vecka 36!
Tttttttttt-t-t-t-trettioSEX!
För det första, jag är så avis på alla preggosar som mår bra! Träffade på en vän som har bf nån vecka innan mig och som mår SÅ bra. Sov hela nätter och var smidig och fin i kroppen.
Det är annat än en haltande, trött och grinig Millan det!!!!
Nåt har också ändrats i det onda. Skulle tro att det är nåt med foglossningen. Igår kom en annan sorts smärta i de mittersta och nedre regionerna och där skär det som knivar så fort jag står upp. Vet inte om bebisen åkt på nåt vis ännu längre ner i bäckenet, men den är ju fixerad nu så den borde väl ligga där den ligger...
Magen är så lång ner nu så det känns som den ska dunsa i knäna när som helst!
Nu har en riktigt ocharmig sista spurtningen kommit. Vätskan i kroppen fylls på och jag är fröken Pluffs.
Jag orkar tamefanken ingenting, så gissa hur mycket som blir gjort här hemma? Det är ett under att jag lyckas varje morgon få på mig o Tuva kläder och passa tider!
Förvärkarna fortsätter och jag försöker att inte bry mig om dom. Men såklart finns alltid den där tanken "Tänk om den här omgången är början på det hela. Är jag i latensfasen nu?". Att tänka så under så många veckor kan göra även den vettigaste personen galen. Och eftersom jag knappast räknas till vettigast alla gånger så kan ni ju tänka er vilket krig som pågår inom mig.
För jag vill inte tänka så, men hur kan man låta bli. Tankarna far fram som pingpong-bollar i skallen på mig!
Annars är det mesta klart nu inför bebbe-ankomst. BB-väskan är nästintill färdigpackad (den viktigaste saken la jag ner igår: julmust!). Förlossningsbrevet skrev jag klart igår så det ska bara printas ut och läggas i väskan. Bebiskläderna ligger redo i garderoben sen länge och spjälsängen är bäddad. Bilstolen är monterad.
Men ballt är det, att jag snart är 2 barnsmamma. Ballt och oerhört skrämmande! Pendlar mellan att tycka det ska bli helt underbart till att bli fullkomligen livrädd!
Jag har också försökt att fixa en deal med saken här inne. Att komma ut i november! För är det nån månad som jag avskyr så mycket så är det just November. Därför skulle det sitta fint med att ha ett barn som föds då.
MEN den får under inga omständigheter alls komma denna vecka.
För vi ska vara lite våghalsiga. Anders ska åka till Lappo (ni vet ön där långt borta i åländska skärgården). Han åker imorgon och kommer hem sent på söndagkväll.
Alltså får det inte hända ett skvatt nu på några dagar. För sätter det igång. Då hinner han inte hem....
Och vad gör då jag å Tuvaluva. Jo vi tar vårt pick å pack och bor hos mormor o morfar.
Alltså kommer även jag få värsta vilohelgen. Oj vad jag ser fram emot att bli bortskämd!
magbild vart det tyvärr inte idag, batterierna på kameran tog en paus....
För det första, jag är så avis på alla preggosar som mår bra! Träffade på en vän som har bf nån vecka innan mig och som mår SÅ bra. Sov hela nätter och var smidig och fin i kroppen.
Det är annat än en haltande, trött och grinig Millan det!!!!
Nåt har också ändrats i det onda. Skulle tro att det är nåt med foglossningen. Igår kom en annan sorts smärta i de mittersta och nedre regionerna och där skär det som knivar så fort jag står upp. Vet inte om bebisen åkt på nåt vis ännu längre ner i bäckenet, men den är ju fixerad nu så den borde väl ligga där den ligger...
Magen är så lång ner nu så det känns som den ska dunsa i knäna när som helst!
Nu har en riktigt ocharmig sista spurtningen kommit. Vätskan i kroppen fylls på och jag är fröken Pluffs.
Jag orkar tamefanken ingenting, så gissa hur mycket som blir gjort här hemma? Det är ett under att jag lyckas varje morgon få på mig o Tuva kläder och passa tider!
Förvärkarna fortsätter och jag försöker att inte bry mig om dom. Men såklart finns alltid den där tanken "Tänk om den här omgången är början på det hela. Är jag i latensfasen nu?". Att tänka så under så många veckor kan göra även den vettigaste personen galen. Och eftersom jag knappast räknas till vettigast alla gånger så kan ni ju tänka er vilket krig som pågår inom mig.
För jag vill inte tänka så, men hur kan man låta bli. Tankarna far fram som pingpong-bollar i skallen på mig!
Annars är det mesta klart nu inför bebbe-ankomst. BB-väskan är nästintill färdigpackad (den viktigaste saken la jag ner igår: julmust!). Förlossningsbrevet skrev jag klart igår så det ska bara printas ut och läggas i väskan. Bebiskläderna ligger redo i garderoben sen länge och spjälsängen är bäddad. Bilstolen är monterad.
Men ballt är det, att jag snart är 2 barnsmamma. Ballt och oerhört skrämmande! Pendlar mellan att tycka det ska bli helt underbart till att bli fullkomligen livrädd!
Jag har också försökt att fixa en deal med saken här inne. Att komma ut i november! För är det nån månad som jag avskyr så mycket så är det just November. Därför skulle det sitta fint med att ha ett barn som föds då.
MEN den får under inga omständigheter alls komma denna vecka.
För vi ska vara lite våghalsiga. Anders ska åka till Lappo (ni vet ön där långt borta i åländska skärgården). Han åker imorgon och kommer hem sent på söndagkväll.
Alltså får det inte hända ett skvatt nu på några dagar. För sätter det igång. Då hinner han inte hem....
Och vad gör då jag å Tuvaluva. Jo vi tar vårt pick å pack och bor hos mormor o morfar.
Alltså kommer även jag få värsta vilohelgen. Oj vad jag ser fram emot att bli bortskämd!
magbild vart det tyvärr inte idag, batterierna på kameran tog en paus....
Kommentarer
Trackback
