Millan- lantismorsan!

Det är kanske dags att göra en uppdatering här...

Jag har gått igenom en mardröm och inte velat skriva om det.

Imaj när jag låg inne på sjukan för lite magproblem hittade man en tumör på magsäcken när man gjorde en gastroskopi. Den var 4cm stor och måste tas bort.

Den 13 augusti opererades jag. Jag gick hela sommaren och visste inte om jag hade cancer eller inte. Ett helt bisarr situation. Det var så overkligt så jag fattade inget själv. Därför kunde jag inte prata om det....

För pratar man om det, då finns det. Och jag ville inte att det skulle finnas.

Hur som, det blev med titthålsoperation. Problemet var bara att jag sedan mjältoperationen för 15 år sen hade buken full med sammanväxningar. Så läkarna hade svårt att ta sig igenom. Men operationen lyckades och tumören togs ut.

Innan sa läkaren att om allt går som det ska kan du åka hem redan dagen efter, och att jag bara skulle ha ont nån vecka eller så.

Hade jag vetat då hur mycket komplikationer det skulle bli efterråt så hade jag vart mer orolig...

För det första fick jag så vansinnigt ont när jag vaknade efter op. Så ont så personalen vart förvånad. Jag kommer inte ihåg detta  men tydligen så hade jag vaknat och bara skrikit av smärta så de hade fått söva om mig och pumpa mig full med smärtstillande.

Sen fortsatte bekymren...

Istället för att bli piggare började jag kräkas. JAg kräktes i 3 dagar, i 7 timmar i sträck varje dag och var 10:e minut. Man gjorde extra röntgen flera gånger för att se om det bildas en propp eller annat som gjorde att jag inte ens kunde dricka en tesked vatten utan spy.

Vid sista röntgen var jag så illa däran så jag fick en nässond. Vet ni vad det är?

En sond som man för in genom näsan och ner i magsäcken för att få in kontastvätskan i magsäcken. Jag kunde ju inte dricka. Vill man tortera någon så ska man trycka ner en sådan sond. Det var fullständigt vidrigt och jag hade rejäl panikångest hela tiden den satt inne. Vilket var flera timmar. Man ville itne ta ut förrän röntgenbilderna var klara och godkända så man inte skulle behöva ta fler bilder.

Jag låg inne en vecka. Samma dag som jag började kunna nosa på riktig mat så ville jag hem. Att vara ifrån barnen så länge var jättejobbigt.

Men jag var långt ifrån frisk när jag kom hem. Hade jätteont vid operationssåret, och speciellt där dräneringsslangen hade suttit. Men ändå så det första jag gjorde när jag kom hem var att köra bilar med barnen. Dom hade längtat!!!

Tiden efterråt har vart jobbigt. Ont och svårt att äta.

Men jag fick ett bra besked! Tumören visa sig inte vara en tumör i den bemärkelsen. Det var mjältvävnad! Jag nämnde ju att mjälten sprack för ca 15 år sen. (det är annan historia det...). En bit av mjälten vart kvar i buken när jag opererades då. DEn lilla lilla biten fastnade på magsäcken. OCh började växa!

Och det kära ni, det kan hända i teorin, och finns fall tidigare. Men det är så pass ovanligt att ingen läkare kunde ens misstänka att så var fallet här. Så nu har jag på papper, verkligen, att jag är konstig!!!

Det här var ju såklart bättre än det bästa besked jag kunder tänka mig. Nu slipper jag 5 års koller och kunde bli friskförklarad på en gång. Inga cellgifter eller nåt mer!!!

Så lättad är jag. MArdrömmen är över. MEn än är jag inte frisk. Jag ska göra ytterligare en gastroskopi eftersom jag inte mår som förväntat. Jag mår fortfarande illa. Jag har fortfarande ont. Jag har fortfarande svårt att äta.

Jag har rasat i vikt väldigt mycket. Måste dricka näringsdrycker flera gånger om dagen för att få i mig nåt alls. Nu kämpar jag för att gå upp i vikt. Det gör jag inte än, men jjag har slutat gå ner nu ialla fall.

