mvc-besök
Det är ganska härligt när flera stycken hört av sig under dagen och frågar om jag föder eller inte! Tack för att ni följer mig nu!
Kanske ska börja med flera såna här spännande cliffhangers i bloggen!
Fast det kan nog bli jobbigt att hitta så stora saker som en förlossning i längden...
Nä, jag är alltså inte på BB. Än. Tyvärr.
Jag åkte direkt hem till Carro efteråt och blev bjuden på lunch och sen har jag sovit hela eftermiddan...
Men jag masade mig till MVC, och att komma i och ur bilen var en stor prestation. Var tvungen att ta kryckorna den korta biten från parkeringen till MVC. Mest för att det kändes som om ungen skulle komma u i nästa steg...
Väl där inne kände jag mig malplacerad. Även om jag var omgiven att gravida kvinnor så såg alla sådär jobbigt pigga ut och såg ut att skutta omkring. En annan satt där och frustade av ansträngning med handen på magen och tyckte att jag hörde hemma mer på förlossningen kanske.
Barnmorskan flinade lite åt mig och tyckte allt att jag såg färdigbakad ut....
Bebisen mår fint där inne ialla fall. Jag har inte gått upp nåt i vikt alls de sista 2 veckorna. Hjärtljuden låg på 134 första lyssningen. Jag nämnde att bebisen känts betydligt lugnare de senaste dagarna och att igårkväll fick jag buffa lite på magen för att kolla gensvaret. Så hon bråkade lite med bebben och då for hjärtljudet upp direkt. Så den kan bli alert om den vill, den har antagligen bara börjat förbereda sig för ankomsten!
Sf-måttet låg nu på 36. Vilket var 2cm mer än för 2 veckor sen.
Vi konstaterade också attt slemproppen börjat lossna. Det gjorde den för en vecka sen och när jag beskrev gegget för henne så sa hon att det var tveklöst bitar av slemmisen. JAg bespar er den beskrivningen...
Alltså är kroppen nu redo! Och jag med!
Men vi bokade då in tid för hinnsvepning om inget skett innan dess. Om en vecka, på BF+1, nästa onsdag blev det. Men jag hoppas på att inte behöva den tiden.
Jag har givetvis haft förvärkar hela jäkla dagen så vi får se hur natten blir... (aaaa en cliffhanger till hehe...)
Kanske ska börja med flera såna här spännande cliffhangers i bloggen!
Fast det kan nog bli jobbigt att hitta så stora saker som en förlossning i längden...
Nä, jag är alltså inte på BB. Än. Tyvärr.
Jag åkte direkt hem till Carro efteråt och blev bjuden på lunch och sen har jag sovit hela eftermiddan...
Men jag masade mig till MVC, och att komma i och ur bilen var en stor prestation. Var tvungen att ta kryckorna den korta biten från parkeringen till MVC. Mest för att det kändes som om ungen skulle komma u i nästa steg...
Väl där inne kände jag mig malplacerad. Även om jag var omgiven att gravida kvinnor så såg alla sådär jobbigt pigga ut och såg ut att skutta omkring. En annan satt där och frustade av ansträngning med handen på magen och tyckte att jag hörde hemma mer på förlossningen kanske.
Barnmorskan flinade lite åt mig och tyckte allt att jag såg färdigbakad ut....
Bebisen mår fint där inne ialla fall. Jag har inte gått upp nåt i vikt alls de sista 2 veckorna. Hjärtljuden låg på 134 första lyssningen. Jag nämnde att bebisen känts betydligt lugnare de senaste dagarna och att igårkväll fick jag buffa lite på magen för att kolla gensvaret. Så hon bråkade lite med bebben och då for hjärtljudet upp direkt. Så den kan bli alert om den vill, den har antagligen bara börjat förbereda sig för ankomsten!
Sf-måttet låg nu på 36. Vilket var 2cm mer än för 2 veckor sen.
Vi konstaterade också attt slemproppen börjat lossna. Det gjorde den för en vecka sen och när jag beskrev gegget för henne så sa hon att det var tveklöst bitar av slemmisen. JAg bespar er den beskrivningen...
Alltså är kroppen nu redo! Och jag med!
Men vi bokade då in tid för hinnsvepning om inget skett innan dess. Om en vecka, på BF+1, nästa onsdag blev det. Men jag hoppas på att inte behöva den tiden.
Jag har givetvis haft förvärkar hela jäkla dagen så vi får se hur natten blir... (aaaa en cliffhanger till hehe...)
vecka 40...
Det här är sista graviditetsveckan, åtminstone enligt gravidböckerna.. Tänk att man är här nu!
På ett skumt sätt så har det gått fort, samtidigt känns det som om jag varit gravid i halva mitt liv...
Jag börjar bli grymt otålig nu, speciellt när jag pratar med vänner om förlossningar och allt sånt.
Då känner jag att jag vill att det ska ske. NU! det har jag ju i och för sig kännt länge så det är ju inget nytt att jag tycker att förlossningen ska starta...
Bjuder på en nyvaken mosig och pluffsig tjockis-Millan....
Som ni ser så är magen ju rätt så klassisk pojkmage eftersom den står rakt fram. Fast jag tillhör kategorin skeptiker till de där myterna... Fast pendeln har ju sagt att det blir en pöjk...
Jag tänker inte så mycket på själva förlossningen längre, utan nu har tankarna gått vidare till försa bebistiden. När jag var upp inatt på en av de många kissturerna så tänkte jag på att det är ändå en ganska mysig tid nu att dels vara höggravid, och sen har en nykläckt. Det är mysigt med mörkret och nu all stämningsbelysning vi har här hemma. Och inte behöver jag ha dåligt samvete för att jag är inne så mycket...
Förlossningen har jag skrivit lite om tidigare om hur jag skulle vilja ha det. Så lite medicinsk hjälp som möjligt. Jag vill på nåt vis utmana mig själv med hur långt jag kan komma med bara djupandning. har läst på lite om dyktekniken som verkar intressant. Sen får man ju se hur det blir när det väl gäller, om jag kommer döda för att få lustgas och skrika efter all bedövning som går. PCB hade jag förra gången och det kanske jag kommer vilja ha om det tar långt tid. Tuvas förlossning tog 2 dygn så man var ju rätt så matt när det väl var dags att krysta... Nu kanske, förhoppningsvis, kommer det gå fortare!!
Men det är ballt, att troligen denna vecka eller nästa, så sitter jag här med en bebis i famnen. Att det är så nära nu gör mig rent ut sagt skitskraj!!
Inatt började det göra ont på ett nytt sätt. Igen. Fast inget värk-ont (även om jag hade förvärkar hela kvällen och många på natten. Nä nu är det en ny ihållande smärta som känns så fort jag reser mig upp. Ungefär som att nån gör tusen nålar mellan benen på mig. Vet inte alls vad det är som gör så, så hade jag aldrig med Tuva...
Och det känns som om jag ska börja föda vilken sekund som helst. Ska fråga barnmorskan om tusen nålar-känslan.. För dit ska jag nu!!
På ett skumt sätt så har det gått fort, samtidigt känns det som om jag varit gravid i halva mitt liv...
Jag börjar bli grymt otålig nu, speciellt när jag pratar med vänner om förlossningar och allt sånt.
Då känner jag att jag vill att det ska ske. NU! det har jag ju i och för sig kännt länge så det är ju inget nytt att jag tycker att förlossningen ska starta...
Bjuder på en nyvaken mosig och pluffsig tjockis-Millan....
Som ni ser så är magen ju rätt så klassisk pojkmage eftersom den står rakt fram. Fast jag tillhör kategorin skeptiker till de där myterna... Fast pendeln har ju sagt att det blir en pöjk...
Jag tänker inte så mycket på själva förlossningen längre, utan nu har tankarna gått vidare till försa bebistiden. När jag var upp inatt på en av de många kissturerna så tänkte jag på att det är ändå en ganska mysig tid nu att dels vara höggravid, och sen har en nykläckt. Det är mysigt med mörkret och nu all stämningsbelysning vi har här hemma. Och inte behöver jag ha dåligt samvete för att jag är inne så mycket...
Förlossningen har jag skrivit lite om tidigare om hur jag skulle vilja ha det. Så lite medicinsk hjälp som möjligt. Jag vill på nåt vis utmana mig själv med hur långt jag kan komma med bara djupandning. har läst på lite om dyktekniken som verkar intressant. Sen får man ju se hur det blir när det väl gäller, om jag kommer döda för att få lustgas och skrika efter all bedövning som går. PCB hade jag förra gången och det kanske jag kommer vilja ha om det tar långt tid. Tuvas förlossning tog 2 dygn så man var ju rätt så matt när det väl var dags att krysta... Nu kanske, förhoppningsvis, kommer det gå fortare!!
Men det är ballt, att troligen denna vecka eller nästa, så sitter jag här med en bebis i famnen. Att det är så nära nu gör mig rent ut sagt skitskraj!!
Inatt började det göra ont på ett nytt sätt. Igen. Fast inget värk-ont (även om jag hade förvärkar hela kvällen och många på natten. Nä nu är det en ny ihållande smärta som känns så fort jag reser mig upp. Ungefär som att nån gör tusen nålar mellan benen på mig. Vet inte alls vad det är som gör så, så hade jag aldrig med Tuva...
Och det känns som om jag ska börja föda vilken sekund som helst. Ska fråga barnmorskan om tusen nålar-känslan.. För dit ska jag nu!!
En vecka kvar till BF!!
hör och häpna. igår gick jag en promenad! Det har inte hänt på länge, just eftersom jag får så sablans ont efteråt. Men igår tänkte jag att nu är det dags att börja jogga ut ungen, och jag hade hela eftermiddan på mig att vila på soffan sen.
Nån värst lång promis blev det inte, utan jag gick några varv på gården och upp längs skogen. Ville inte gå för långt när jag var ensam...
Förvärkar satte fart, och det var ju trevligt. Men kvällen vart det helt stiltje i magen. En superlugn bebis och knappt några förvärkar alls! När hade jag senast en sån kväll??!!
Meh, så det var som motsatt effekt med hela promenadgrejen.... Och jag som ville vakna av smärta inatt hade inte en enda förvärk... hmpf!!!!
idag är det en vecka kvar till BF. EN YNKA VECKA!!!
Och nu hoppas jag bara på att denna skumma känsla jag har i kroppen inte ska utvecklas till en brakförkylning.. Det har jag verkligen inte tid med. Tuva är lite småsnuvig men det har hon vart i en vecka nu så det verkar inte bli så mycket med det hela. Pigg är hon, så idag ska hon äntligen få åka till dagis. För som om har längtat dit i flera dagar.
Igår var det förresten overall-premiär för Tuva. Tänkte att det börjar ju bli lite kyligt nu... Hon vart överlycklig! Och det är inte så konstigt, för overallen är tokrosa... (loppisfynd för nån 50-lapp...)
har era kids börjat använda overall?
Ur arkivet.. december 2010
Det är svår mellanperiod nu tycket jag. Galonsäsongen vart lång denna höst. Förra året vart fodrade galonisarna knappt använda eftersom snön kom så tidigt....
måndagmorgon
Nä, fika-metoden fungerade inte...
Min plan med att få en Novemberbebis verkar gå åt skogen. Månaden är ju snart slut. Hmpf!
Men det slog häromdagen, att om kanske max 2 veckor (eller 3 om jag går fullt över tiden) så är faktiskt bebisen ute.. Jag går ju inte och tänker på att annat än att jag vill att den ska komma ut. Men på nåt vis så gick det då verkligen upp för mig, och att när den än kan tänkas komma ut så är det snart. SNART!
Nästa tisdag är BF så nu kan det verkligen bli NÄRSOMHELST!
Och i och med att det känns att det är så kort tid kvar så har mitt humör blivit betydligt bättre!
Jag ser verkligen slutet på den här graviditeten! Att jag njuter av den sista tiden är väl att ta i, men jag kan ändå se det spännande med den här slutspurten, och längta ännu mer.
Så just nu är jag ganska redo och peppad inför bäjby-ankomsten. Kanske beror denna sinnestämning på att jag sov relativt bra inatt (eller rättare sagt, Tuva sov gott och kom inte in till mig förrän kl 06. Bra natt!).
Idag så är det tänkt att Farmor ska förbarma sig över Tuva. Dumma mig glömde ringa igår och kolla av läget, men jag tror att planen är att hon ska komma och ta med sig Tuva hem till sig och baka pepparkakor...
pojke enligt pendeln
På eftermiddagens födelsedagskalas var jag med om nåt spännande. En av gäster, en gammal bondmora, sa sig kunna spå barnets kön med hjälp av en pendel (sytråd och en ring av guld) och att hon alltid har haft rätt. Vare sig hon spått på människor eller djur!
Så hon fick spå på mig. Jag tycker sånt är rätt så spännande.
Börjar ringa röra sig i cirklar så är det en tjej.
Pendlar ringen fram och tillbaks så är det en pojke.
Ringen började pendla väldigt kraftigt över min mage, medan hennes hand var alldeles stilla...
Snart får vi veta om det stämde!!
Så hon fick spå på mig. Jag tycker sånt är rätt så spännande.
Börjar ringa röra sig i cirklar så är det en tjej.
Pendlar ringen fram och tillbaks så är det en pojke.
Ringen började pendla väldigt kraftigt över min mage, medan hennes hand var alldeles stilla...
Snart får vi veta om det stämde!!
1:a advent idag!
Ja nåt brödbak var bara att glömma, men det hade jag väl insett redan innan...
Men huset vart pyntat men jag upptäckte att jag saknade en hel del pynt. När ska jag få nån koll på vad som vi hade INNAN branden och vad som vi köpte EFTER.
För det jag trodde att jag skulle hitta var ju givetvis sånt som vi hade förut...
Men vi hade det kul jag och Tuva. Hon fick hjälpa till mycket så hon vart nöjd. Sen att jag gick efteråt och rättade till saker, det behöver ju inte hon veta....
