födelsedagsbarnet

Jamen, grattis till mig då!


(från Bydalens afterski mars 2012)

30 år. Gammal på pappret, sliten i sinnet. Men får fortfarande visa leg på systemet!!

Och kunde också ganska snabbt konstatera att jag har typ inga kort på mig alls... En viss A får bli mer flitig med kameran märker jag....

sista kvällen som 20+



Jojo. Imorgon går jag över till att vara 30-nånting.
Känns helt okej. Ingen kris här inte.

Jag har kommit ganska långt i livet kan jag tycka. OCh det är här jag vill vara.
Med en fin man (om grabben bara får arslet ur o friar nån gång då..), 2 underbara barn, härligt hem, en bra utbildning, fina vänner.
Hälsan har jag ju inte, men som sagt, jag har mycket annat att vara tacksam över!

Morgondagen kommer inte alls firas som tänkt, men lite ändå. För Tuvas skull så har jag införskaffat en tårta. Jag själv kan inte äta den, men det gör inget, det är för Tuvas skull som sagt...
Men mina föräldrar och svärföräldrar kommer. Och min goa vän Mrs Diamant kommer med.
Blir bra!

ajöss morfin!

Börjar bli lite bättre. Morfinen är undanlagd för den här gången. Nu räcker det med citodonen...
Tuva och jag har grejat lite i växthuset idag, planterat ner nästan alla tomaterna i bäddarna.



Men hua så trött jag blev efter det. Några krafter har jag verkligen inte. Men det kan man ju inte ha, när man itne ätit en vettig måltid sen i onsdags. Min aptit är usel just nu, allt jag får i mig är fil och soppor. En smörgås på sin höjd. Resten mår jag bara illa utav och får ont i magen.
Men jag vet ju att jag snart måste börja tvinga i mig riktig mat. Annars kommer jag aldrig bli pigg och stark.

Är lite extra depp just nu, för jag har insett att nåt födelsedagsfirande är bara att glömma på torsdag.
Visst kan vi ta hit folk, bjuda på lite fika. Men hur kul är det?
Nä jag väntar tills jag är frisk. Jag vill att mitt 30-års firande ska bli nåt kul, inte ett måste och jobbigt.
Men surt är det.... För att trigga mina smaklökar bläddrade jag igenom lite receptböcker nu. Lite sugen vart jag på en sak, avokadosoppa med rom och räkor. Så det får det bli!! Och kanske lite chockladfondant.
Varmrätt känns oviktigt...

har ni glömt mig nu?!

Bli bättre på att blogga, my as att jag blev....

Vi är nu inne på det sjuttioelfte varvet med hosta och feber. Jag fick en rejäl släng jag med men idag är jag något piggare, åtminstone tillräckligt pigg för att orka ta hand om båda barnen själv.
Stackars Tuva som vart pigg i några dagar fick en återsläng igårkväll med hög feber. Alltså ingen dagis.
hon har knappt vart där alls de senaste veckorna, gissa om hon har lite sådamp!?

Smådamp får jag med, eftersom jag bara kan glo ut genom fönstret på allt som måste göras pronto, typ förra veckan. Bara jag bli lite piggare så kan jag sätta fart på kvällarna igen.
för nästa veckas nalkas en viss födelsedag då jag går från 20+ till ohyggligt gamla 30-nånting. uj uj.
Samma dag så ska vi även ha en enkel namngivning för Vide inom närmsta familjen.

Så jag har att göra. Men allt jag kan nu är att glo på att-göra-listorna som växer och hosta och snora....


solo med kidsen

Ikväll är första kvällen som jag är ensam med barnen, kvällstid liksom.
Jag har lyckats kalla hit mormor å morfar som sällskap hittills, men jag tänkte att nu måste jag ju fixa det!

Och än så länge går det galant! Vide slocknade jättetidigt, och Tuva tyckte det var helt okej att titta på bolibompa när jag nattade honom.  Hon ville först hjälpa till att natta, men nä, det skulle ju aldrig funka.
Ser det lite som träning inför fredag, för då är pappan i huset borta till sen natt. Ikväll är han bara iväg en stund.

