskas.
Blev dålig ganska snabbt med riktigt ont i buken, och jag kände igen allt och det hade samma gång som förra anfallet.
Jag ringer sjukvårdsupplysningen som tycker att det jag förklarar är gallsten. Och iom febern som rusade så var det raka spåret till akuten.
Läkaren där känner och klämmer och tror mer på gallblåsinflammation, och lägger in mig på avdelning för att morgonen efter göra ett ultraljud.
Man hittar inget där som förklarar det onda. Det man hittar är nåt som kan bilda gallsten i framtiden. Så jag hade det inte nu, utan har nåt att se fram emot...
Senare samma dag (torsdag) görs en gastroskopi. Jag sövs ner, för alla som som gjort sån undersökning vet att den är mindre trevlig. För er som inte alls vet så går man ner med en slang genom munnen och kollar magmun, magsäck mm.
Tillbaks till avdelning där jag väntar, och förväntar mig att få resultatet från gastroskopin under kvällen.
Men inte....
Det blir först under ronden på fredagen som läkaren säger att dom inte hittar vad som förklarar tillståndet. Istället ska en ct-röntgen göras. En skiktröntgen alltså.
Så då väntar jag på det, och väntar och väntar...
Under hela den här tiden har jag ordentligt ont och mår illa. Får morfin var 3:e timme, spyr och är fastande från inskrivning.
Timmarna går och det blir fredagmorgon. Ingen röntgen.
Då märker jag att jag vart utan dropp i minst 4 timmar, på fastande mage.
Den sköterskan som kom in då fick skäll. Stackarn som jag inte träffat och som börjat jobba en halvtimma tidigare. Men jag ville få fart på det hela.
Det blev alltså lördagmorgon utan att nåt händer.
Ronden kommer, läkaren (ytterligare en ny såklart, man träffar aldrig samma person flera gånger...). Han förkunnar att dom inte hittar nåt fel på mig och är tveksam om vi ska göra röntgen alls. Den som jag alltså väntat 24 timmar på.
Då får jag nog och tycker han kan lika skriva ut mig på en gång. Va sjutton ska jag ligga där för, jag har barn som längtar efter mig.
Jag frågar, vad ska jag göra om/när det händer igen? Det är ju andra gången på kort tid jag får så här?
svar: "Ja vi hittar som sagt inget svar, så du får ta smärtstillande, och kanske acceptera att du får leva med det här".
WTF!
I min värld kan man inte säga så efter 2 ynka undersökningar!
Så jag blir hemskickad, utan röntgen. Med med en gäng morfin som jag kräver att få. För jag har ju fortfarande ont som fanken. Men kvar det ska jag inte vara.
Fråga mig inte varför nån röntgen aldrig blev av, för jag fick bara höra undanflykter. Läkarn sa att jag får en kallelse när det finns en lucka.
Jahopp. Då är jag väl (förhoppningsvis) frisk, inte kommer man hitta nåt då heller. Man ska väl ändå göra undersökningar när patienten är sjuk?!
Även en återbesökstid om 2 veckor på kirurgen.
Sen att jag fick ligga på fasta helt i onödan i flera dygn var inget som bekymrade honom.
Så jag fick åka hem, utan svar. Bara förbannad. Och inte är jag frisk heller.
Men jag är åtminstone hemma, med min familj.
Fast med tusen frågor om vad det kan va. Nerver, ny tarmsjukdom (crohns) mm mm.
har ni glömt mig nu?!
Bli bättre på att blogga, my as att jag blev....
Vi är nu inne på det sjuttioelfte varvet med hosta och feber. Jag fick en rejäl släng jag med men idag är jag något piggare, åtminstone tillräckligt pigg för att orka ta hand om båda barnen själv.
Stackars Tuva som vart pigg i några dagar fick en återsläng igårkväll med hög feber. Alltså ingen dagis.
hon har knappt vart där alls de senaste veckorna, gissa om hon har lite sådamp!?
Smådamp får jag med, eftersom jag bara kan glo ut genom fönstret på allt som måste göras pronto, typ förra veckan. Bara jag bli lite piggare så kan jag sätta fart på kvällarna igen.
för nästa veckas nalkas en viss födelsedag då jag går från 20+ till ohyggligt gamla 30-nånting. uj uj.
Samma dag så ska vi även ha en enkel namngivning för Vide inom närmsta familjen.
Så jag har att göra. Men allt jag kan nu är att glo på att-göra-listorna som växer och hosta och snora....
solo med kidsen
Jag har lyckats kalla hit mormor å morfar som sällskap hittills, men jag tänkte att nu måste jag ju fixa det!
Och än så länge går det galant! Vide slocknade jättetidigt, och Tuva tyckte det var helt okej att titta på bolibompa när jag nattade honom. Hon ville först hjälpa till att natta, men nä, det skulle ju aldrig funka.
Ser det lite som träning inför fredag, för då är pappan i huset borta till sen natt. Ikväll är han bara iväg en stund.
Vi hjälps åt med det mesta jag å Tuvaluva. Som att mata lillebror tex....
odlardags!
Inte för att vi sover nåt, utan nästan tvärtom. Tuva har vart hängig en hel vecka och idag var första dagen som hon var på dagis. Så det har alltså vart sjukstuga här hemma....
Men det som gör att jag mår betydligt bättre är att våren äntligen är här!!!
Och med det trädgårdsarbetet!!!! Valborgshelgen 2012 blev allt annat än en vilohelg. Vi har arbetat hårt (så mkt som barnen tillåtit) från morgon till kväll. Nästan varje kväll har jag gått ut efter barnens nattingar och vart ute tills det blivit mörkt.
Hårdkörning. Vilket känns i hela kroppen. På gott och ont! Man kan väl säga att jag har ett 12 timmars trädgårds-crossfit varje dag. För två veckor sen kunder jag inte stänga arbetsbrallorna (de som jag köpte när jag var som spinkigast innan preggo nr 2), dom kan jag utan problem stänga nu... Effektivt!!!
Nu är det enbart grönsaktslandert som vi jobbar med. För har man ett odlingsland på ca 80 kvm (inkl växthuset) så har man skaffat sig en hel del jobb... Vi gör ett ordentligt jobbi år med odlingsbäddar och ordentliga gångar mellen som allt är permanenta saker. Inte orkar vi hålla på så här varje år inte....
Men det är kul!!
vyn för några dagar sen av den ena delen av landet....
Imorgon kommer svärmor på dagistid, och då ska jag ha eld i baken och tokfixa. för ovanlighetens skull...