Tanken var sen att jag skulle ta kort på det hela så jag kunde skryta här i bloggen... Men kanske inte helt oväntat så körde terroristen i magen igång och dagens omgång av rejäla förvärkar tog fart. Så sen vart det soffan istället.
Kvällen vart jobbig, men jag kämpade ändå igenom "Så mycket bättre" och försökte ha myskväll trots förvärkarna.
Men det la sig ganska snart efter sänggående. Och som vanligt blir jag besviken. Men inte lika som förra lördagen när det vart en ordentlig duns ner från nuärdetpågång-molnen.
För igår försökte jag mest ignorera förvärkarna och var mest arg på dom. Såklart gjorde dom mera ont då när jag inte andades igenom dom, men som sagt. Jag var mest irriterad på dom!
Snart kommer min goa Ida på besök och vi ska adventsfika (och ignorera att regnet öser ner ute... inte så adventigt...). Sen blir det fika, igen, hos kusinen som bor här på gården. Lilla herrn fyller år.
Alltså kör vi på fika-järnet-metoden idag! In med fika, ut med ungen!!
jag vill med!
jag vill med.. julpynta!!!!
Så idag ska det ske! Tuva får hjälpa till...
Först blir det en sväng till blomsteraffären (är ju tvungen att köpa blommor som alla andra nu när jobbet är stängt för säsongen. Ja jag betalade ju på jobbet med, men där kunde man beställa hem lite roligare amaryllissorter än vad som är standard).
För utan blommor så blir det inte rätt...
Och sen kanske baka lite julbröd med att fylla frysen.
Så nu minsann...
- in till ett troligtvis kaotiskt Norrtälje (iofs till bara en affär med ändå..)
- julpynta huset
- baka julbröd
ENSAM med en Tuvaluva. Som dessutom visat sin grinigaste sida här på morgonen (dumma förkylning..).
Realistisk plan för en höggravid Millan? nä...
Gissa vem som kommer ligga att flåsa på soffan när Anders sen kommer hem?!
Så idag ska det ske! Tuva får hjälpa till...
Först blir det en sväng till blomsteraffären (är ju tvungen att köpa blommor som alla andra nu när jobbet är stängt för säsongen. Ja jag betalade ju på jobbet med, men där kunde man beställa hem lite roligare amaryllissorter än vad som är standard).
För utan blommor så blir det inte rätt...
Och sen kanske baka lite julbröd med att fylla frysen.
Så nu minsann...
- in till ett troligtvis kaotiskt Norrtälje (iofs till bara en affär med ändå..)
- julpynta huset
- baka julbröd
ENSAM med en Tuvaluva. Som dessutom visat sin grinigaste sida här på morgonen (dumma förkylning..).
Realistisk plan för en höggravid Millan? nä...
Gissa vem som kommer ligga att flåsa på soffan när Anders sen kommer hem?!
bortskämd idag
Idag slipper den tjocka hemmafrun laga mat. Istället blir vi bjudna på middag av mina föräldrar!
Och som om det inte vore nog så har jag kunnat vila hela eftermiddagen.
Tur är det, för annars hade jag nog skjutit mig själv vid det här laget.
En timma på stan tog verkligen all kraft ur mig och jag hann väl bara sova nån halvtimma här hemma innan förvärkarna satte igång... Men jag har ju fått vila i fred åtminstone och det är lite mer än en timma kvar innan Anders kommer hem och vi ska iväg till päronen.
så vila vila vila... (boring boring boring..)
En sista sväng
Vi börjar få en förkyld Tuva här hemma... Nu håller vi bara tummarna för att det blir en lindrig en, för allas skull...
Jag har börjat drömma jobbiga förlossningsdrömmar. Oftast handlar de om att jag inte hinner in till BB.
Inatt var drömmen att jag ringde i panik till Anders som jobbade och hade en timmas resväg hem (som det kanske blir imorgon... vilket jag inte gillar..). i drömmen säger jag att han måste hem. NU.
Men då börjar han surra om att han har butiken full med kunder och kan inte åka än på ett tag. Samtidigt som jag börjar få krystvärkar och har en snorig skrikande Tuva som klänger på mig.
Det här drömde jag precis innan jag vart väckt att Tuva, då var jag alldeles svettig och skitförbannas på Anders...
Jag är ju lite nervös inför den helgen, för det passar liksom inte så bra att bebisen kommer just nu.
Anders ska då kanske jobba långt bort på lördag, Ida kommer hem och henne vill jag träffa + att mina päron inte är tillgängliga förrän på söndagkväll...
Så nu får magen hålla sig lugn i 2 dagar. Skulle det sätta fart så löser sig ju allt ändå. Vi har Anders mamma som jourar i helgen. Men jag vill att Tuva ska vara med mina föräldrar när vi är på BB, så är det bara...
Idag får skruttan och jag sällskap av mormor. Igen.
Vi ska på förmiddagen in till Norrtan. Jag har några småklappar o födelsedagspresenter att ordna. Men detta kommer bli den sista svängen på stan innan bebisankomst.
Efter det så blir jag avsläppt här hemma och Tuva följer med till mormor några timmar så jag får sova.
För det kommer jag nog garanterat behöva!
Jag har börjat drömma jobbiga förlossningsdrömmar. Oftast handlar de om att jag inte hinner in till BB.
Inatt var drömmen att jag ringde i panik till Anders som jobbade och hade en timmas resväg hem (som det kanske blir imorgon... vilket jag inte gillar..). i drömmen säger jag att han måste hem. NU.
Men då börjar han surra om att han har butiken full med kunder och kan inte åka än på ett tag. Samtidigt som jag börjar få krystvärkar och har en snorig skrikande Tuva som klänger på mig.
Det här drömde jag precis innan jag vart väckt att Tuva, då var jag alldeles svettig och skitförbannas på Anders...
Jag är ju lite nervös inför den helgen, för det passar liksom inte så bra att bebisen kommer just nu.
Anders ska då kanske jobba långt bort på lördag, Ida kommer hem och henne vill jag träffa + att mina päron inte är tillgängliga förrän på söndagkväll...
Så nu får magen hålla sig lugn i 2 dagar. Skulle det sätta fart så löser sig ju allt ändå. Vi har Anders mamma som jourar i helgen. Men jag vill att Tuva ska vara med mina föräldrar när vi är på BB, så är det bara...
Idag får skruttan och jag sällskap av mormor. Igen.
Vi ska på förmiddagen in till Norrtan. Jag har några småklappar o födelsedagspresenter att ordna. Men detta kommer bli den sista svängen på stan innan bebisankomst.
Efter det så blir jag avsläppt här hemma och Tuva följer med till mormor några timmar så jag får sova.
För det kommer jag nog garanterat behöva!
sammanfattning av graviditet 2.0
Ja den är ju inte slut än. Men snart så!
Graviditeten påbörjades runt 16 mars, vilket råkade vara vår 4 års dag. Så det var ju en väldans fin present vi gav varandra. Eller hur!
Den 26 mars så blev det ett plus på stickan. Hade det på känn att det skulle bli positivt resultat eftersom jag känt mig lite småskum under några dagar. Det första tydliga tecknet på att nåt var på gång var att jag helt plötsligt inte kunde dricka te....
Illamåendet och svullen mage kom på stört, så när jag började jobba (efter en lång mammaledighet) i slutet av mars så vart det en ganska så jobbig period.
Nygravid, inte jobbat på 2 år, en sjukt mammig 1,5åring. Ingen bra kombo....
Mår ganska illa de första månaderna och fryser. Fryser så in i skogen. Men sen visade det sig ju att jag hade krångel med sköldkörteln och har nu ätit Levaxin under hela graviditeten.
Jag kräktes inte mycket men mådde urkel, har inget tålamod alls och är trött. Var nog ganska labil där i början....
För som jag gråtit under de här månaderna. Över allt och inget....
Magen började växa på en gång.
Bild från vecka 15:
Då hade det redan vart svårt att dölja magen några veckor. Hade det vart vinter då hade det vart lättare, men på försommaren är man ju rätt lättklädd liksom..
Ganska på en gång vart jag godissugen. Precis om med Tuva. Jag som inte äter socker alls i vanliga fall, och absolut inte dricker läsk eller äter godis förvandlas till en sockeryunkie när jag är på smällen.
Andra cravings uteblev denna gång. Lite kinkigare med maten blev jag, och vissa rätter hade jag svårt att få i mig. Men inget speciellt sug på mat eller konstiga saker...
Det var runt halvtid som jag vart hungrig. Verkligen JÄTTEhungrig!!! Jag åt mest hela tiden. Största bekymret var under de veckorna vad jag skulle äta på kvällen för att hålla mig mätt natten lång. Men vad och hur mycket jag än åt så fick jag ändå gå upp på natten och trycka i mig nåt.
Detta kopiösa matsug la sig när magsäcken fick vika undan för livmodern....
Vecka 25:
Det var i vecka 25 som jag fick kasta in jobb-handduken. Då blev jag heltidssjukskriven pga foglossning. Den skiten fick jag tidigt. Redan runt vecka 10, om jag inte minns helt fel, så började jag känna att det var på gång. Kul att få de krämporna innan man ens gjort nyheten offentlig...
det gick utför ganska snabbt där runt vecka 25, jag hade trott att jag skulle kunna jobba på nån månad till åtminstone, men med mitt jobb så gick det inte. Till slut kunde jag inte kämpa längre, inte med risk att bli helt sängliggande.
Så tack och hej till jobbet efter ynka 4,5 månad. Så kan det gå.
Desto bättre tyckte Tuva att det var när jag började gå hemma. Hennes dagistider vart betydligt kortare och då började hon stormtrivas där. När jag jobbade så var det helt galna pass på 10 timmar fyllda med stress och tunga lyft. Och det var ett pusslande att få till det så Tuva skulle få kortare dagar än 10 timmar...
Så på ett vis så vart det bättre när jag vart sjukskriven.
Men jisses vad lång hösten blev då!!!
Veckorna hankar sig fram och jag vantrivs som tjockis. Foglossningen blir bara värre och jag får inse att mr. krycka får bli min följeslagare mellanåt..
Vecka 30:
Förvärkarna sätter vart nångång mellan vecka 28-30 och blir ett helsike för mig under resten av graviditeten...
I vecka 34 fixerar sig den lille där inne och gör sig startklar....
MEN! Den här gången slipper vi flytta pga av husbrand. Och det är en ENORM skillnad att slippa den grymma stressen som det innebar att faktiskt bli hemlös när man är i 6:e månaden.
Här hittar du det inlägget som jag skrev om branden.... Så man kan lugnt säga att vår tillvaro vart bra mycket stabil den här gången. Vi bor där vi ska helt enkelt!!!
Men summa kardemumma:
Lång. Väntan. Jobbig.
Det är väl de 3 ord som passar bäst in att beskriva den här graviditeten.
Egentligen är det väl inte själva graviditeten som jag vantrivts med. Jag tycker min mage varit vacker hela tiden och tycker den grejen är helmysig. Men det är ju all värk som satt käppar i hjulet för mig. Den har gjort det till en pina att vara gravid.
En släkting sa häromdagen: "Att vänta barn är det bästa som finns."
Det håller jag inte alls med om, men då kontrar jag med att säga:
Det bästa som finns är att ha barn!!!
Och snart är jag 2 barnsmamma. Lilla jag liksom! DET är däremot råballt!!!! Snart är vi en komplett lantisfamilj!
Graviditeten påbörjades runt 16 mars, vilket råkade vara vår 4 års dag. Så det var ju en väldans fin present vi gav varandra. Eller hur!
Den 26 mars så blev det ett plus på stickan. Hade det på känn att det skulle bli positivt resultat eftersom jag känt mig lite småskum under några dagar. Det första tydliga tecknet på att nåt var på gång var att jag helt plötsligt inte kunde dricka te....
Illamåendet och svullen mage kom på stört, så när jag började jobba (efter en lång mammaledighet) i slutet av mars så vart det en ganska så jobbig period.
Nygravid, inte jobbat på 2 år, en sjukt mammig 1,5åring. Ingen bra kombo....
Mår ganska illa de första månaderna och fryser. Fryser så in i skogen. Men sen visade det sig ju att jag hade krångel med sköldkörteln och har nu ätit Levaxin under hela graviditeten.
Jag kräktes inte mycket men mådde urkel, har inget tålamod alls och är trött. Var nog ganska labil där i början....
För som jag gråtit under de här månaderna. Över allt och inget....
Magen började växa på en gång.
Bild från vecka 15:
Då hade det redan vart svårt att dölja magen några veckor. Hade det vart vinter då hade det vart lättare, men på försommaren är man ju rätt lättklädd liksom..
Ganska på en gång vart jag godissugen. Precis om med Tuva. Jag som inte äter socker alls i vanliga fall, och absolut inte dricker läsk eller äter godis förvandlas till en sockeryunkie när jag är på smällen.
Andra cravings uteblev denna gång. Lite kinkigare med maten blev jag, och vissa rätter hade jag svårt att få i mig. Men inget speciellt sug på mat eller konstiga saker...
Det var runt halvtid som jag vart hungrig. Verkligen JÄTTEhungrig!!! Jag åt mest hela tiden. Största bekymret var under de veckorna vad jag skulle äta på kvällen för att hålla mig mätt natten lång. Men vad och hur mycket jag än åt så fick jag ändå gå upp på natten och trycka i mig nåt.
Detta kopiösa matsug la sig när magsäcken fick vika undan för livmodern....
Vecka 25:
Det var i vecka 25 som jag fick kasta in jobb-handduken. Då blev jag heltidssjukskriven pga foglossning. Den skiten fick jag tidigt. Redan runt vecka 10, om jag inte minns helt fel, så började jag känna att det var på gång. Kul att få de krämporna innan man ens gjort nyheten offentlig...
det gick utför ganska snabbt där runt vecka 25, jag hade trott att jag skulle kunna jobba på nån månad till åtminstone, men med mitt jobb så gick det inte. Till slut kunde jag inte kämpa längre, inte med risk att bli helt sängliggande.
Så tack och hej till jobbet efter ynka 4,5 månad. Så kan det gå.
