snart
ni kommer då förstå varför jag inte skriver här, varför det prioriteras bort...
yoga hela hösten lång!
Det känns ASBRA!!! Då är man igång igen. Ska skaffa mig dom dära killer-as armarna igen! hejja mig!
(foto från maj 2012. Mitt första huvudstående efter graviditet. En aningens svajigt, men heeeelt okej med tanke på att jag fött barn 5 månader tidigare...)
gla midsommar!!!
Det bådar för en bra dag! vi kommer äta gott och jag kan skryta med tre sorters egen sill och en cheesecake m hallon och vit choklad!
en midsommar utan dans, det är ingen midsommar. inte enligt fröken Tuvaluva i alla fall som har övat på små grodorna hela veckan.
Midsommarafton 2011.
Med en Vide i magen...
GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!
fastande återigen
Jag är inte frisk än, och nu ska det kollas saker igen.
Och jag måste fasta hela dagen.
Och för en koffeinist, att vara utan kaffe en hel dag. Hua!
Ja ni vet väl det själva, alla småbarnsmorsor där ute....
och alla som vet vad det innebär att göra en gastroskopi, ni vet att den här dagen är inte så värst kul för min del...
tandläkarbesök å läkarkontroll
Under gårdagen var jag effektiv-morsan.
Under förmiddan ringde jag massa tidskrävande samtal, samtidigt som man gjorde allt annat med de två barnen.
Sen åkte vi 3 till tandläkaren för Tuvaluvas första besök! 
det besöket gick bra, trots en ganska opedagogisk sköterska. Tuva var jättepeppad att få komma dit och gapa stort. Så hon hoppar upp i stolen och är redo.
Men då babblar sköterskan bort lusten helt med massa frågor, och förmaningar om att man ska dricka juice, inte ha napp, inte äta glass dygnet runt osv. Sånt som dom bör säga (även om de flesta som inte är helt pantade redan vet). Och när den harangen var klar och dags för att titta på tänderna, då ville inte Tuva alls.
Inte helt konstigt enligt mig.
Så hon fick hämta en annan sköterska som Tuva snällt gapade för. Fina tänder men bort med nappen....
Och eftersom hon var så duktig gick vi sen till Åhlens där jag hade tänkt att hon skulle få välja en fin Pippi-klänning som jag redan hade spanat in. Men på vägen till kläderna såg hon en pop-up bok om dinosaurier.
Och då ville hon inte ha en fånig klänning inte. Så hon fick välja. Dino-boken blev det!!
Och sen hade vi ett besök kvar. Vides läkarbesök, det där vanliga vid 6 mån.
8,2kg väger dunderklumpen minsann... 
OCH, läkaren (som var en som vi inte träffat förut) hade en tanke med Vides usla sömn.
Man har tydligen börjat uppmärksamma att bebisar kan ha som magkatarr, att magstrupen blir irriterad. OCh då när man sover och ligger ner i många timmar blir det som sura uppstötningar och illamående.
Och sover då dåligt.
Så nu ska vi prova ge Vide Losec.
Jag tyckte det lät jättekonstigt först. Losec för en sån liten... Men det var inte helt ovanligt, och fanns inga biverkningar. Vi ska testa nån vecka, det tar ju några dagar innan ev effekt kommer. Funkar det så ger man inte bara en ru, utan då ska han ha det så länge som några månader. Så det läker ordentligt.
Tänk hörrni, om det är så. Att han har magkatarr.
Och blir bra av Losecen. Att han kommer sova bättre om en vecka.
Jädrans vad jag hoppas på det!!!!
uppdatering kommer om det givetvis....
sill i dill
ikväll fixas det inför midsommar. Sillen ska läggas in!!
Även om vi bara kommer att vara hemma, bara vi i famlijen, så ska vi äta gott!
Vi har bestämt att tacka nej till det mesta i helgen. Bara vara hemma, äta gott, ta det lugnt och ägna oss åt varandra och barnen.
Och kanske jobba en del i trädgården.
För oss blir det i år den perfekta midsommaren.
Jag kan inte säga varför, men i år passar det bra så. Vi går igenom en hel del just nu som gör att man prioriterar lugn och ro just nu. Inga planeringar och massa roddande för att ta sig iväg eller ha folk här.
Bara vi.
Det blir underbart!!!!
Tuvaluvas 3års koll!
Nemas problemas med talet. Det är inte ett område hon briljerar på, men hon är inte alls dålig heller. Skulle uppskatta hennes babbel som en ganska medel 3åring!
Hon kan prata långa meningar, även om en del ord, speciellt ordet inte, kommer lite på fel plats ibland.
Men hon klarade galant testen idag.
Vi pratade om mat och aptit. Där har vi ju verkligen inga problem. Damen äter ofta mer än vad jag gör....
Ett litet problem kom upp dock...
Vid mätningen... Hennes längdkruva hade åkt rakt ner i botten. Lillfjantan var tydligen lite för liten, i alla fall enligt hennes kurva som hon följt fint fram till sista kollen vid 18 mån.
Jag vet inte hur orolig man ska bli. Bvc och deras kruvor...
Men sköterskan tyckte att kurvan pekade tillräckligt mycket neråt för att en utredning ska startas. Så en remiss skickades till barnläkarmottagningen.
Och det är väl bra, antar jag. Att om det är nåt stjall så är det bra att det upptäckts nu.. Om det är nån matallergi (gluten som mor sin?), eller brist på tillväxthormon? eller nåt annat?!
