Bye bye!!!
Som i en del av nystarten av mitt liv så kör jag igång med en ny blogg med.
Nu blir jag riktiga Lantismorsan!
http://lantismorsan.blogg.se/
Så följ med mig dit, om ni nu finns kvar efter det långa breaket....
Nu blir jag riktiga Lantismorsan!
http://lantismorsan.blogg.se/
Så följ med mig dit, om ni nu finns kvar efter det långa breaket....
damm-chock
marknad
Och jag fann ett säkert ålderstecken hos mig själv. Kikandet efter krimskrams har bytts ut till kikande efter.....sylt! och hantverk!Vide -update
Ja eftersom jag inte bloggat på nästan hela sommaren så har ni missat massa.
Men även jag har missat då med att dokumentera allt som händer med honom.
På lördag blir han 10 månader.
Han kan sen 2 mån tillbaka resa sig mot möbler och gå längs möbler och väggar. Han behöver mindre och mindre att hålla sig i, och försöker att ta sig upp på fötter direkt från golvet. Slutar mest med rumpplask än så länge.
Han kan säga Mamma, Pappa och titta. Och sen hel drös med saker, som vi inte fattar alls vet det är. Men han försöker. Och babblar, och babblar. Kan det vara så att han försöker överrästa storasyster tro?!
Sen kanske nån månad tillbaka kryper han på alla 4. Han hängde kvar länge med sin ålning, men nu är han snabb. Rysligt snabb!
Han är en go kille. Men med ett jädra temperament. Han kan bli så ARG!
Det börjar lugna sig lite, men vi har haft en period när han har haft en argdag i veckan, minst. Och då har han vart arg. Från morgon till kväll.
Det kan ju så klart ha samband med min sjukdom och min frånvaro, skulle tro det. För nu efter ca 2 veckor där allt är som vanligt verkar han vara lugnare.
Jag antar att ni undrar med om det här med sömnen.
Och vad ska jag säga om det då... Har väl inte ändrats nåt tyvärr. Alltså sover han kasst än. Vi kan ha nån bättre natt hit eller dit. Men oftast blir vi väckta typ varannan timma. Nu är inte Vide skyldig till varje uppvak, utan han o syrran verkar ha en stenhård deal sins emellan.
Men han sover oroligt. Dock så är han numera utslängd ur vårt rum och sen dess har det blivit bättre. Men fortfarande från kl 04 så sover han väldigt lätt och vaknar mest hela tiden.
Jag anser ju inte att det är morgon kl 4, Verkligen inte!!!
Vi upptäckte att han inte alls var mjölkallergiker, utan bara hade muppig magmun. Men med Gaviscons hjälp fick vi bort alla såna bekymmer, och i samband med lite snålkramp (vet ni hur j-a dyr mjölkfrivälling är i butikernerna?) så provade vi vanlig välling. Och nä, barnet är inte allergisk. Inte det minsta!
Han och storasyster börjar utveckla en riktigt var vänskap. Dom kommer så bra överens. Vide har Tuva som idol, och ofta gillas det tillbaka av Tuva. Förutom när hon är inne i en lek och tycker att Vide stör.
Men oftast går det bra, och de kan leka sida vid sida.
Hur som, det är en spännande tid just nu. För det är inte långt innan han kan gå.
Tuva var 10 mån 3 dagar när de första stegen gicks. Så ska han slå syrran så ska han gå innan tisdag....
Men jag tror inte det. Han fegar lite, vilket jag inte har nåt emot. Jag är bara lite ovan med det!
Men han kan stå utan nåt stöd alls, och börjar testa sig sjlv lite genom att släppa taget om stödet.
Damp ner på rumpan rätt så fort. Men han provar på!
Överhuvudtaget så rullar det på fint det här med att vara 2-barnsmorsa.
Fast det säger jag idag, när natten var skaplig...
Igår var jag redo att säga upp mig. Det är jag ofta. Men nattångesten tar vi en annan gång!
Bröllopet!
Ja, I lördags gifte sig alltså min bästa Ida med sin Fredrik.
Det var lycka och glädje rakt igenom!
Jag fick den stora äran att först anordna möhippan, göra brudbuketten och bordsdekorationerna, planera, fixa spexen med toastmastern mm.
Så jag var skapligt inblandad i bröllopet. Jag visste inte innan att man kan få bröllopsnerver även när man själv inte står brud. Men jojo, det kan man minsann! Jag var sjukt pirrig. Men det sa jag ju inte till bruden som hade mig som följeslagare under hela dagen.
Det är ju inte varje dag ens bästa vän gifter sig. Så det var speciellt. Verkligen.
Och jag som avskyr att tala inför folk, höll ett tal. T.o.m så improviserade jag lite. Och DET är stort det.
Att det krävdes en hel del vin, och att jag sekunder innan talet svepte ett halvt glas vin. Det är en annan femma, men det tricket funkade och jag kände mig helt bekväm med att tala inför 60 pers.
Big step for little me....
Brudbuketten såg ut så här:
Själv vart jag mycket nöjd med buketten, och det viktigaste av allt. Ida tyckte den var kanon.. Apuh...
Det vart dans in på småtimmarna. Och jag är så nöjd att jag bet ihop, trotsade en MAYOR svacka vid midnatt och körde på. Så mycket mat kunde jag inte äta tyvärr. Bara på förrätten så blev jag proppmätt och sen fick magont. Men tydligen så klara jag ju av tillräckligt med dricka för att röja som tusan enda till kl 03.
Det behövdes, och jag fick min partydos så det räcker i minst ett halvår. Även om sömnkontot är på extra minus just nu så är jag ändå nöjd. För jag hade så jäkla skojigt.
Och skojiga saker har inte direkt duggat tätt på sistone. Så det var upplyftande mitt bland all personlig missär!
Nu är brudparet på en minibröllopsresa och vilar upp sig.
Och det hade jag med behövt. Inte komma hem och vara jättetrött, ha en pruttnatt med barnen som vanligt.
Idag är jag så trött så jag inte orkar åka på yogan ens. Då kanske ni anar att det är illa. Trött AB.
OCh hörrni, jag har saknat att blogga märker jag. Räkna med uppdateringar lite mer som vanligt nu!