Desto bättre tyckte Tuva att det var när jag började gå hemma. Hennes dagistider vart betydligt kortare och då började hon stormtrivas där. När jag jobbade så var det helt galna pass på 10 timmar fyllda med stress och tunga lyft. Och det var ett pusslande att få till det så Tuva skulle få kortare dagar än 10 timmar...
Så på ett vis så vart det bättre när jag vart sjukskriven.
Men jisses vad lång hösten blev då!!!
Veckorna hankar sig fram och jag vantrivs som tjockis. Foglossningen blir bara värre och jag får inse att mr. krycka får bli min följeslagare mellanåt..
Vecka 30:
Förvärkarna sätter vart nångång mellan vecka 28-30 och blir ett helsike för mig under resten av graviditeten...
I vecka 34 fixerar sig den lille där inne och gör sig startklar....
MEN! Den här gången slipper vi flytta pga av husbrand. Och det är en ENORM skillnad att slippa den grymma stressen som det innebar att faktiskt bli hemlös när man är i 6:e månaden.
Här hittar du det inlägget som jag skrev om branden.... Så man kan lugnt säga att vår tillvaro vart bra mycket stabil den här gången. Vi bor där vi ska helt enkelt!!!
Men summa kardemumma:
Lång. Väntan. Jobbig.
Det är väl de 3 ord som passar bäst in att beskriva den här graviditeten.
Egentligen är det väl inte själva graviditeten som jag vantrivts med. Jag tycker min mage varit vacker hela tiden och tycker den grejen är helmysig. Men det är ju all värk som satt käppar i hjulet för mig. Den har gjort det till en pina att vara gravid.
En släkting sa häromdagen: "Att vänta barn är det bästa som finns."
Det håller jag inte alls med om, men då kontrar jag med att säga:
Det bästa som finns är att ha barn!!!
Och snart är jag 2 barnsmamma. Lilla jag liksom! DET är däremot råballt!!!! Snart är vi en komplett lantisfamilj!
sweet dreams
- danonino.... makajoner.... taco....
dagens första ord från en yrvaken Tuva! Var det därför hon kanska sov så bra på morgonkvisten, för att hon drömde om mat!? kanske!
Den här torsdagen blir väl som vanligt. Tuva röjer på dagis och jag dreglar ner kudden när jag sover.
För trött är jag idag, från kl 3 kunde jag inte sova så bra. Hade världens molvärk i magen... men det har lugnat sig nu.... tyvärr...
ha en fin dag!
dagens första ord från en yrvaken Tuva! Var det därför hon kanska sov så bra på morgonkvisten, för att hon drömde om mat!? kanske!
Den här torsdagen blir väl som vanligt. Tuva röjer på dagis och jag dreglar ner kudden när jag sover.
För trött är jag idag, från kl 3 kunde jag inte sova så bra. Hade världens molvärk i magen... men det har lugnat sig nu.... tyvärr...
ha en fin dag!
vecka 39
Jag har gjort upp en plan. Att bebis ska komma nån gång i nästa vecka. Så tänkte jag, men vi får se vilken plan den här lilla terroristen har!
När den än tänker komma ut så är det verkligen nedräkning just nu. Max en månad kvar. Och bara 2 veckor tills hinnsvepnings ska göras.
Om inget händer innan dess då såklart.....
Annars är det en enda lång väntan nu. Jag orkar inte göra mycket alls och har ont mest hela tiden. Idag har jag fått ännu mera ont i korsryggen och förvärkarna jobbar på ordentligt.
Allt är som vanligt med andra ord!
Fast det blir ju faktiskt mer och mer spännande för varje dag som går. Det är en rätt så skum bubbla man lever i just nu, när det liksom kan hända när som helst.
Fortfarande har jag lite saker kvar som jag skulle vilja få gjort innan bebis kommer. Som tex att köpa en almenacka för 2012. Såna små saker,
Men det kräver ett besök nere på stan. Och bara det att klä på sig vettiga kläder, sminka sig och gå runt i affärer känns som jordens prestation just nu. Även om jag hellre skulle göra det utan en nykläckt.
Ett försök ska göras på fredag, då ska Tuva ha mormordag igen!
Den här veckan är inget MVC-besök så jag har inga siffror att bjuda på. Förutom att vågen började ticka uppåt igen. Men kanske inte helt oväntat med tanke på allt onyttigt jag äter och att varje kväll får jag bända av strumporna som ätit sig in i vattenfyllda vrister.
Så en hel del vätska har jag nu samlat på mig. Men sånt försvinner ju snabbt som tur är!
En liten lista vad jag mest av allt saknar och längtar efter just nu:
- BRIEOST!!!!!
- kunna plocka upp saker från golvet utan att känna sig magpumpad
- sova på mage
- sova överhuvudtaget mer än en timma i taget
- slippa kissa en miljon gånger per dygn
- kunna nå mina fötter
- kunna ha tajta kläder utan att se ut som barbamama
- mina vanliga kläder
- kunna leka med Tuva som jag vill
- slippa be om hjälp för minsta lilla grej
- slippa gå in i saker och folk hela tiden
- Kunna dra in magen när jag ska förbi en trång passage (hur många gånger har jag inte missbedömt min egen storlek och försökt pressa mig emellan där det inte går med följd av att dunsa in i folk på Ica eller mejat ner varor...)
- nämnde jag brieost!
Sen finns det nog en hel del massa som jag glömt. Men det får räcka så där!
Och jag inser ju nu när jag skriver här om vecka 39, att det är den näst sista preggoveckan. Sen är man ju på övertid och det SKA inte hända!
Lite vemodigt att det är slut på gravidteten, för den har ju vart så mysig och jag har vart så där skolbokigt lycklig hela tiden.
HA! Eller inte!!!
snart är det bye bye till gravida tjockis-Millan, vi ses inte igen
När den än tänker komma ut så är det verkligen nedräkning just nu. Max en månad kvar. Och bara 2 veckor tills hinnsvepnings ska göras.
Om inget händer innan dess då såklart.....
Annars är det en enda lång väntan nu. Jag orkar inte göra mycket alls och har ont mest hela tiden. Idag har jag fått ännu mera ont i korsryggen och förvärkarna jobbar på ordentligt.
Allt är som vanligt med andra ord!
Fast det blir ju faktiskt mer och mer spännande för varje dag som går. Det är en rätt så skum bubbla man lever i just nu, när det liksom kan hända när som helst.
Fortfarande har jag lite saker kvar som jag skulle vilja få gjort innan bebis kommer. Som tex att köpa en almenacka för 2012. Såna små saker,
Men det kräver ett besök nere på stan. Och bara det att klä på sig vettiga kläder, sminka sig och gå runt i affärer känns som jordens prestation just nu. Även om jag hellre skulle göra det utan en nykläckt.
Ett försök ska göras på fredag, då ska Tuva ha mormordag igen!
Den här veckan är inget MVC-besök så jag har inga siffror att bjuda på. Förutom att vågen började ticka uppåt igen. Men kanske inte helt oväntat med tanke på allt onyttigt jag äter och att varje kväll får jag bända av strumporna som ätit sig in i vattenfyllda vrister.
Så en hel del vätska har jag nu samlat på mig. Men sånt försvinner ju snabbt som tur är!
En liten lista vad jag mest av allt saknar och längtar efter just nu:
- BRIEOST!!!!!
- kunna plocka upp saker från golvet utan att känna sig magpumpad
- sova på mage
- sova överhuvudtaget mer än en timma i taget
- slippa kissa en miljon gånger per dygn
- kunna nå mina fötter
- kunna ha tajta kläder utan att se ut som barbamama
- mina vanliga kläder
- kunna leka med Tuva som jag vill
- slippa be om hjälp för minsta lilla grej
- slippa gå in i saker och folk hela tiden
- Kunna dra in magen när jag ska förbi en trång passage (hur många gånger har jag inte missbedömt min egen storlek och försökt pressa mig emellan där det inte går med följd av att dunsa in i folk på Ica eller mejat ner varor...)
- nämnde jag brieost!
Sen finns det nog en hel del massa som jag glömt. Men det får räcka så där!
Och jag inser ju nu när jag skriver här om vecka 39, att det är den näst sista preggoveckan. Sen är man ju på övertid och det SKA inte hända!
Lite vemodigt att det är slut på gravidteten, för den har ju vart så mysig och jag har vart så där skolbokigt lycklig hela tiden.
HA! Eller inte!!!
snart är det bye bye till gravida tjockis-Millan, vi ses inte igen
"sista" sovande natten
Inatt har jag sovit. Som en toka!
Givetvis har man vaknat varje gång jag ska byta sovställning och sen ett antal pisspauser, men hey! jag gick inte upp förrän kl 9!! GILLART!!!!
Idag har jag äntligen kommit till skott med att slå in Tuvas julklappar. Det blev ett gäng. Men mest bara småsaker. Vi kom inte på nån bra storpresent iår, utan det blev bra pysselsaker som målarböcker, pärlor och lego och sånt. Men många paket vart det då i stället och det kommer nog bli uppskattat hur som helst!
Tanken var idag att dra in till Norrtan för att göra några sista ärenden innan bebbankomst. Men jag är helt slut idag. Kroppen verkar aldrig få nog av vilandet så jag skippar det idag...
Mer lockande att ligga i soffan och halvsova....
Mamma lämnade Tuva på dagis imorse och hon fick snabba sig med att säga att det inte kommit nån bebis utan jag var bara hemma och vilade. För såklart att dagmammorna undrar dom med när det ska ploppa ut!
Vi satt halva kvällen igår och tittade på bilder från BB när Tuva kom och hennes första månader. Att hon var så liten..
En nykläckt Tuva....
.
Tuva ca 1 mån gammal. En glad spillevink redan då!
Igår morse sa Tuva nåt som gjorde att glädje tårarna kom:
- Uva kjama bebis å Pippi!
(översättning: Tuva vill kram bebis och Pippi)
Hur rart är inte det?!
Så visst längtar vi, hela familjen efter bebisen!!!
Givetvis har man vaknat varje gång jag ska byta sovställning och sen ett antal pisspauser, men hey! jag gick inte upp förrän kl 9!! GILLART!!!!
Idag har jag äntligen kommit till skott med att slå in Tuvas julklappar. Det blev ett gäng. Men mest bara småsaker. Vi kom inte på nån bra storpresent iår, utan det blev bra pysselsaker som målarböcker, pärlor och lego och sånt. Men många paket vart det då i stället och det kommer nog bli uppskattat hur som helst!
Tanken var idag att dra in till Norrtan för att göra några sista ärenden innan bebbankomst. Men jag är helt slut idag. Kroppen verkar aldrig få nog av vilandet så jag skippar det idag...
Mer lockande att ligga i soffan och halvsova....
Mamma lämnade Tuva på dagis imorse och hon fick snabba sig med att säga att det inte kommit nån bebis utan jag var bara hemma och vilade. För såklart att dagmammorna undrar dom med när det ska ploppa ut!
Vi satt halva kvällen igår och tittade på bilder från BB när Tuva kom och hennes första månader. Att hon var så liten..
En nykläckt Tuva....
.
Tuva ca 1 mån gammal. En glad spillevink redan då!
Igår morse sa Tuva nåt som gjorde att glädje tårarna kom:
- Uva kjama bebis å Pippi!
(översättning: Tuva vill kram bebis och Pippi)
Hur rart är inte det?!
Så visst längtar vi, hela familjen efter bebisen!!!
sovdax!
YEAY!
Inatt sover Tuva hos mormor å morfar! Bara sådär ändå.
Har jag inte världens bästa mamma så säg!
Men innan sovandet så ska vi äta pizza i soffan och glo film. Fasiken så bra!!!!
trött mamma = frustrerad unge
Efter att värkarna gjorde om en omladdning under kvällen igår så fick jag sen äntligen sova lite när de lagt sig igen, synd bara att Tuva sov så dåligt..
Hon märker naturligtvis av det är nåt konstigt med hennes mamma och blir lite frustrerad av det. stackarn!
Så nu känner jag mig allt annat än laddad inför bebisens ankomst. Måste försöka bli lite mer utvilad och peppad, annars blir det en tung början med den lille...
Förmiddan ska vi försöka hitta på nåt, jag o Tuva. kanske en sväng till öf. Om jag orkar..
Efter lunch kommer mormor. Det är jag glad för. OCh Tuva med. Hon har pratat om mormor hela morgonen!
Hon märker naturligtvis av det är nåt konstigt med hennes mamma och blir lite frustrerad av det. stackarn!
Så nu känner jag mig allt annat än laddad inför bebisens ankomst. Måste försöka bli lite mer utvilad och peppad, annars blir det en tung början med den lille...
Förmiddan ska vi försöka hitta på nåt, jag o Tuva. kanske en sväng till öf. Om jag orkar..
Efter lunch kommer mormor. Det är jag glad för. OCh Tuva med. Hon har pratat om mormor hela morgonen!
Mardrömsdygnet
Vad säger ni om det här då:
- Värkar som kommer var 10-15:e minut under nästan ett dygn
- Värkar som gör ont i hela korssryggen och ända ner i ljumskarna
- Värkar som man måste andas sig igenom
- Värkar hela natten och gjort att man fått max 3 timmars sömn, osammanhängande.
Visst låter det som en början på förlossning?
Det skulle jag med tycka, om det inte var för att jag just beskrivit mitt senaste dygn, och inte fan är jag på BB för det!
Kvällen igår var ordentligt jobbig och de värkar jag fick gjorde rätt så ont, men inte ont ont. Men tillräckligt för att behöva dra på tensen mer och koncentrera mig på andningen.
Det var ändå så pass att vi packade klart BB-väskan med det sista och förberedde oss för att kunna sticka iväg snabbt under natten.
Värkarna höll i sig och började bli rätt så jobbiga och gjorde att jag inte kunde sova alls.
Det var först fram emot 04 som jag kunde somna en lite längre stund, typ en timma.
Fortfarande då så höll det på ca var 15:e min, men inte ökat i styrka. Först efter frukost och ett nytt försök med att sova som det började mattas av.
