Millan- lantismorsan!

Nu är man verkligen inne på slutspruten. Och det är svårt att tänka på nåt annat än den nya familjemedlemen. Tankarna far omkring i skallen, dygnet runt.
Vad är det för en krabat som ligger där inne. Är det en tjej eller kille, vad kommer den ha för personlighet. Kommer vi få sova nåt överhuvudtaget, hur ska storasyster Tuva tackla allt. Hur ska jag tackla allt..

Ena sekunden känns det lite bra ändå att den ligger där inne, för då har jag koll på läget. För att i nästa sekund tänka att det är bättre att den terroriserar oss på¨utsidan istället för att ligga där inne och lata sig. För hur skrämmande tanken är (för det är ju asläskigt) och man vet inte alls hur nåt blir, så är det ju ändå ut den ska.
Så kom ut då vettja!!

Vi längtar efter dig!!



tuva diggar magen och fotonörd som hon är så ställer hon gärna upp och klappar magen när kameran kommer fram. Annars ser hon nu mest magen som en bra huvudkudde när vi myser i soffan. En kudde som boxas lite för mycket ibland kanske....



Vikten har äntligen stannat av som tur är, så det blir nog inte lika mycket som förra gången. 18kg ökning ligger jag på nu och det känns ju verkligen helt okej. Och jag inbillar mig att det ska försvinna fortare den här gången. Nu har man ju Tuva som vallar omkring på en.....

När jag inte är deppig och tjurar så tycker även jag att det är en jättespännande tid just nu. När det när som helst kan sätta igång. Sen att det är sjukt enerverande och vänta på om nästa förvärk ska bli den första riktga värken, det försöker jag tänka bort under mina ljusa stunder.
Sover gör jag jag så fort jag får chansen och jag märker att om jag får en sovpaus mitt på dagen så blir humöret betydligt bättre!!
Alltså: vila vila vila.... (som om jag inte gör nåt annat...)

Apuha, nu laddar vi för de max 3 sista veckorna (förhoppningsvis...)!!!!