vecka 40...
Det här är sista graviditetsveckan, åtminstone enligt gravidböckerna.. Tänk att man är här nu!
På ett skumt sätt så har det gått fort, samtidigt känns det som om jag varit gravid i halva mitt liv...
Jag börjar bli grymt otålig nu, speciellt när jag pratar med vänner om förlossningar och allt sånt.
Då känner jag att jag vill att det ska ske. NU! det har jag ju i och för sig kännt länge så det är ju inget nytt att jag tycker att förlossningen ska starta...
Bjuder på en nyvaken mosig och pluffsig tjockis-Millan....
Som ni ser så är magen ju rätt så klassisk pojkmage eftersom den står rakt fram. Fast jag tillhör kategorin skeptiker till de där myterna... Fast pendeln har ju sagt att det blir en pöjk...
Jag tänker inte så mycket på själva förlossningen längre, utan nu har tankarna gått vidare till försa bebistiden. När jag var upp inatt på en av de många kissturerna så tänkte jag på att det är ändå en ganska mysig tid nu att dels vara höggravid, och sen har en nykläckt. Det är mysigt med mörkret och nu all stämningsbelysning vi har här hemma. Och inte behöver jag ha dåligt samvete för att jag är inne så mycket...
Förlossningen har jag skrivit lite om tidigare om hur jag skulle vilja ha det. Så lite medicinsk hjälp som möjligt. Jag vill på nåt vis utmana mig själv med hur långt jag kan komma med bara djupandning. har läst på lite om dyktekniken som verkar intressant. Sen får man ju se hur det blir när det väl gäller, om jag kommer döda för att få lustgas och skrika efter all bedövning som går. PCB hade jag förra gången och det kanske jag kommer vilja ha om det tar långt tid. Tuvas förlossning tog 2 dygn så man var ju rätt så matt när det väl var dags att krysta... Nu kanske, förhoppningsvis, kommer det gå fortare!!
Men det är ballt, att troligen denna vecka eller nästa, så sitter jag här med en bebis i famnen. Att det är så nära nu gör mig rent ut sagt skitskraj!!
Inatt började det göra ont på ett nytt sätt. Igen. Fast inget värk-ont (även om jag hade förvärkar hela kvällen och många på natten. Nä nu är det en ny ihållande smärta som känns så fort jag reser mig upp. Ungefär som att nån gör tusen nålar mellan benen på mig. Vet inte alls vad det är som gör så, så hade jag aldrig med Tuva...
Och det känns som om jag ska börja föda vilken sekund som helst. Ska fråga barnmorskan om tusen nålar-känslan.. För dit ska jag nu!!
På ett skumt sätt så har det gått fort, samtidigt känns det som om jag varit gravid i halva mitt liv...
Jag börjar bli grymt otålig nu, speciellt när jag pratar med vänner om förlossningar och allt sånt.
Då känner jag att jag vill att det ska ske. NU! det har jag ju i och för sig kännt länge så det är ju inget nytt att jag tycker att förlossningen ska starta...
Bjuder på en nyvaken mosig och pluffsig tjockis-Millan....
Som ni ser så är magen ju rätt så klassisk pojkmage eftersom den står rakt fram. Fast jag tillhör kategorin skeptiker till de där myterna... Fast pendeln har ju sagt att det blir en pöjk...
Jag tänker inte så mycket på själva förlossningen längre, utan nu har tankarna gått vidare till försa bebistiden. När jag var upp inatt på en av de många kissturerna så tänkte jag på att det är ändå en ganska mysig tid nu att dels vara höggravid, och sen har en nykläckt. Det är mysigt med mörkret och nu all stämningsbelysning vi har här hemma. Och inte behöver jag ha dåligt samvete för att jag är inne så mycket...
Förlossningen har jag skrivit lite om tidigare om hur jag skulle vilja ha det. Så lite medicinsk hjälp som möjligt. Jag vill på nåt vis utmana mig själv med hur långt jag kan komma med bara djupandning. har läst på lite om dyktekniken som verkar intressant. Sen får man ju se hur det blir när det väl gäller, om jag kommer döda för att få lustgas och skrika efter all bedövning som går. PCB hade jag förra gången och det kanske jag kommer vilja ha om det tar långt tid. Tuvas förlossning tog 2 dygn så man var ju rätt så matt när det väl var dags att krysta... Nu kanske, förhoppningsvis, kommer det gå fortare!!
Men det är ballt, att troligen denna vecka eller nästa, så sitter jag här med en bebis i famnen. Att det är så nära nu gör mig rent ut sagt skitskraj!!
Inatt började det göra ont på ett nytt sätt. Igen. Fast inget värk-ont (även om jag hade förvärkar hela kvällen och många på natten. Nä nu är det en ny ihållande smärta som känns så fort jag reser mig upp. Ungefär som att nån gör tusen nålar mellan benen på mig. Vet inte alls vad det är som gör så, så hade jag aldrig med Tuva...
Och det känns som om jag ska börja föda vilken sekund som helst. Ska fråga barnmorskan om tusen nålar-känslan.. För dit ska jag nu!!
Kommentarer
Postat av: Alfva - i preggoland!
Hur gick det hos BM då? :o
Nu får du ju hålla en uppdaterad, annars tror jag ju att du är på förlossningen!
Trackback