Nu har jag sovit nästan hela dagen och tagit ett bad. Så nu kommer inte (för)värkarna regelbundet mer utan lite mer då och då.
FAN!
Och jag har sjukt ont i nedre delen av ryggen, mår illa som fan och känner mig svimfärdig när jag står upp...
Kul med ett dygn skitlåtsatsvärkar utan nån som helst nytta....
Nu är jag helt färdig, på alla sätt och vis. Och så jäkla besviken. Jag försökte in i det längsta att inte hoppas på att det var på gång. Men det här gången trodde jag det. Och det kanske inte är så konstigt?
Jag ringde in till förlossningen bara för att rådgöra lite. Och mest för att de ska få med i sina papper att jag hade det så här. Men såklart så vart svaret bad, vila och alvedon och sen vänta in om det ökar i styrka eller försvinner.
Det var det svaret jag väntat mig men barnmorskan hade ju sagt att jag skulle ringa in.
Nu är det som sagt lugnare igen, men fortfarande är det nåt som spökar. Så visst vore jag glad omdet var lugnet före stormen. Men jag tvivlar starkt på det....
- Värkar som kommer var 10-15:e minut under nästan ett dygn
- Värkar som gör ont i hela korssryggen och ända ner i ljumskarna
- Värkar som man måste andas sig igenom
- Värkar hela natten och gjort att man fått max 3 timmars sömn, osammanhängande.
Visst låter det som en början på förlossning?
Det skulle jag med tycka, om det inte var för att jag just beskrivit mitt senaste dygn, och inte fan är jag på BB för det!
Kvällen igår var ordentligt jobbig och de värkar jag fick gjorde rätt så ont, men inte ont ont. Men tillräckligt för att behöva dra på tensen mer och koncentrera mig på andningen.
Det var ändå så pass att vi packade klart BB-väskan med det sista och förberedde oss för att kunna sticka iväg snabbt under natten.
Värkarna höll i sig och började bli rätt så jobbiga och gjorde att jag inte kunde sova alls.
Det var först fram emot 04 som jag kunde somna en lite längre stund, typ en timma.
Fortfarande då så höll det på ca var 15:e min, men inte ökat i styrka. Först efter frukost och ett nytt försök med att sova som det började mattas av.
Nu har jag sovit nästan hela dagen och tagit ett bad. Så nu kommer inte (för)värkarna regelbundet mer utan lite mer då och då.
FAN!
Och jag har sjukt ont i nedre delen av ryggen, mår illa som fan och känner mig svimfärdig när jag står upp...
Kul med ett dygn skitlåtsatsvärkar utan nån som helst nytta....
Nu är jag helt färdig, på alla sätt och vis. Och så jäkla besviken. Jag försökte in i det längsta att inte hoppas på att det var på gång. Men det här gången trodde jag det. Och det kanske inte är så konstigt?
Jag ringde in till förlossningen bara för att rådgöra lite. Och mest för att de ska få med i sina papper att jag hade det så här. Men såklart så vart svaret bad, vila och alvedon och sen vänta in om det ökar i styrka eller försvinner.
Det var det svaret jag väntat mig men barnmorskan hade ju sagt att jag skulle ringa in.
Nu är det som sagt lugnare igen, men fortfarande är det nåt som spökar. Så visst vore jag glad omdet var lugnet före stormen. Men jag tvivlar starkt på det....
tomteluva -check!
Eftermiddag, och det känns som om den här dagen har varat i en evighet.
En sväng på stan med hela familjen och det som införskaffades var en tomtemössa.
Här är en bild från förra året:
För på dagis här så är det seriöst luciafirande. Granne med dagiset ligger en kyrka, och det är där inne som firandet sker. I form av ett litet luciatåg och sen fika med alla familjer!
Tänk att jag redan ska få se min dotter i ett luciatåg. Endast 2,5 år!
Även om själva luciatåget blir säkerligen lite som det blir så spelar det ingen roll. Mammatårarna kommer rinna!
Och om bebis inte kommer ut förrän då så har vi mormor som stand in att åka dit med Tuvaluva.
Men vi ska vara med där. Så det så!
Efter EN HEL timma (oj oj) på stan så vart jag lite smått däckad resten av dagen. Och förvärkarna har satt fart. Ordentligt.
Men ikväll får inte bebis komma. För vi ska äta så mycket gott och så har vi hyrt senaste Harry Potter filmen.
Och det kan man ju inte missa!
Kvällens skrytarmeny är:
varmrätt: tacopaj
efterrätt: vit chokladmousse på digestivebädd med rårörda blåbär
En sväng på stan med hela familjen och det som införskaffades var en tomtemössa.
Här är en bild från förra året:
För på dagis här så är det seriöst luciafirande. Granne med dagiset ligger en kyrka, och det är där inne som firandet sker. I form av ett litet luciatåg och sen fika med alla familjer!
Tänk att jag redan ska få se min dotter i ett luciatåg. Endast 2,5 år!
Även om själva luciatåget blir säkerligen lite som det blir så spelar det ingen roll. Mammatårarna kommer rinna!
Och om bebis inte kommer ut förrän då så har vi mormor som stand in att åka dit med Tuvaluva.
Men vi ska vara med där. Så det så!
Efter EN HEL timma (oj oj) på stan så vart jag lite smått däckad resten av dagen. Och förvärkarna har satt fart. Ordentligt.
Men ikväll får inte bebis komma. För vi ska äta så mycket gott och så har vi hyrt senaste Harry Potter filmen.
Och det kan man ju inte missa!
Kvällens skrytarmeny är:
varmrätt: tacopaj
efterrätt: vit chokladmousse på digestivebädd med rårörda blåbär
kroppen gör sig redo!!
Jag råkar nu veta att det händer grejer här inne i mig....
Få inga bilder nu, men efter lite egna undersökningar så har jag nu lite koll.
För 1 vecka sen så var limodertappen hård och inte alls någe mogen.
För några dagar sen så fanns det bara som en liten mjuk knapp av den.
Alltså händer det saker här. Det var ju för nån vecka som förvärkar ändrade karaktär, och det var då för att det började förbereda sig där inne. Behöver jag säga att det är förjäkla skönt??!!
Även om det kan ta ett tag till, så vet jag att förvärkarna nu gör nån nytta ialla fall.
Sen har jag ingen koll på hur länge man kan gå med den här lilla "knappen" innan det sätter fart.
Jag vågar väl inte hoppas för mycket på att det sätter igång snart, men då borde kroppen defenitivt vara redo för en hinnsvepning nästnästa vecka....
Och sen kan man väl säga vad man vill om det här med att undersöka sig själv. Det ska man väl inte göra alltför mycket. Men så länge man inte tryckt ner handen i gödselstacken precis innan så tror jag inte att en snabbkoll skadar....
Så nu hejjar vi på förvärkarna!!!! HEJJA!!!!
Få inga bilder nu, men efter lite egna undersökningar så har jag nu lite koll.
För 1 vecka sen så var limodertappen hård och inte alls någe mogen.
För några dagar sen så fanns det bara som en liten mjuk knapp av den.
Alltså händer det saker här. Det var ju för nån vecka som förvärkar ändrade karaktär, och det var då för att det började förbereda sig där inne. Behöver jag säga att det är förjäkla skönt??!!
Även om det kan ta ett tag till, så vet jag att förvärkarna nu gör nån nytta ialla fall.
Sen har jag ingen koll på hur länge man kan gå med den här lilla "knappen" innan det sätter fart.
Jag vågar väl inte hoppas för mycket på att det sätter igång snart, men då borde kroppen defenitivt vara redo för en hinnsvepning nästnästa vecka....
Och sen kan man väl säga vad man vill om det här med att undersöka sig själv. Det ska man väl inte göra alltför mycket. Men så länge man inte tryckt ner handen i gödselstacken precis innan så tror jag inte att en snabbkoll skadar....
Så nu hejjar vi på förvärkarna!!!! HEJJA!!!!
Lilla målaren
Just nu är det måla som gäller!
Och inte behöver vi introducera fingerfärg inte, när vattenfärger funkar lika bra att smeta runt på kroppen!
YEAH!!!!
Och just nu är favoritfärgen.. svart!
Så det blir muntra målningar nu för tiden!
Och inte behöver vi introducera fingerfärg inte, när vattenfärger funkar lika bra att smeta runt på kroppen!
YEAH!!!!
Och just nu är favoritfärgen.. svart!
Så det blir muntra målningar nu för tiden!
fredag! fast som lördag!
Idag har vi det bra Tuvaluva och jag. För Anders är ledig idag! Det gillas skarpt!!
Så vad ska då göras för spännande när vi är hela familjen?
Svar: mathandla
inte så högt upp på spänningsskalan direkt... Men ack så nödvändigt!
Förra helgen så hade vi ju vår ätahurmycketsomhelstgott-helg. Det var ju inte helt fel så vi ska nog dra på med en sån helg till.
Vem vet, det kanske blir sista helgen med bara 3 familjemedlemmar!?
Och det står ju faktiskt i preggoböckerna att man ska äta ordentligt nu och få i sig energi inför förlossningen!
Visste ni att man ett vanligt dygn gör av med ca 2200 kalorier? Det beror såklart hur mycket man rör sig och allt det där. Men typ.
Under en förlossning gör kvinnan av med ca 500 kalorier I TIMMEN!
Helt galet ju, inte konstigt att man är slut efteråt..
Tuvas förlsossning tog ca 48 timmar. 48x500, ja det är 24000 det. Man kanske inte gör av med 500 de första latenstimmarna. Men ändå!
Det är ju stört omöjligt att dra i sig så mycket. Så som sagt, inte är det så konstigt att kroppen är totalt utpumpad efteråt... Undrar hur många pizzor det är?
Så vad ska då göras för spännande när vi är hela familjen?
Svar: mathandla
inte så högt upp på spänningsskalan direkt... Men ack så nödvändigt!
Förra helgen så hade vi ju vår ätahurmycketsomhelstgott-helg. Det var ju inte helt fel så vi ska nog dra på med en sån helg till.
Vem vet, det kanske blir sista helgen med bara 3 familjemedlemmar!?
Och det står ju faktiskt i preggoböckerna att man ska äta ordentligt nu och få i sig energi inför förlossningen!
Visste ni att man ett vanligt dygn gör av med ca 2200 kalorier? Det beror såklart hur mycket man rör sig och allt det där. Men typ.
Under en förlossning gör kvinnan av med ca 500 kalorier I TIMMEN!
Helt galet ju, inte konstigt att man är slut efteråt..
Tuvas förlsossning tog ca 48 timmar. 48x500, ja det är 24000 det. Man kanske inte gör av med 500 de första latenstimmarna. Men ändå!
Det är ju stört omöjligt att dra i sig så mycket. Så som sagt, inte är det så konstigt att kroppen är totalt utpumpad efteråt... Undrar hur många pizzor det är?
vart kommer orken ifrån?
Jag förstår mig bara inte på Tuvaluva... All denna energi, vart tusan får hon den ifrån??!!
Sedan 05:30 har hon vart vaken. Och i full fart. 5 timmars TOKRÖJ på dagis, och nu är vi inne på timme 2 här hemma.
Och tar hon det lugnt då? neeeee.... Vi har bakat, gjort pannkakssmet och nu är det dans till MoraTräsk.
Hur orkar ungen?
Sedan 05:30 har hon vart vaken. Och i full fart. 5 timmars TOKRÖJ på dagis, och nu är vi inne på timme 2 här hemma.
Och tar hon det lugnt då? neeeee.... Vi har bakat, gjort pannkakssmet och nu är det dans till MoraTräsk.
Hur orkar ungen?
uppe med tuppen
oj, idag gick vi upp tidigt... På tok för tidigt... Och inte var det min idé, utan Tuva bara for ur sängen sekunden efter hon vaknat. Eller egentligen innan hon vaknat för hon bara irrade omkring och var frustrerad... Hon drömde väl nåt antagligen, men det var bara att pallra sig upp...
Så idag är jag glad att jag inte ska iväg nåt efter lämningen, utan då blir det bums i säng för mig...
Natten har var överfull med kramper, halsbränna, toabesök o förvärkar... Och idag verkar bli en sån här dag när det känns som ungen hänger halvvägs utanför....
Igårkväll gjorde jag en sak som kändes befriande. Jag började rota fram mina vanliga byxor! och insåg att snart behöver jag inte ha byxor med mudd som går upp till axlarna..
Nu är jag ju inte så naiv så jag tror att slimbrallorna ska passa direkt, men jag har ett gäng jeans som jag inte kunde ha de sista månaderna innan gravdiiteten för att dom var alldeles för stora. Så dom borde då passa hoppas jag första tiden. Det är skitsnygga brallor med lite baggystil och jag har saknat dom, men till slut vart dom allldeles för baggy och då är det inte diret snyggt. Men snart kanske dom kommer sitta bra!
Fast om ett par månader gör det väl inget om dom är för stora igen...
Det enda som jag ska göra idag är att packa Tuvas bb-väska. Eller hennes sovaborta-väska. Jag vill ha en den redo om det blir brådis för oss att kasta oss iväg. Och om det blir så att farmor får ta första Tuva-passet om min mamma inte kan. Tanken är ju att Tuva ska vara med mormor o morfar, men det kan ju sätta igång när båda dom är på jobbet. Då får farmor rycka in mellan. Men för att jag ska helt kunna slappna av så vill jag att Tuva är med mormor o morfar. Det funkar liksom bäst så.
Blivande storasyster!!
Så idag är jag glad att jag inte ska iväg nåt efter lämningen, utan då blir det bums i säng för mig...
Natten har var överfull med kramper, halsbränna, toabesök o förvärkar... Och idag verkar bli en sån här dag när det känns som ungen hänger halvvägs utanför....
Igårkväll gjorde jag en sak som kändes befriande. Jag började rota fram mina vanliga byxor! och insåg att snart behöver jag inte ha byxor med mudd som går upp till axlarna..