Vi hjälps åt med det mesta jag å Tuvaluva. Som att mata lillebror tex....


jo hej ni!

nämen hej ni....
Här tar vi det dag för dag. Vissa dagar är rätt så hyggliga. Vissa dagar inte.
Idag är en mellandag. Fröken Tuvaluva är hemma från dagis pga feber. Men vi har det rätt okej ändå faktiskt!
Vide är vänlig nog att ha en bra dag och vill för en gångs skull sova lite längre stunder ute i vagnen. Det tackar vi för, eftersom han sovit så fruktansvärt kasst även på dagarna.

Så när han har haft sovstunderna så har jag och Tuva passat på att grejsa med odlingarna. Hon gillar det, och jag tycker verkligen att det är kanonmysigt att hålla på med det tillsammans med henne.
bara jag ser till att ha ett gäng svinn-plantor som hon kan "plantera".

Träningen har jag åter kommit igång med igen. Lite åtminstone. gick på tisdagens träning och drog på i ganska högt tempo. Bra sätt att bli av med frustrationen!!
Crossfiten kommer jag aldrig iväg så nu kör jag det hemma igen, med hjälp av en tabata-app.
Så igår körde jag plankan och lite burpees. Tydligen tillräckligt för att känna av det idag. Bra!

Men det är så läget är nu. Dag för dag. Ibland timme för timme.
Jag måste ju fungera. För barnens skull.

Och de senaste 2 dagarna har vart rätt så okej. För Vide har sovit lite lite bättre. Med andra ord inte uppvak en gång i timman. Utan sovit 2-3 timmar i sträck. Mycket för att vara han!!
Han får några mått grötpulver i nattnings-flarran sen tid tillbaka.
Inatt började vi även blanda ersättningen med gröt första nattmålet med. För det är alltid efter midnatt som han sover så uselt.
Och se då på tusan, han sov relativt lugnt ända fram till 04. Jihaaa!!
Så hade det inte vart för att Tuva då fick feber på efternatten så hade man sovit bra. Så vi satsar på inatt istället!!

Och till er som ringer till mig: jag svarar när orken finns...... snart så!!!

....

Som vanligt när jag skrivit ett ganska så utelämnande inlägg så ångrar jag mig sen på natten.
Men det hjälper mig att skriva ner lite om skiten, blir lite bättre då.
Jag har blivit betydligt ärligare, både för vänner och mig själv, o hur jag mår. Annat var det förr.
Men som sagt, jag ångrar mig alltid lite granna...

Den här natten började helt okej, men sen kom den täppta näsan för Vide ivägen och ställde till det.
Själv drömde jag så mycket mardrömmar så jag vaknade flera gånger pinsvettig.

Men det får jag lägga bakom mig. För idag är fröken Tuvaluva ledig, det är måndag, alltså drar vi till öppna förskolan!

om trötthetens dimma

För och främst. TACK för alla peppningar.
Alla frågar: Hur orkar du stå på benen alls?

Jag vet faktiskt inte...
På nåt vis så fixar jag det, och försöker ha lite livskvalitet då och då. Men det är svårt. Allt som borde vara roligt har liksom som ett dimmoln av trötthet runt om sig. Saker är kul, men jag orkar liksom inte uppskatta saker och ting ordentligt.
Jag känner mig som en zombie, och reflekterade senast igår över: När log jag senast? Sådär på riktigt, helhjärtat?
Ler, flamsar o spelar pajas gör jag ibland fortfarande. Som på öppna förskolan. Men jag ler inte inombords..
Det är jag för trött för att göra.

Men jag överlever. Det gjorde jag ju förra gången. Så jag borde fixa det nu med. Det är jag övertygad om. Det är bara frågan om hur långt jag hinner kraschlanda innan det blir bättre.

Jag vet, att blir det bara ordentlig vår nångång. Då kommer jag må bättre. För då får jag göra det jag älskar.
Då kan jag fly till växthuset ibland. Min fristad.

Försöker ta tag i träningen med. Laddade ner en tabata-app och körde plankan´mm. Kändes bra. Så även om jag mår päck och är galet trött så kan jag ju ialla fall få se vältränad ut.....