Allt det här har tärt på allt och alla runt omkring mig. Jag har undvikit folk och vänner. Inte velat träffa nån. Det börjar gå bättre nu att vara i sociala sammanhang men det känns fortfarande svårt. I och med det här hamnade jag en rätt djup depression. Djupare än jag trodde inser jag nu efterråt när jag ska ta mig ur det. Det i samband med att vi fortfarande inte får sova, så är det tufft. Men jag fixar det. Det tar lite tid bara...

Men jag är så tacksam över att vara frisk. Att inte ha cancer!!!!

Tanken är att jag nu ska fortsätta blogga igen. Det händer så mycket med barnen som jag missat att dokumentera.... Nu måste livet fortsätta. Det är dags!

Glass på Kolmården. Ett av sommaren äventyr!

Under gårdagen var jag effektiv-morsan.
Under förmiddan ringde jag massa tidskrävande samtal, samtidigt som man gjorde allt annat med de två barnen.
Sen åkte vi 3 till tandläkaren för Tuvaluvas första besök!



det besöket gick bra, trots en ganska opedagogisk sköterska. Tuva var jättepeppad att få komma dit och gapa stort. Så hon hoppar upp i stolen och är redo.
Men då babblar sköterskan bort lusten helt med massa frågor, och förmaningar om att man ska dricka juice, inte ha napp, inte äta glass dygnet runt osv. Sånt som dom bör säga (även om de flesta som inte är helt pantade redan vet). Och när den harangen var klar och dags för att titta på tänderna, då ville inte Tuva alls.

Inte helt konstigt enligt mig.

Så hon fick hämta en annan sköterska som Tuva snällt gapade för. Fina tänder men bort med nappen....

Och eftersom hon var så duktig gick vi sen till Åhlens där jag hade tänkt att hon skulle få välja en fin Pippi-klänning som jag redan hade spanat in. Men på vägen till kläderna såg hon en pop-up bok om dinosaurier.
Och då ville hon inte ha en fånig klänning inte. Så hon fick välja. Dino-boken blev det!!

Och sen hade vi ett besök kvar. Vides läkarbesök, det där vanliga vid 6 mån.
8,2kg väger dunderklumpen minsann...



OCH, läkaren (som var en som vi inte träffat förut) hade en tanke med Vides usla sömn.
Man har tydligen börjat uppmärksamma att bebisar kan ha som magkatarr, att magstrupen blir irriterad. OCh då när man sover och ligger ner i många timmar blir det som sura uppstötningar och illamående.
Och sover då dåligt.
Så nu ska vi prova ge Vide Losec.
Jag tyckte det lät jättekonstigt först. Losec för en sån liten... Men det var inte helt ovanligt, och fanns inga biverkningar. Vi ska testa nån vecka, det tar ju några dagar innan ev effekt kommer. Funkar det så ger man inte bara en ru, utan då ska han ha det så länge som några månader. Så det läker ordentligt.

Tänk hörrni, om det är så. Att han har magkatarr.
Och blir bra av Losecen. Att han kommer sova bättre om en vecka.
Jädrans vad jag hoppas på det!!!!
uppdatering kommer om det givetvis....

Bli bättre på att blogga, my as att jag blev....

Vi är nu inne på det sjuttioelfte varvet med hosta och feber. Jag fick en rejäl släng jag med men idag är jag något piggare, åtminstone tillräckligt pigg för att orka ta hand om båda barnen själv.
Stackars Tuva som vart pigg i några dagar fick en återsläng igårkväll med hög feber. Alltså ingen dagis.
hon har knappt vart där alls de senaste veckorna, gissa om hon har lite sådamp!?

Smådamp får jag med, eftersom jag bara kan glo ut genom fönstret på allt som måste göras pronto, typ förra veckan. Bara jag bli lite piggare så kan jag sätta fart på kvällarna igen.
för nästa veckas nalkas en viss födelsedag då jag går från 20+ till ohyggligt gamla 30-nånting. uj uj.
Samma dag så ska vi även ha en enkel namngivning för Vide inom närmsta familjen.

Så jag har att göra. Men allt jag kan nu är att glo på att-göra-listorna som växer och hosta och snora....