Nu är jag ju inte så naiv så jag tror att slimbrallorna ska passa direkt, men jag har ett gäng jeans som jag inte kunde ha de sista månaderna innan gravdiiteten för att dom var alldeles för stora. Så dom borde då passa hoppas jag första tiden. Det är skitsnygga brallor med lite baggystil och jag har saknat dom, men till slut vart dom allldeles för baggy och då är det inte diret snyggt. Men snart kanske dom kommer sitta bra!
Fast om ett par månader gör det väl inget om dom är för stora igen...
Det enda som jag ska göra idag är att packa Tuvas bb-väska. Eller hennes sovaborta-väska. Jag vill ha en den redo om det blir brådis för oss att kasta oss iväg. Och om det blir så att farmor får ta första Tuva-passet om min mamma inte kan. Tanken är ju att Tuva ska vara med mormor o morfar, men det kan ju sätta igång när båda dom är på jobbet. Då får farmor rycka in mellan. Men för att jag ska helt kunna slappna av så vill jag att Tuva är med mormor o morfar. Det funkar liksom bäst så.
Blivande storasyster!!
vecka 38
Nu är man verkligen inne på slutspruten. Och det är svårt att tänka på nåt annat än den nya familjemedlemen. Tankarna far omkring i skallen, dygnet runt.
Vad är det för en krabat som ligger där inne. Är det en tjej eller kille, vad kommer den ha för personlighet. Kommer vi få sova nåt överhuvudtaget, hur ska storasyster Tuva tackla allt. Hur ska jag tackla allt..
Ena sekunden känns det lite bra ändå att den ligger där inne, för då har jag koll på läget. För att i nästa sekund tänka att det är bättre att den terroriserar oss på¨utsidan istället för att ligga där inne och lata sig. För hur skrämmande tanken är (för det är ju asläskigt) och man vet inte alls hur nåt blir, så är det ju ändå ut den ska.
Så kom ut då vettja!!
Vi längtar efter dig!!
tuva diggar magen och fotonörd som hon är så ställer hon gärna upp och klappar magen när kameran kommer fram. Annars ser hon nu mest magen som en bra huvudkudde när vi myser i soffan. En kudde som boxas lite för mycket ibland kanske....
Vikten har äntligen stannat av som tur är, så det blir nog inte lika mycket som förra gången. 18kg ökning ligger jag på nu och det känns ju verkligen helt okej. Och jag inbillar mig att det ska försvinna fortare den här gången. Nu har man ju Tuva som vallar omkring på en.....
När jag inte är deppig och tjurar så tycker även jag att det är en jättespännande tid just nu. När det när som helst kan sätta igång. Sen att det är sjukt enerverande och vänta på om nästa förvärk ska bli den första riktga värken, det försöker jag tänka bort under mina ljusa stunder.
Sover gör jag jag så fort jag får chansen och jag märker att om jag får en sovpaus mitt på dagen så blir humöret betydligt bättre!!
Alltså: vila vila vila.... (som om jag inte gör nåt annat...)
Apuha, nu laddar vi för de max 3 sista veckorna (förhoppningsvis...)!!!!
bäst att svara direkt nu..
Idag ska jag få mysa med en bäjbi! inte min egen dock,utan med Carros lilla son (Emil som gossen kanske ska heta). Han är nu 6 dagar gammal. MYS!
Förresten har det börjat nu tydligen...
Att svarar jag inte i telefonen direkt, då håller jag på att föda... Enligt svärmor i alla fall! Hon ringde 2ggr när jag var hos barnmorskan, och när jag inte svarat så ringde hon direkt till Anders jobb för att kolla läget...
alltså är det igång nu....
under dagen kommer lite ordbajsande om nya grav-veckan 38, med bild! hang on my friends.....
Förresten har det börjat nu tydligen...
Att svarar jag inte i telefonen direkt, då håller jag på att föda... Enligt svärmor i alla fall! Hon ringde 2ggr när jag var hos barnmorskan, och när jag inte svarat så ringde hon direkt till Anders jobb för att kolla läget...
alltså är det igång nu....
under dagen kommer lite ordbajsande om nya grav-veckan 38, med bild! hang on my friends.....
barnmorskebesök v.38
Då har jag suttit och tjurat i en halvtimma som en liten unge hos barnmorskan...
Men det var ganska befriande av få häva ur sig allt.
Deras policy är att inte göra några undersökningar alls innan man gått full tid. Så det blev ingen koll.
Däremot så gör hon hinnsvepning, men inte innan bf. Så jag ska dit om 2 veckor igen, alltså veckan innan bf.
Då kommer vi boka in en tid veckan efter för att prova göra en svepning om inget skett av sig självt.
Hon sa att det finns inga garantier för att det ska funka. Och att det inte går att göra om inte kroppen är redo för det.
MEN, bara att veta att nånting kommer att göras gör mig lugnare. Alltså är det max 3 veckor kvar tills nånting aktivt ska göras för att få igång det.
3 veckor känns som en evighet just nu, men nu har jag nåt mer konkret att sikta på.
Vi pratade om igångsättning också. Men det vill jag ju inte heller ha. För det känns fel att tvinga in kroppen i nåt den kanske inte är mogen för och riskera att det blir snitt osv. Med hinnsvepning på triggar man ju bara igång det hela och sen får kroppen sköta resten.
Jag hoppas ju givetvis att det sätter igång av sig självt innan dess, men nu finns ett datum att sikta mer mot som ligger närmare i tiden än om man skulle gå maxlängd på graviditeten.
Barnmorskan tog mig på allvar och satt och lyssnade när jag bölade på. Och hon peppade mig bra.
förvärkarna pratade vi mycket om också. Och hon sa det att när det blir en rejäl omgång med regelbundna, så tyckte hon att jag skulle ringa förlossningen för att rådgöra och att man ev får åka in på en koll då.
Och också att jag inte ska vara hemma för länge när jag väl känner att nu jäklar är det på riktigt eftersom jag kan ha vart då i latensfasen under lång tid redan.
Och vi har ju en bit att åka med + barnvakt som ska fixas, så det är väl att räkna med att det blir bråttom utav sjutton när det väl är.
Lite nuffror:
Hb: 122 (115 förra gången)
socker: 4.6
hjärtljud: 130-nånting
Sf: 34cm (för 3 veckor sen var det 31)
Nu hade det vart fint att få sova, men om en kvart ska Tuva hämtas från dagis.... Sen blir det full fart igen....
Och behöver jag ens skriva nu att det har satt fart i magen och förvärkarna kommer regelbundet nu igen... suck..
Men det var ganska befriande av få häva ur sig allt.
Deras policy är att inte göra några undersökningar alls innan man gått full tid. Så det blev ingen koll.
Däremot så gör hon hinnsvepning, men inte innan bf. Så jag ska dit om 2 veckor igen, alltså veckan innan bf.
Då kommer vi boka in en tid veckan efter för att prova göra en svepning om inget skett av sig självt.
Hon sa att det finns inga garantier för att det ska funka. Och att det inte går att göra om inte kroppen är redo för det.
MEN, bara att veta att nånting kommer att göras gör mig lugnare. Alltså är det max 3 veckor kvar tills nånting aktivt ska göras för att få igång det.
3 veckor känns som en evighet just nu, men nu har jag nåt mer konkret att sikta på.
Vi pratade om igångsättning också. Men det vill jag ju inte heller ha. För det känns fel att tvinga in kroppen i nåt den kanske inte är mogen för och riskera att det blir snitt osv. Med hinnsvepning på triggar man ju bara igång det hela och sen får kroppen sköta resten.
Jag hoppas ju givetvis att det sätter igång av sig självt innan dess, men nu finns ett datum att sikta mer mot som ligger närmare i tiden än om man skulle gå maxlängd på graviditeten.
Barnmorskan tog mig på allvar och satt och lyssnade när jag bölade på. Och hon peppade mig bra.
förvärkarna pratade vi mycket om också. Och hon sa det att när det blir en rejäl omgång med regelbundna, så tyckte hon att jag skulle ringa förlossningen för att rådgöra och att man ev får åka in på en koll då.
Och också att jag inte ska vara hemma för länge när jag väl känner att nu jäklar är det på riktigt eftersom jag kan ha vart då i latensfasen under lång tid redan.
Och vi har ju en bit att åka med + barnvakt som ska fixas, så det är väl att räkna med att det blir bråttom utav sjutton när det väl är.
Lite nuffror:
Hb: 122 (115 förra gången)
socker: 4.6
hjärtljud: 130-nånting
Sf: 34cm (för 3 veckor sen var det 31)
Nu hade det vart fint att få sova, men om en kvart ska Tuva hämtas från dagis.... Sen blir det full fart igen....
Och behöver jag ens skriva nu att det har satt fart i magen och förvärkarna kommer regelbundet nu igen... suck..
tack gulliga ni!
Först: Tack alla peppningar som kommer från alla möjliga håll! Det värmer!
Ska snart iväg till barnmorskan och få se vad hon säger. Och som flera av er sagt, så måste tappen å kroppen vara lite på gång för att det ska vara nån idé. Men det får man väl hoppas att det är, med tanke på all övning som kroppen håller på med...
En koll där inne kan hon gott göra!
återkommer.....
Ska snart iväg till barnmorskan och få se vad hon säger. Och som flera av er sagt, så måste tappen å kroppen vara lite på gång för att det ska vara nån idé. Men det får man väl hoppas att det är, med tanke på all övning som kroppen håller på med...
En koll där inne kan hon gott göra!
återkommer.....
hinnsvepning..?!
Nån av er goa människor där ute som har nån erfarenhet av hinnsvepning?
Det känns som ett ganska hett alternativ för min del nu.. men jag vet inte ens om man gör sånt här i Norrtälje kommun.
Svaret lär jag få imorgon när det är dags för barnmorskebesök igen.
Jag vet inte vad "kriterierna" är för att bm ska göra en sån. Men själv kan jag väl tycka att om man mår psykiskt pissigt, förvärkar tamfanken hela tiden och att ha så snorigt ont så varje steg är en pina är tillräckligt?
Tycker inte ni?
För när man har såna här förvärkar som kommer regelbundet nästan varje dag, så blir man tillslut lite knäpp i kolan. Man vet inte om det är början på det hela, alltså är det som att vara i latensfasen i flera veckor kan jag tycka. Det handlar så mycket om det mentala. För är man i första fasen på en förlossning, då vill man ju förbereda sig mentalt på vad som nu faktiskt ska ske!
Så man blir lätt lite stirrig...
Och visst, man vet ju förr eller senare när förlossningen verkligen är igång. Jag menar, resultatet är ju ganska uppenbart. Den kommer ut en unge. Så man vet när det är i slutet, det är ju helt säkert!
Så jag kan bli lite provocerad när folk säger till mig att "du vet när det är på gång". Och även påståenden som: "Förvärkar gör inte ont, det gör bara de riktiga värkarna". "Riktiga värkar kommer regelbundet, det gör inte förvärkar".
Men det stämmer ju inte!! Förvärkar kan VISST göra ont, och kan visst komma regelbundet, och HUR ska man DÅ veta om det är på riktigt eller inte.
Jag vill ju inte märka det först när huvudet är på väg ut. Helst inte....
För jag tvivlar på att de som kommer med de här klatschiga påståenden att du vet minsann sen, att dom har haft så här mycket känningar innan. Att kroppen luras hela hela tiden.
Och det är ju inte så att jag är en ovetande förstagångsföderska. Utan det är ju andra gången jag är här. Så folk som säger så till mig gör att jag dumförklarar mig själv och känner mig skitfånig och nojig.
För jag är minsann omföderska och jag ska minsann veta jag....
VARFÖR KAN INTE MIN KROPP BETE SIG NORMALT NÅN GÅNG FÖR??!!
Jag ser hellre att man provar en sån dära svepning än att få igångsättning, för det vill jag inte ha (med tanke på att då är risken större för snitt, och det i sin tur leder till den stora risken för hjärnretning och att man inte ska in i min buk och härja i onödan...).
Men det är ju så här. Att nu är faktiskt den lilla här inne färdigbakad.
Och det enda som sker just nu är att jag blir mer och mer sliten. Och mer och mer knäckt.
Det är inte den optimala uppladningen för att orka ta hand om en bebis....
Även om jag är helt övertygad om att det finns en anledning till att man "ska" gå och vara på tjocken 40 veckor, så är jag lika övertygad om att det inte ska ske på vilka bekostnader som helst. Inte nu när liten faktiskt är klar!!
Det skadar ialla fall inte ta upp det med bm. Så får vi se sen.
Anar ni lite nu hur frustrerad jag kan känna mig?
Det vart ett ganska ilsket inlägg det här, men ibland måste man ösa ur sig. Speciellt när man vart på öppna förskolan och träffat på några av såna där klatschiga mammor...
(öf som för utom det var himla skoj idag... 3 timmar röj gjorde Tuva åtminstone liiiite nöjd, även om jag bokstavligen fick släpa ut henne därifrån...)
Det känns som ett ganska hett alternativ för min del nu.. men jag vet inte ens om man gör sånt här i Norrtälje kommun.
Svaret lär jag få imorgon när det är dags för barnmorskebesök igen.
Jag vet inte vad "kriterierna" är för att bm ska göra en sån. Men själv kan jag väl tycka att om man mår psykiskt pissigt, förvärkar tamfanken hela tiden och att ha så snorigt ont så varje steg är en pina är tillräckligt?
Tycker inte ni?
För när man har såna här förvärkar som kommer regelbundet nästan varje dag, så blir man tillslut lite knäpp i kolan. Man vet inte om det är början på det hela, alltså är det som att vara i latensfasen i flera veckor kan jag tycka. Det handlar så mycket om det mentala. För är man i första fasen på en förlossning, då vill man ju förbereda sig mentalt på vad som nu faktiskt ska ske!
Så man blir lätt lite stirrig...
Och visst, man vet ju förr eller senare när förlossningen verkligen är igång. Jag menar, resultatet är ju ganska uppenbart. Den kommer ut en unge. Så man vet när det är i slutet, det är ju helt säkert!
Så jag kan bli lite provocerad när folk säger till mig att "du vet när det är på gång". Och även påståenden som: "Förvärkar gör inte ont, det gör bara de riktiga värkarna". "Riktiga värkar kommer regelbundet, det gör inte förvärkar".