I början av maj ska jag till BVC. Där får jag lite hjälp, och kan ventilera av mig. Men jag vet inte hur mycket man kan göra med en snart 5 månaders. Det vi gör nu är att börja styra över sovtiderna. Han får itne sova efter kl 16. Men han måste sova en lång stund per dag. Blir det bara kortsov blir natten nästan alltid ännu mer än katastrof.
Nu är stackarn vrålförkyld med. Det hjälper inte direkt...

trötta morsan med världens finaste barn. För det är ju dom. Finast. Trots allt...


läget

jahopp. Läget här:
Åt helsike.

Jag får inte sova. Vide sover helt galet dåligt. Håller inte reda på antalet uppvak inatt. Kanske istället borde räkna de gånger jag får somna till istället?!
Han sover uselt på dagarna. MAX en halvtimma nu. Funkar inte ens att gå promenader, ungen vaknar efter 45 min ändå.

Är knäckt. Skiter sig med träningen.

fan. Vi är verkligen där igen, som hur det var med Tuva. Fan.

Så det är därför jag inte bloggar så flitigt nu....

lite sådära småless

Jag borde inte skriva nåt alls just nu egentligen.
Är trött, skulle kunna göra vad som helst för att få sova.
Är less på det mesta.

Det är inte alltid picknick livet inte.

Så jag skriver inte mer. Utan ni får en bild istället på lilla sötdampbustrollet Tuvaluva!!



Babygymmet. Bra till mycket!

hej igen (snöiga!?) värld

På väg tillbaks...

Närå, inget allvarligt har det väl vart,
inte vad jag vet ialla fall. Men jag är en sån som inte bara får en vanlig hederlig influensa, utan jag går mer på de skumma sakerna som gör att det krävs diverse läkarbesök, och fortfarande ändå inte vara säker på vad det är.

Men nu är jag feberfri åtminstone, men är fortfarande matt och har ont i tarmområdet. För det är där som det spökar. Otippat va...?!

Men vi lägger det åt historien, och nu när jag har återfått fotfästet igen så kan livet rulla på igen.

Och vad händer då, lagom tills jag börjar kvickna till.. jo det här:


Snö!! WTF!

Vi som bytte till sommardäck igår och tog hem en jordfräs. Pyttsan då!

kämpar på

jag lever, men mår rätt så pruttigt med feber och lite andra sjukdomstrassel. Men som sagt, jag lever och kämpar på här.

Återkommer när jag är lite piggare igen....


sjukvården i ett nötskal...

Nä det var inte nåt med urinvägarna, däremot trodde läkarn att det var gynekologiskt eftersom jag hade visst jätteont vid äggstockarna med.
Han rekommenderade ett besök på Danderyd, och jag ringer dit. Men får som svar att idag på röd dag tar vi endast emot riktigt akuta.

Så då får jag vänta på att bli riktigt sjuk nu då. Sjukvården i ett nötskal.....

(eller så har den läkaren fel och jag vaknar frisk imorgon!).

Sjuklingen

Nu var det visst min tur att bli sjuk...
Och då blir jag det med besked med!

Hade lite småfeber under hela dagen.
Och det höll sig så hela dagen tills jag skulle laga mat. Då small det till ordentligt så på mindre än timma fick jag tokfrossa, ont inne i ryggen. Kunde inte stå upp, mådde illa mm.

Mår även så idag med skyhög feber, så jag ska in till jourmottagningen kl 12 idag.
Det kan ju såklart vara "bara" nåt influensa, men. Jag misstänker att det är en urinvägsinfektion som börjat vandra uppåt.
Kände av det i fjällen att det kunde vara nåt sånt på g. Men då var vi ju i fjällen, inte orkar man kolla upp sånt då heller!
Så det är därför jag tror som jag gör nu.. För jag har sjukt ont i ländryggen och upp vid skulderbladen (njurarna..).

Så jag måste åtminstone kolla upp det känner jag. Har inte tid att bli så här sjuk...
Visserligen är det skönt att ligga i sängen hela dagen, men imorgon har jag ingen ledig smabo i huset som kan göra allt så då måste jag ialla fall veta om det går att behandla eller inte....

to be continue....

påskafton i tröttdimmans tecken

Även om årets påskafton var en kall en, så sken i alla fall solen!



vi åkte med mormor o morfar till Väddö för att grejsa lite i trädgården där. Eller DOM grejsade, jag stod och mådde illa.
I natt tog jag nytt rekord i att sova lite (snart borde jag inte kunna slå rekordet längre, bara om jag inte sover alls...). Så att ta tag i nåt nyttogöra här själv med barnen var inte att tänka på.