Lillfisen då.. som visst var för liten....
Den tanken har aldrig slagit mig, att hon inte växer tillräckligt på längden... För hon är ju kortast av alla sina vänner, det är hon ju...
Så vi får se vart det leder helt enkelt.....
regn, surprise....
hmpf...... tråkigare tristast TRISTTRIST!!!
Men fröken Tuvaluva får det fint idag ändå. För hon ska med sin farmor o farfar till Junibacken i Sthlm idag!!
Det kommer blir skoj för henne!
och vad ska jag göra då? jo städa, roa Vide och deras jycke. Ta en promenad i spöregnet. Jihaaaa...
Vide 6 månader!!
SEX MÅNADER; ett helt halvår!!!!
Det är ju inte riktigt klokt... Nyss så var han så är pluttig:
Nu är han en pigg, KRYPANDE bebis som inte är så värst liten längre.
Sist på bvc (2 veckor sen ca) så vägde han 7,5kg och var 64cm. Våran dunderklump som inte alls har samma kroppsform som syrran hade...
Men åter till det dära krypandet... Han var 5 mån 16 dagar när han gjorde första "hasnings-steget". Men redan efter några dagar började han försöka använda benen. Han kryper inte på alla fyra än, men använder benen som nåt slags grodkrypning... Och det går fortare för varje dag.
Så just nu så är han en väldigt nöjd bebis. Han kan dona på lång stund på golvet själv och vill undersöka allt!
Och hans mamma plockar bort saker vart eftersom....
Han äter fortfarande full ersättning, men får även lunchpuré och kvällsgröt. Mitt på dagen får han både flarra och mat, men maten först så det är det han blir mest mätt på. Flarran är mest ett komplement så han blir proppmätt.
Mat gillar han, verkligen! Och kräver att få tugga på nåt när vi andra äter... Majskrokar is da shit!!
Nätterna då...
mjo.... dom är.. sådär.. fortfarande!
Nätterna ser ut som följande:
* Nattning kl 19. Välling (ersättning+ grötpulver) 200ml i sängen.
* Mat kl 23. 200ml välling.
* Sover (ibland, bra nätter) bra fram till kl 04. Men oftast är det några uppvak där emellan..
* kl 04-05 är det böktid, somnar sedan om ganska bra när jag lessnat och flyttat honom till min säng och sover fram till kl 6 eller 7.
Dagarna:
Är han usel på att sova på nätterna så är han dunderusel att sova på dagarna...
Han tar första vilan ca 2-3 timmar efter morgonuppvaket. Då sover han 30 min. Ibland lyckas jag vagga om så han sover på ett tag till. Har det hänt typ 3 ggr att han sovit så länge som 1,5 timma utan omvaggning?!
Sen är han vaken 3 timmar ungefär. Vill gärna kortsova då med...
Men när jag får till det med omvaggningar mm, då sover han ca 1-1,5 timma 2 ggr/dag. Och inte senare än kl 15.
Så är han glad och nöjd! Det var han inte häromdagen när han sov 1 timma på hela dagen, uppstyckat på 2ggr...
Men han är en nöjd kille den här!!!
Han finner sig i att hänga på i Tuvas tempo, och gillar att hänga med i trädgården och glo på mig när jag fixar.
Han skriker inte mycket alls, utan tjattrar på, eller flinar helt tyst.
Fin, det är han, lillkillen. Och har en syrra som är bäst i hela världen!!
Tuvaluva, och en inte så gammal Videkvist
intensivt!!!
Den här perioden i mitt liv kommer att bli ihågkommen som: Intensiv!!
Vide är visserligen mycket nöjd längre stunder på golvet nu när han faktiskt kryper. Hans utveckling är imponerande (men mer skryt om det på onsdag, på hans 6 månadersdag!)
Men Tuva har det jobbigt nu. Hon går ju bara 3 timmar per dag på dagis för att vi ska försöka få det som en rolig grej igen, inte som nåt ångestfyllt som det är just nu.
All min energi går åt till att peppa henne, före dagis, och sen efter för att hon ska känna sig välkommen hem, till mig och Vide.
För det är här hon vill vara, hemma med oss. Hon är ju för liten för att förstå hur tråkigt det skulle bli efter ett tag. Jag slår knut på mig själv om dagarna. Hålla henne glad och framförallt sedd, hinna med Vide, och få övriga saker gjorda.
Det går inte hur länge som helst att lägga allt annat åt sidan. Då funkar inte vardagen, och jag får knäppen...
Även om Vide alltid är med, så är man bra mycket effektivare när man bara ett barn att hålla koll på.
För man måste ju göra allt hemmafix med, och trädgården... suck... Jag vill så mycket, men har inte tid. Inte ork.
Detta i kombination att Anders jobbar nästan varje dag. Förra veckan slog han till på en 7 dagars vecka..
Det är tufft, för honom som måste jobba jämt och kommer hem till en slut sambo och en dotter som har börjat gråta på eftermiddagarna för att hon längtar så pass efter honom...
För min del blir det otroligt intensivt här hemma. Att alltid, varje dag, vara ensam med barnen.
Och även om jag har barnen, så känner jag mig ensam. Saknar vuxet sällskap...
Så nu biter vi ihop. Kämpar på. Ignorerar tröttheten som ökar för varje dag...