Men det stämmer ju inte!! Förvärkar kan VISST göra ont, och kan visst komma regelbundet, och HUR ska man DÅ veta om det är på riktigt eller inte.
Jag vill ju inte märka det först när huvudet är på väg ut. Helst inte....
För jag tvivlar på att de som kommer med de här klatschiga påståenden att du vet minsann sen, att dom har haft så här mycket känningar innan. Att kroppen luras hela hela tiden.
Och det är ju inte så att jag är en ovetande förstagångsföderska. Utan det är ju andra gången jag är här. Så folk som säger så till mig gör att jag dumförklarar mig själv och känner mig skitfånig och nojig.
För jag är minsann omföderska och jag ska minsann veta jag....
VARFÖR KAN INTE MIN KROPP BETE SIG NORMALT NÅN GÅNG FÖR??!!
Jag ser hellre att man provar en sån dära svepning än att få igångsättning, för det vill jag inte ha (med tanke på att då är risken större för snitt, och det i sin tur leder till den stora risken för hjärnretning och att man inte ska in i min buk och härja i onödan...).
Men det är ju så här. Att nu är faktiskt den lilla här inne färdigbakad.
Och det enda som sker just nu är att jag blir mer och mer sliten. Och mer och mer knäckt.
Det är inte den optimala uppladningen för att orka ta hand om en bebis....
Även om jag är helt övertygad om att det finns en anledning till att man "ska" gå och vara på tjocken 40 veckor, så är jag lika övertygad om att det inte ska ske på vilka bekostnader som helst. Inte nu när liten faktiskt är klar!!
Det skadar ialla fall inte ta upp det med bm. Så får vi se sen.
Anar ni lite nu hur frustrerad jag kan känna mig?
Det vart ett ganska ilsket inlägg det här, men ibland måste man ösa ur sig. Speciellt när man vart på öppna förskolan och träffat på några av såna där klatschiga mammor...
(öf som för utom det var himla skoj idag... 3 timmar röj gjorde Tuva åtminstone liiiite nöjd, även om jag bokstavligen fick släpa ut henne därifrån...)
vad vi faktiskt njuter av
Måndagmorgon.
Ännu en usel natt som höggravid. Det där med att man nu ska passa på att sova så mycket man kan och bla bla innan bäbis kommer. Lätt? inte direkt....
Är man inte pissnödig så har man kramp eller så får man förvärkar. Eller så vaknar Tuva.
God sömn ligger redan ljusår långt bort.
Men det jag faktiskt HAR passat på at njuta av nu som blir svårt sen när liten kommer. Och vad jag kommer sakna massor.
Det är våra middagar! Inte just det att vi just denna helg har ätit så galet mycket gott, utan att vi kan sitta någorlunda i lugn och ro, tillsammans!
Visst är det tjat, kladd, pottbesök och diverse andra avbrott. Men i det stora hela så är våra måltider ganska så mysiga nu förtiden.
Snart väntar en tid av hetsätning, amning och sånt.
Och att vi nu lagar maten tillsammans, även Tuva. Det tycker jag är hur mysigt som helst.
Det blir det ju också värre med under nåt år eller så...
Ja som ni märker så tar jag för givet att vi får en till bebis som Tuva var. Som inte var så värst impad av att sova eller vara vaken och inte få vara i famnen.
För man är ju en mjölkmaskin i början. Och denna gång kommer jag inte att kunna sitta i soffan dygnet runt, utan nu måste ju allt fortsätta som vanligt. Mat på bordet, rutiner, lek och skoj.
Jag hoppas att vi kan dra nytta av att det är jul strax efter liten kommer och att familjen och släkten är lite extra lediga. Tyvärr är det ju en arbetsgivarjul med alldeles för många mellandagar. Men jag tänkte nog att Anders ska ta ledigt nån dag extra i alla fall...
Jaja.. Eftersom det är måndag i dag så är Tuvaluva ledig. Då får det bli öppna förskolan.
Antalet saker som jag o Tuva kan göra på egen hand minskar drastiskt för varje vecka. Men att åka till öf funkar fortfarande som tur är. Då kanske vi kan fixa en eftermiddag hemma sen....
Ännu en usel natt som höggravid. Det där med att man nu ska passa på att sova så mycket man kan och bla bla innan bäbis kommer. Lätt? inte direkt....
Är man inte pissnödig så har man kramp eller så får man förvärkar. Eller så vaknar Tuva.
God sömn ligger redan ljusår långt bort.
Men det jag faktiskt HAR passat på at njuta av nu som blir svårt sen när liten kommer. Och vad jag kommer sakna massor.
Det är våra middagar! Inte just det att vi just denna helg har ätit så galet mycket gott, utan att vi kan sitta någorlunda i lugn och ro, tillsammans!
Visst är det tjat, kladd, pottbesök och diverse andra avbrott. Men i det stora hela så är våra måltider ganska så mysiga nu förtiden.
Snart väntar en tid av hetsätning, amning och sånt.
Och att vi nu lagar maten tillsammans, även Tuva. Det tycker jag är hur mysigt som helst.
Det blir det ju också värre med under nåt år eller så...
Ja som ni märker så tar jag för givet att vi får en till bebis som Tuva var. Som inte var så värst impad av att sova eller vara vaken och inte få vara i famnen.
För man är ju en mjölkmaskin i början. Och denna gång kommer jag inte att kunna sitta i soffan dygnet runt, utan nu måste ju allt fortsätta som vanligt. Mat på bordet, rutiner, lek och skoj.
Jag hoppas att vi kan dra nytta av att det är jul strax efter liten kommer och att familjen och släkten är lite extra lediga. Tyvärr är det ju en arbetsgivarjul med alldeles för många mellandagar. Men jag tänkte nog att Anders ska ta ledigt nån dag extra i alla fall...
Jaja.. Eftersom det är måndag i dag så är Tuvaluva ledig. Då får det bli öppna förskolan.
Antalet saker som jag o Tuva kan göra på egen hand minskar drastiskt för varje vecka. Men att åka till öf funkar fortfarande som tur är. Då kanske vi kan fixa en eftermiddag hemma sen....
Flygande Mattan
Brukar ni med kids kolla på Flygande Mattan?
Här hemma är det en stor hit. Så om ni inte sett det så är det SVT Barnkanalen som gäller lördagar kl 18:15
mathandling med gravidmosig skalle
Igår var jag och storhandlade mat. Jag kunde åka iväg själv eftersom Tuva var hemma med mormor. Tur var det eftersom handlingen ändå höll på att ta livet av mig...
Mycket folk, en tung kundvagn att köra och allmänt förvirrad...
Det roligaste var 2st härliga gubbar i 70-års åldern som hade blivit skickade till affären av sina damer (det listade jag ut efter lite tjuvlyssning..). Stackarna har nog inte satt sin fot i en mataffär det senaste decenniet. Så ni kan ju ana deras förvirring! Dom var hur söta som helst, och säkert hälften av det som stod på deras inköpslistor visste dom nog inte ens vad det var...
Det mindre roliga, åtminstone just då men lite roligare så här i efterhand var mitt lilla pinsamma misstag....
Jag självscannade och när jag lassat på mig ett gäng varor och kommit tillbaks till vagnen som jag stället undan för det var så jäkla mycket folk. Börjar blippa in varorna och ska lägga dom i min vagn.
Som jag då ser, inte alls är min vagn...
Så där står jag och blippar in varor åt nån annan....
Första insinkten är att springa så fort jag kunde. Men.....
ett: jag kan inte springa fortare än en snigel.
Två: vagnens ägare kom....
Ett medelålders par kom fram och undrade vad jag höll på med och såg lite ilskna ut. Och jag började yra fram ursäkter, och då såg frugan min mage och började skratta.
hon sa "Med den magen så är det inte så konstigt att du gör lite konstiga saker!".
Dom visa sig var jättegoa och jag kunde gå därifrån utan att ha fått spö, men genant. Jorå det var det....
Sen höll jag stenhårt i min vagn!!
Och dyrt vart det.. Men ska man ha en äta-massa-gott-helg så ska man.
Gårdagens meny:
Förrätt: lyxräkor med avokado
Varmrätt: laxstroganoff (laxbitar i gräddsås med rom, hummerfond mm) m potatis
Efterrätt: bananasplit XL
och så lite godis...
Dagens meny:
Förrätten skippar vi tror jag
Varmrätt: potatisgratäng med revbensspjäll/quorn och beasås
Efterrätt: vaniljpannacotta med hallon
mmmmm.....
Mycket folk, en tung kundvagn att köra och allmänt förvirrad...
Det roligaste var 2st härliga gubbar i 70-års åldern som hade blivit skickade till affären av sina damer (det listade jag ut efter lite tjuvlyssning..). Stackarna har nog inte satt sin fot i en mataffär det senaste decenniet. Så ni kan ju ana deras förvirring! Dom var hur söta som helst, och säkert hälften av det som stod på deras inköpslistor visste dom nog inte ens vad det var...
Det mindre roliga, åtminstone just då men lite roligare så här i efterhand var mitt lilla pinsamma misstag....
Jag självscannade och när jag lassat på mig ett gäng varor och kommit tillbaks till vagnen som jag stället undan för det var så jäkla mycket folk. Börjar blippa in varorna och ska lägga dom i min vagn.
Som jag då ser, inte alls är min vagn...
Så där står jag och blippar in varor åt nån annan....
Första insinkten är att springa så fort jag kunde. Men.....
ett: jag kan inte springa fortare än en snigel.
Två: vagnens ägare kom....
Ett medelålders par kom fram och undrade vad jag höll på med och såg lite ilskna ut. Och jag började yra fram ursäkter, och då såg frugan min mage och började skratta.
hon sa "Med den magen så är det inte så konstigt att du gör lite konstiga saker!".
Dom visa sig var jättegoa och jag kunde gå därifrån utan att ha fått spö, men genant. Jorå det var det....
Sen höll jag stenhårt i min vagn!!
Och dyrt vart det.. Men ska man ha en äta-massa-gott-helg så ska man.
Gårdagens meny:
Förrätt: lyxräkor med avokado
Varmrätt: laxstroganoff (laxbitar i gräddsås med rom, hummerfond mm) m potatis
Efterrätt: bananasplit XL
och så lite godis...
Dagens meny:
Förrätten skippar vi tror jag
Varmrätt: potatisgratäng med revbensspjäll/quorn och beasås
Efterrätt: vaniljpannacotta med hallon
mmmmm.....
jahopp...
Tydligen kan man ha förvärkar som gör riktigt ont... För det hade jag inatt...
Det lugnade sig inte under förnatten som det brukar, utan istället så vaknar jag strax efter 01 av att det gör ont. Ordentligt ont!
Får några såna värkar ca var 15:e min innan jag somnar om. Vilket tar tid. När jag vaknar nästa gång har det lugnat ner sig lite.
Nu har jag "bara" "vanliga" förvärkar här på morgonen....
Hade jag inte haft några känningar alls innan hade jag börjat packa det sista till bb-väskan och gjort mig helt klart. Men nu är man ju skeptisk in i det sista....
För det gjorde ont, och det ska väl ändå inte förvärkar göra. Trodde jag. Men tydligen jo...
får jag svära lite? BRA! För det börjar bli så in i helvete jävla tröttsamt med det här!!! Det blir allt svårare att ladda om och hålla humöret uppe..
Jag måste ha en förbaskat otrevlig kropp att bo i, eftersom det görs rymningsförsök hela tiden!
Det lugnade sig inte under förnatten som det brukar, utan istället så vaknar jag strax efter 01 av att det gör ont. Ordentligt ont!
Får några såna värkar ca var 15:e min innan jag somnar om. Vilket tar tid. När jag vaknar nästa gång har det lugnat ner sig lite.
Nu har jag "bara" "vanliga" förvärkar här på morgonen....
Hade jag inte haft några känningar alls innan hade jag börjat packa det sista till bb-väskan och gjort mig helt klart. Men nu är man ju skeptisk in i det sista....
För det gjorde ont, och det ska väl ändå inte förvärkar göra. Trodde jag. Men tydligen jo...
får jag svära lite? BRA! För det börjar bli så in i helvete jävla tröttsamt med det här!!! Det blir allt svårare att ladda om och hålla humöret uppe..
Jag måste ha en förbaskat otrevlig kropp att bo i, eftersom det görs rymningsförsök hela tiden!
fullmåne
Det sägs ju att det sker extra många förlossningar när det är fullmåne, som det är nu inatt.
Och varför inte, all jordens vatten påverkas ju av månen. Så varför då inte kroppens vatten?!
Hade ju vart fint om det vart så för moi inatt, att det satte igång....
Som vanligt så känns det som om det är på god väg. Förvärkar som hållt på hela dagen och kommer nu regelbundet. Jag har haft tensen på mig hela kvällen för att lindra.
Men det blir väl som vanligt... att det lägger sig under natten... Men man kan ju sända ett litet hopp till att månen hjälper till, sådär lite granna!
Vore ju ballt om vattnet började forsa på här.....
Eller så blir jag en varulv istället.... vore ju ballt det med...
Grattis Carro
Världens bästa Carro å Lelle fick idag på förmiddan en son till! Ett stort GRATTIS till dom säger jag.
Och nu får nog allt Carro lära sig att mecka, för blir lillebror lika Albin, ja då är det i garaget den familjen kommer att hänga!
Jag längtar efter att få prata med dom, och få höra om förlossningen. Som jag tror blev en vanlig den här gången...
Undrar om man nån gång kommer bli trött på förlossningshistorier? nä jag tror inte det....
fan jag vill också föda. NU!
Och nu får nog allt Carro lära sig att mecka, för blir lillebror lika Albin, ja då är det i garaget den familjen kommer att hänga!
Jag längtar efter att få prata med dom, och få höra om förlossningen. Som jag tror blev en vanlig den här gången...
Undrar om man nån gång kommer bli trött på förlossningshistorier? nä jag tror inte det....
fan jag vill också föda. NU!
pepphelg!