Kaffe brukar ju göra susen. Men idag gick det inte att lura kroppen. Jag höll på att spy av kaffet istället.
Kroppen ville inte ha nåt koffein, den ville ju sova!!
Så tänk er, en dag i koma. UTAN kaffe. Rysare!!!

Men en liten powernap och en kort pratstund med en go vän gjorde susen och jag höll mig vaken för en god påskmiddag med faniljen.
Nu måste jag hålla mig vaken en stund till, för framför mig har jag ost å kex. GOTT!!!!

sjukstatus

Nä, alltså det var inte magsjuka. Bara en spya, lite feber. Sen var det borta.
Då kan man väl inte kalla det magsjuka heller?!

Men för säkerhets skull så håller jag henne hemma från dagis ändå. Mest bara för att jag sa igår morse att hon skulle vara hemma...
Så istället blir det till att göra massa ärenden som måste göras. Mathandling o såna stuff....
Och en sväng till BVC för Vide. Blir kul att se hur mycket dunderklumpen väger... Jag skulle gissa runt 7kg.
Det vägde Tiuva när hon var 6 mån, men han är nog redan där nu...

Kan även uppdatera om grötätandet för Vide. Han ÄLSKAR det!
Och har inte hajjat att det bara är smakportioner han ska få en, han blir fly förbannad när han märker att han inte får mer. Men det blir nån sked till för varje kväll, så när han väl kommer på att hur han ska bete sig med det i munnen, då kommer det slevas in!

sjukstuga igen

Som vanligt blir det inte som man tänkt sig.
Shoppingen får vänta och istället ta hand om en sjuk Tuvaluva...

Inatt kräktes hon igen.
Men inget mer sen dess. Fast jag vågar inte ropa hej än, för så här var det sist med. En kräka med flera timmar till nästa kräka innan det verkligen satte fart.

Så vi får se.

Om det funkar så ska vi snart ut i solskenet på promenad. Och sen be till nåt gudliknande ting att vi överlever dagen och ingen annan blir sjuk.
Så typiskt, en dag på dagis så är det kört igen. Tuva som längtat så efter vännerna....

shoppingsugen så in i------

Wiii imorgon är ännu en dag att fram emot. Eftersom jag är ENORMT shoppingsugen så drar jag till Täby Centrum på dagistid. Antingen helt själv, eller med mormor å Vide i släptåg.

Jag ska väl titta lite åt mig själv, men huvudsyftet är faktiskt att shoppa vår å sommarkläder till barnen. Jag hoppas lite sånt har poppat upp i butikerna, Med en kupong på 20% på ett helt köp på HM ska jag gå bananas!!

Men som sagt, lite måste jag ju ha till mig själv med. Tycker att det är på plats med en belöning till mig.
Sliter rätt hårt med träningen, och kroppen närmar sig ditåt jag vill. Det förtjänar nåt tycket jag.
Nya fräsiga kläder till våren, jaja!!

Och bara det att få komma iväg, det är fint det! Och jag vet hur glad tuva kommer bli när hon får nya kläder!


Mora Träsk

Vilken upplevelse!!



Inte illa, nu är vi bundis med Daniel Lindblom. Den ena hälften av Mora Träsk!
Givetvis så har hon nu en alldeles egen tiger-tröja! Nöjd dam, jojo!!!

Jag förvandlades till en 5-åring igen och satt glatt och klappade händerna och sjöng med.
Tuva vart överpeppad och hann bli trött innan det ens satte igång. Men efter liten formsvakca så var hon på banan igen och hoppade omkring.

Men man såg på henne, att hon tyckte det var bra skumt. Som om hon tänkte "Vääääänta lite här nu, vaddå, finns dom här på riktigt alltså? Dom som jag ser på tv?".
Hon fick det inte riktigt att gå ihop i början. Skulle tro att det satte lite igång hennes tankar om vad som är på riktigt och inte.
Så passande då att hon har dille på dinosaurier.....

Men jag tackar för en härlig eftermiddag. Det behövdes!


Tidigare inlägg
RSS 2.0