Igår kom jag fram till att nu är det peppningsdags! Det ska göras i 2 steg. Första går av stapeln idag. Jag ska in till stan en sväng och tröstshoppa. Troligtvis kommer jag hem med noll saker men då har jag åtminstone kommit ut en sväng (för se det är inget som sker så ofta nu för tiden...) och gör jag det nu direkt när affärerna öppnar så kommer jag hinna vila en stund innan dagishämtning.
Steg 2, det bästa! Enkelt med genialiskt! MAT!
God mat, hela helgen lång. Förrätt och efterrätt varje dag hela helgen och massa annat gott!!
Vi ska njuta av kräftor, pannacotta, räkor, glass mm.
Anders behövde inte direkt nån större övertalning för att gå med på den idén, och även fast vi äter lite godare mat jämt på helgerna så vart vi båda alldeles till oss! Så ikväll ska vi fortsätta spåna....
Så om vi bortser att Anders ska jobba på lördag så ska den här helgen bli så jäkla mysig som en helg kan bli!
Bra filmer, kramar och förhoppningsvis alla friska och glada, och som sagt. God mat i mängder!!!
Detta brillianta beslut fick mig på ett utmärkt humör! Nu gäller det bara att bestämma VAD vi ska äta..
Varför inte skippa varmrätten och bara äta en massa förrätter och efterrätter hela helgen?! det är ju ändå dom som är godast....
Steg 2, det bästa! Enkelt med genialiskt! MAT!
God mat, hela helgen lång. Förrätt och efterrätt varje dag hela helgen och massa annat gott!!
Vi ska njuta av kräftor, pannacotta, räkor, glass mm.
Anders behövde inte direkt nån större övertalning för att gå med på den idén, och även fast vi äter lite godare mat jämt på helgerna så vart vi båda alldeles till oss! Så ikväll ska vi fortsätta spåna....
Så om vi bortser att Anders ska jobba på lördag så ska den här helgen bli så jäkla mysig som en helg kan bli!
Bra filmer, kramar och förhoppningsvis alla friska och glada, och som sagt. God mat i mängder!!!
Detta brillianta beslut fick mig på ett utmärkt humör! Nu gäller det bara att bestämma VAD vi ska äta..
Varför inte skippa varmrätten och bara äta en massa förrätter och efterrätter hela helgen?! det är ju ändå dom som är godast....
Vecka 37
Nu ska det vara en dryga 3 kilosklump där inne tydligen. Det känns!!
Men nu har på nåt vis hela kroppen gått in i nåt slags viloläge ,eller dvalavakuum... Huvudvärken känns knappt trots att jag sover uselt. Bäjbin har blivit väldigt lugn de senaste dagarna, jag är trött mest hela tiden, mår illa, har svårt att få i mig vettig mat.
sånna charmiga saker ni vet.....
Igårkväll var första gången som jag vart ganska så nervös att det var på gång. Eller snarare hoppades så jag höll på få nippran...
Efter att ha förvärkar hela förmiddan så ändrades dom karaktär vid 13-tiden. Dom började kännas på ett helt annat vis och jag fick stark molvärk i nedre delen av ryggen. Hade en skum känsla i kroppen helt enkelt...
Så istället då för att lägga mig och vila så började jag tokstäda badrummet. Sen var förvärkarna ordentligt igång vill jag lova!!
Det kändes i hela kroppen att man går i nåt slags förberedande läge. Men att det egentligen inte betyder mer än att det kommer bli inom de närmsta veckorna....
Jag fick några onda förvärkar när jag gått och lagt mig och sen vart det jättesvårt att somna. För jag kände mig skum... Men till slut somnade jag och när jag vaknade till några timmar senare så kände jag direkt att det lugnat sig.
Men förvärkarna känns mer nu, och molvärken i korsryggen håller på att göra mig vansinnig för den känns hela tiden.
Och det är klart att jag vart rätt så besviken när det lagt sig, och jag försöker verkligen ha i bakhuvudet att det kan vara nån månad kvar. Men det blir svårare för varje sån här omgång....
Vi har lite småfix kvar som vi tänkte få gjort innan ankomsten. Men annars så är vi helt förberedda nu. Det enda och ganska viktiga kvar att göra dock är att ordna med föräldrapenningen. Det är väl nåt jag måste få gjort ganska snart så man får sina pengar i tid...
har inte så mycket att säga om just den här veckan, och förhoppningsvis är det en av de sista "vecka-blabla"-inlägg som jag gör...
Annars är just idag en mycket spännande dag!!! En av mina goaste vänner har tid för igångsättning. Så snart snart har vi en ny bebis i sällskapet! Och jag håller alla tummar att denna gång ska hon slippa trassel med akut snitt och få en vacker förlossning!
Men nu har på nåt vis hela kroppen gått in i nåt slags viloläge ,eller dvalavakuum... Huvudvärken känns knappt trots att jag sover uselt. Bäjbin har blivit väldigt lugn de senaste dagarna, jag är trött mest hela tiden, mår illa, har svårt att få i mig vettig mat.
sånna charmiga saker ni vet.....
Igårkväll var första gången som jag vart ganska så nervös att det var på gång. Eller snarare hoppades så jag höll på få nippran...
Efter att ha förvärkar hela förmiddan så ändrades dom karaktär vid 13-tiden. Dom började kännas på ett helt annat vis och jag fick stark molvärk i nedre delen av ryggen. Hade en skum känsla i kroppen helt enkelt...
Så istället då för att lägga mig och vila så började jag tokstäda badrummet. Sen var förvärkarna ordentligt igång vill jag lova!!
Det kändes i hela kroppen att man går i nåt slags förberedande läge. Men att det egentligen inte betyder mer än att det kommer bli inom de närmsta veckorna....
Jag fick några onda förvärkar när jag gått och lagt mig och sen vart det jättesvårt att somna. För jag kände mig skum... Men till slut somnade jag och när jag vaknade till några timmar senare så kände jag direkt att det lugnat sig.
Men förvärkarna känns mer nu, och molvärken i korsryggen håller på att göra mig vansinnig för den känns hela tiden.
Och det är klart att jag vart rätt så besviken när det lagt sig, och jag försöker verkligen ha i bakhuvudet att det kan vara nån månad kvar. Men det blir svårare för varje sån här omgång....
Vi har lite småfix kvar som vi tänkte få gjort innan ankomsten. Men annars så är vi helt förberedda nu. Det enda och ganska viktiga kvar att göra dock är att ordna med föräldrapenningen. Det är väl nåt jag måste få gjort ganska snart så man får sina pengar i tid...
har inte så mycket att säga om just den här veckan, och förhoppningsvis är det en av de sista "vecka-blabla"-inlägg som jag gör...
Annars är just idag en mycket spännande dag!!! En av mina goaste vänner har tid för igångsättning. Så snart snart har vi en ny bebis i sällskapet! Och jag håller alla tummar att denna gång ska hon slippa trassel med akut snitt och få en vacker förlossning!
hepp! det är ju jul snart!
Det slog mig, att det faktiskt inte är så långt kvar till jul! Det glöms liksom bort i den här gravidabebisbubblan vi nu befinner oss i!
Självklart så kommer det firas jul även i detta hus, oavsett när bebis behagar komma fram. Och julpyntas det ska det banne mig göras. I nån form. För Tuvas skull. Men också för min. För att julpynta är kalaskul!!
Och eftersom vi börjat från noll med pynteriet (sånt brinner förbaskat bra vet ni...) så kommer jagi nte ens ihåg vad vi har skaffat för nåt. Så jag är skitsugen nu på att dra fram lådan och rota igenom vad som finns!
Men den kartongen är för det första tung. Ajaj för min rygg, och för det andra uppe på vinden. Och nu har jag ju klättringsförbud... Så det får vänta...
Men helt har det naturligtvis inte glömts bort att julen närmar sig. Närå, Tuvaluvas julklappar än minsann redan klara och ska bara slås in!
Paketinslagning 2010
Och vad som inte heller glömts bort är julmaten! Jag har sagt, att jag har 3 krav på julbordet. Förutom dom här grejorna så spelar det ingen roll vad som finns, även om det ju finns massa massa gott mer än dessa....
1. Brieost! i mängder!!!!
2. Gravad lax (pappas specialitet)
3. Svanbergasill (min specialiet)
Vet också att vi kommer nu ha gravad sik eftersom det fiskades på Lappo under helgen.....
Men sen som sagt, finns även annat gott så klagar jag ju inte, men dessa är MÅSTEN! Julafton kommer att firas hos mina föräldrar så jag tvivlar inte en sekund på att massa mat kommer att finnas!
Vad är era måsten på julbordet??
high life as Big Mama
Hur lätt är det att sova när det känns som hela livets magsyra har lagrats och är på väg upp så fort man rör på sig i sängen?! Undrar om det ens finns nåt kvar att magsäck och matstrupe, det borde vara bortfrätt hela rasket vid det här laget.
Så alltså är Gaviscon min bästa vän just nu...
high life as Big Mama!
Så alltså är Gaviscon min bästa vän just nu...
high life as Big Mama!
marabou-metoden!
Det sägs ju att för att kicka igång en förlossning som är lite på gång så kan en dos måbrahormoner Oxytociner hjälpa till.
Man kan pilla på bröstvårtorna eller se till att få orgasm. Men jag försöker mig på en annan variant ikväll!
Choklad!!!
Lite oxytociner ska ju frisättas när man svullar choklad (och laktospiller i mängder för min del...).
Och eftersom jag inte vet hur mycket choklad man egentligen behöver äta så är det nog bäst att jag äter lite till.
Och det är nog lika bra att äta lite choklad varje dag nu. Utifall att!!
Eller hur?!?!
Man kan pilla på bröstvårtorna eller se till att få orgasm. Men jag försöker mig på en annan variant ikväll!
Choklad!!!
Lite oxytociner ska ju frisättas när man svullar choklad (och laktospiller i mängder för min del...).
Och eftersom jag inte vet hur mycket choklad man egentligen behöver äta så är det nog bäst att jag äter lite till.
Och det är nog lika bra att äta lite choklad varje dag nu. Utifall att!!
Eller hur?!?!
vardag igen
Måndag. Och tillbaks i verkligheten.
Dagarna hos mormor och morfar var toppen. Det tyckte både jag och Tuva!
Men nu är det dags att skaka liv i mig själv och gå in i slutspurten.... Även fast jag sov hur risigt som helst i natt (hur många gånger per natt ska man behöva kissa egentligen??!!) så känner jag mig ändå vid liv.
Kanske tack vare att vi inte gick upp förrän kl 08...
Anders kom äntligen hem igårkväll, och han hann hem precis innan Tuva somnade. Glada vart vi nu när familjen är samlad igen! Nu får han hålla sig hemma!!
Och idag ska vi överraska honom med en påhälsning på jobbet tänkte jag. Sen åker vi vidare på tjockislunch och spanar in Angelicas nya hem!
Men vi startar dagen med lite Mora Träsk!!
1 månad till tododate!
IDag är det den 6 november. Och ni vet ju, mitt magiska datum är 6 december.
DET NÄRMAR SIG!!!!!
Vore ju faktiskt fint om bäjbin kom ut nästa vecka nu när jag fått vila... Men jag VET ju, det är ju ett tag kvar tills det är dags.
Men, jag har bestämt, att jag inte längre ska försöka stanna upp förvärkarna längre nu. Inte vet jag om man kan styra det så (troligtvis inte, den kommer när den är helt redo såklart), men jag tänker ändå inte försöka lugna ner magen utan snarare trigga igång det ännu mer när det sätter igång.
Igårkväll vart jag faktiskt lite nervös. För då fick jag två förvärkar på raken som gjorde ONT!
Men som vanligt, det la sig under förnatten.....
Och så här då är magen i slutet av vecka 36. Big Mama,
Och magen den sjunker o sjunker. Snart släpar den väl i marken...
Som jag sagt förut, så är jag SJUKT taggad inför förlossningen.
Så kom igen och ge mig lite smärta. Testa mina gränser!!
Jag tror att jag kommer få världens adrenalinkick när det väl börjar göra ont!! När jag liksom vet att nu jäklar, det är nu det händer.
För det är ju så, att det är 2 barn som vi ska ha. Inte fler. Även om man aldrig ska säga aldrig så... nä. Sen räcker det. Alltså blir det här min andra och sista förlossning. Så den ska jag på nåt vis försöka njuta av, Så sa jag om graviditeten med när jag var nypreggo, men den tanken försvann rätt fort när allt ont började.
Så därför ser jag fram emot the grande finale!
DET NÄRMAR SIG!!!!!
Vore ju faktiskt fint om bäjbin kom ut nästa vecka nu när jag fått vila... Men jag VET ju, det är ju ett tag kvar tills det är dags.
Men, jag har bestämt, att jag inte längre ska försöka stanna upp förvärkarna längre nu. Inte vet jag om man kan styra det så (troligtvis inte, den kommer när den är helt redo såklart), men jag tänker ändå inte försöka lugna ner magen utan snarare trigga igång det ännu mer när det sätter igång.
Igårkväll vart jag faktiskt lite nervös. För då fick jag två förvärkar på raken som gjorde ONT!
Men som vanligt, det la sig under förnatten.....
Och så här då är magen i slutet av vecka 36. Big Mama,
Och magen den sjunker o sjunker. Snart släpar den väl i marken...
Som jag sagt förut, så är jag SJUKT taggad inför förlossningen.
Så kom igen och ge mig lite smärta. Testa mina gränser!!
Jag tror att jag kommer få världens adrenalinkick när det väl börjar göra ont!! När jag liksom vet att nu jäklar, det är nu det händer.
För det är ju så, att det är 2 barn som vi ska ha. Inte fler. Även om man aldrig ska säga aldrig så... nä. Sen räcker det. Alltså blir det här min andra och sista förlossning. Så den ska jag på nåt vis försöka njuta av, Så sa jag om graviditeten med när jag var nypreggo, men den tanken försvann rätt fort när allt ont började.
Så därför ser jag fram emot the grande finale!
dvala
Det kan inte vara nyttigt att vila så här mycket.... JAg har hamnat i nåt slags dvalakoma, och vill bara sova sova sova...
Men det är väl så, att man kanske verkligen behövde flera dagars vila?!
Frågan är hur jag ska vakna upp ur denna dvala och kunna återgå till det vanliga livet, där det är fullt ös medvetslös....
Men det är väl så, att man kanske verkligen behövde flera dagars vila?!
Frågan är hur jag ska vakna upp ur denna dvala och kunna återgå till det vanliga livet, där det är fullt ös medvetslös....
nyvaken, och pigg!!
Yeay! Inatt sov jag gott!
Så gott som man nu kan när man är big Mama. Men jisses så skönt det var! Tuvaluva sov med mormor o morfar i natt istället så jag skulle få sova allt jag kunde. Vilket jag gjorde!!
Alltså har min vilohelg nu kickat igång ordentligt. Like it. Alot!!
Det enda som står på dagens agenda är att åka på loppis. Där ska jag jaga efter framförallt böcker. Jag läser ut minst en bok i veckan nu för tiden. Man har ju så mycket tid när man är lyxhemmafru!
just det!
Så gott som man nu kan när man är big Mama. Men jisses så skönt det var! Tuvaluva sov med mormor o morfar i natt istället så jag skulle få sova allt jag kunde. Vilket jag gjorde!!
Alltså har min vilohelg nu kickat igång ordentligt. Like it. Alot!!
Det enda som står på dagens agenda är att åka på loppis. Där ska jag jaga efter framförallt böcker. Jag läser ut minst en bok i veckan nu för tiden. Man har ju så mycket tid när man är lyxhemmafru!
just det!
slitsam start på vilohelgen...
Efter första natten på min viloweekend hos päronen är jag allt annat än ju utvilad. Efter en natts salig blandning av pottbesök, svårt att somna, mardrömmar från både mig och Tuva, så känner jag mig rätt så rökt.
Det toppas av att damen vaknade redan 05:30, vilket är alldeles för tidigt. Men hon la i högsta växeln på en gång så det var bara att kliva upp...
Glad vart hon då att både mormor o morfar var vakna eftersom det är arbetsdag för båda två.
Så nu sitter jag här med en totalspeedad Tuva.. 
(bild från förra årets fjällenresa. snart ett år sen...)
Alltså blir det öppna förskolan för oss en stund på förmiddan. Under eftermiddan är Tuva lovad att få åka med i morfars traktor och få leka lite bonde!
Vad Tuvas mardrömmar handlade om vet jag inte (kanske en försvunnen napp eller så?!), men jag drömde allt möjligt konstigt. En inte helt oväntad dröm var såklart att vattnet gick och Anders inte hann hem i tid utan jag fick själv åka till BB och var helt ensam när jag födde.
Nu skulle det ju aldrig bli så illa, att jag skulle bli helt själv. Men det var klart att jag skulle drömma om nåt liknande eftersom det är lite läbbigt att Anders är så långt bort...
Och trots att Anders bara varit borta en endaste natt så saknar jag karln förfärligt mycket... Kom på igår när jag skulle somna att vi har faktiskt aldrig vart borta mer än 2 nätter ifrån varandra. Nu blir det 3.... :(
Igårkväll då sä kändes det som om det var det dummaste vi gjort. Att han åker iväg så "länge" för första gången när jag sitter här höggravid.
Men nu när det är dag så har man lite annat perspektiv på det hela. Även om jag saknar honom sjukt mycket.
Men det är väl bra att sakna med antar jag!
Nu ska vi överleva den här dagen, och SEN kan nog min vilohelg börja!!!
gräsänkling
Efter en lite smårörig morgon har vi nu sagt hej då till Anders för några dagar och fått Tuva till dagis, så sitter jag äntligen i soffan med en kopp kaffe. Och har lite slagsmål med mobilen... Försöker få till spotify, eftersom jag faktiskt har premium gratis i ett halvår så är det ju verkligen på tiden att jag fixar med det! Men det var ju inte bara, inte för en som är en rookie på det här med smartphones...
För vad jag ska göra idag kräver music. Jag ska tvätta växthuset med såpavatten. Och det är väl det minst spännande med växthus...
Förvärkarna la sig under natten som tur var, men har satt igång nu igen.. Men som sagt så har jag sagt till bebben med den strängaste mammarösten jag har: stanna där du är i några dagar till!!!!
För vad jag ska göra idag kräver music. Jag ska tvätta växthuset med såpavatten. Och det är väl det minst spännande med växthus...
Förvärkarna la sig under natten som tur var, men har satt igång nu igen.. Men som sagt så har jag sagt till bebben med den strängaste mammarösten jag har: stanna där du är i några dagar till!!!!
ännu en kväll
Återigen en kväll med mastiga förvärkar. Och ikväll är det rätt så kraftiga...
Så nu har jag tryckt i mig alvedon och sällskapar med polaren TENS...
spännande?
Eller mest jobbigt?
Så nu har jag tryckt i mig alvedon och sällskapar med polaren TENS...
spännande?
Eller mest jobbigt?
vecka 36!
Tttttttttt-t-t-t-trettioSEX!
För det första, jag är så avis på alla preggosar som mår bra! Träffade på en vän som har bf nån vecka innan mig och som mår SÅ bra. Sov hela nätter och var smidig och fin i kroppen.
Det är annat än en haltande, trött och grinig Millan det!!!!
Nåt har också ändrats i det onda. Skulle tro att det är nåt med foglossningen. Igår kom en annan sorts smärta i de mittersta och nedre regionerna och där skär det som knivar så fort jag står upp. Vet inte om bebisen åkt på nåt vis ännu längre ner i bäckenet, men den är ju fixerad nu så den borde väl ligga där den ligger...
Magen är så lång ner nu så det känns som den ska dunsa i knäna när som helst!
Nu har en riktigt ocharmig sista spurtningen kommit. Vätskan i kroppen fylls på och jag är fröken Pluffs.
Jag orkar tamefanken ingenting, så gissa hur mycket som blir gjort här hemma? Det är ett under att jag lyckas varje morgon få på mig o Tuva kläder och passa tider!
Förvärkarna fortsätter och jag försöker att inte bry mig om dom. Men såklart finns alltid den där tanken "Tänk om den här omgången är början på det hela. Är jag i latensfasen nu?". Att tänka så under så många veckor kan göra även den vettigaste personen galen. Och eftersom jag knappast räknas till vettigast alla gånger så kan ni ju tänka er vilket krig som pågår inom mig.
För jag vill inte tänka så, men hur kan man låta bli. Tankarna far fram som pingpong-bollar i skallen på mig!
Annars är det mesta klart nu inför bebbe-ankomst. BB-väskan är nästintill färdigpackad (den viktigaste saken la jag ner igår: julmust!). Förlossningsbrevet skrev jag klart igår så det ska bara printas ut och läggas i väskan. Bebiskläderna ligger redo i garderoben sen länge och spjälsängen är bäddad. Bilstolen är monterad.
Men ballt är det, att jag snart är 2 barnsmamma. Ballt och oerhört skrämmande! Pendlar mellan att tycka det ska bli helt underbart till att bli fullkomligen livrädd!
Jag har också försökt att fixa en deal med saken här inne. Att komma ut i november! För är det nån månad som jag avskyr så mycket så är det just November. Därför skulle det sitta fint med att ha ett barn som föds då.
MEN den får under inga omständigheter alls komma denna vecka.
För vi ska vara lite våghalsiga. Anders ska åka till Lappo (ni vet ön där långt borta i åländska skärgården). Han åker imorgon och kommer hem sent på söndagkväll.
Alltså får det inte hända ett skvatt nu på några dagar. För sätter det igång. Då hinner han inte hem....
Och vad gör då jag å Tuvaluva. Jo vi tar vårt pick å pack och bor hos mormor o morfar.
Alltså kommer även jag få värsta vilohelgen. Oj vad jag ser fram emot att bli bortskämd!
magbild vart det tyvärr inte idag, batterierna på kameran tog en paus....
För det första, jag är så avis på alla preggosar som mår bra! Träffade på en vän som har bf nån vecka innan mig och som mår SÅ bra. Sov hela nätter och var smidig och fin i kroppen.
Det är annat än en haltande, trött och grinig Millan det!!!!
Nåt har också ändrats i det onda. Skulle tro att det är nåt med foglossningen. Igår kom en annan sorts smärta i de mittersta och nedre regionerna och där skär det som knivar så fort jag står upp. Vet inte om bebisen åkt på nåt vis ännu längre ner i bäckenet, men den är ju fixerad nu så den borde väl ligga där den ligger...
Magen är så lång ner nu så det känns som den ska dunsa i knäna när som helst!
Nu har en riktigt ocharmig sista spurtningen kommit. Vätskan i kroppen fylls på och jag är fröken Pluffs.
Jag orkar tamefanken ingenting, så gissa hur mycket som blir gjort här hemma? Det är ett under att jag lyckas varje morgon få på mig o Tuva kläder och passa tider!
Förvärkarna fortsätter och jag försöker att inte bry mig om dom. Men såklart finns alltid den där tanken "Tänk om den här omgången är början på det hela. Är jag i latensfasen nu?". Att tänka så under så många veckor kan göra även den vettigaste personen galen. Och eftersom jag knappast räknas till vettigast alla gånger så kan ni ju tänka er vilket krig som pågår inom mig.
För jag vill inte tänka så, men hur kan man låta bli. Tankarna far fram som pingpong-bollar i skallen på mig!
Annars är det mesta klart nu inför bebbe-ankomst. BB-väskan är nästintill färdigpackad (den viktigaste saken la jag ner igår: julmust!). Förlossningsbrevet skrev jag klart igår så det ska bara printas ut och läggas i väskan. Bebiskläderna ligger redo i garderoben sen länge och spjälsängen är bäddad. Bilstolen är monterad.
Men ballt är det, att jag snart är 2 barnsmamma. Ballt och oerhört skrämmande! Pendlar mellan att tycka det ska bli helt underbart till att bli fullkomligen livrädd!
Jag har också försökt att fixa en deal med saken här inne. Att komma ut i november! För är det nån månad som jag avskyr så mycket så är det just November. Därför skulle det sitta fint med att ha ett barn som föds då.
MEN den får under inga omständigheter alls komma denna vecka.
För vi ska vara lite våghalsiga. Anders ska åka till Lappo (ni vet ön där långt borta i åländska skärgården). Han åker imorgon och kommer hem sent på söndagkväll.
Alltså får det inte hända ett skvatt nu på några dagar. För sätter det igång. Då hinner han inte hem....
Och vad gör då jag å Tuvaluva. Jo vi tar vårt pick å pack och bor hos mormor o morfar.
Alltså kommer även jag få värsta vilohelgen. Oj vad jag ser fram emot att bli bortskämd!
magbild vart det tyvärr inte idag, batterierna på kameran tog en paus....
onnnsdag
Idag är det onsdag. Det betyder ny preggovecka! Men den kommer under dagen.. För nu är det morgonmys som gäller. Sen dagislämning och för min del sen akupunktur.
Och nåldag betyder sovdag!
Och nåldag betyder sovdag!
överlevde den här måndagen med...
Igår var vi på öppna förskolan. Trots att vi var där i 3 timmar så fick jag slita Tuvan därifrån.
Hon var helt klart i sitt esse. Tur att det är dagisdag i dag....
Tror vi (läs Tuva) gjorde ALLT på öf. Hoppade studsmatta, klättrade i ribbstolar, lekte med kuddar, kasta boll, körde med bilar, byggde lego. Och pysslade!
Damen fullkomligen sprutade ur sig teckningar!! och vi gjorde pärlhalsband, målade kottar mm.
Jag jorde det väldigt bekvämt för mig och drog in en fotölj i pysselrummet så jag satt som en kung och läste senaste Vi föräldrar medan Tuva fixade.
Ändå kunde jag knappt gå igår kväll. Det är tusan vad måndagar är kämpiga... Blir ju inte bättre av att sömnen är riktigt usel nu. Det är ju nu man ska passa på att sova. Men det är många och mycket som motarbetar det....
Och inte blev det ju bättre av att klockjäkeln ska vridas hit o dit...
Men allt kändes bättre efter att jag sen på kvällen tog ett varmt bad (för att lugna förvärkarna), titta på en film, svulla i mig kopiösa mängder glass samtidigt som jag tog en session med TENS:en.
Glass är finemang för ett ruttet humör!
Nu ska jag försöka tänka till en slags matinköpslista, blir till affären direkt efter lämningen.
Men jag är rätt så less på att komma på maträtter, laga mat, och äta mat.
Matfantasin tryter just nu... rejält!
Hon var helt klart i sitt esse. Tur att det är dagisdag i dag....
Tror vi (läs Tuva) gjorde ALLT på öf. Hoppade studsmatta, klättrade i ribbstolar, lekte med kuddar, kasta boll, körde med bilar, byggde lego. Och pysslade!
Damen fullkomligen sprutade ur sig teckningar!! och vi gjorde pärlhalsband, målade kottar mm.
Jag jorde det väldigt bekvämt för mig och drog in en fotölj i pysselrummet så jag satt som en kung och läste senaste Vi föräldrar medan Tuva fixade.
Ändå kunde jag knappt gå igår kväll. Det är tusan vad måndagar är kämpiga... Blir ju inte bättre av att sömnen är riktigt usel nu. Det är ju nu man ska passa på att sova. Men det är många och mycket som motarbetar det....
Och inte blev det ju bättre av att klockjäkeln ska vridas hit o dit...
Men allt kändes bättre efter att jag sen på kvällen tog ett varmt bad (för att lugna förvärkarna), titta på en film, svulla i mig kopiösa mängder glass samtidigt som jag tog en session med TENS:en.
Glass är finemang för ett ruttet humör!
Nu ska jag försöka tänka till en slags matinköpslista, blir till affären direkt efter lämningen.
Men jag är rätt så less på att komma på maträtter, laga mat, och äta mat.
Matfantasin tryter just nu... rejält!
