Mardrömsdygnet
Vad säger ni om det här då:
- Värkar som kommer var 10-15:e minut under nästan ett dygn
- Värkar som gör ont i hela korssryggen och ända ner i ljumskarna
- Värkar som man måste andas sig igenom
- Värkar hela natten och gjort att man fått max 3 timmars sömn, osammanhängande.
Visst låter det som en början på förlossning?
Det skulle jag med tycka, om det inte var för att jag just beskrivit mitt senaste dygn, och inte fan är jag på BB för det!
Kvällen igår var ordentligt jobbig och de värkar jag fick gjorde rätt så ont, men inte ont ont. Men tillräckligt för att behöva dra på tensen mer och koncentrera mig på andningen.
Det var ändå så pass att vi packade klart BB-väskan med det sista och förberedde oss för att kunna sticka iväg snabbt under natten.
Värkarna höll i sig och började bli rätt så jobbiga och gjorde att jag inte kunde sova alls.
Det var först fram emot 04 som jag kunde somna en lite längre stund, typ en timma.
Fortfarande då så höll det på ca var 15:e min, men inte ökat i styrka. Först efter frukost och ett nytt försök med att sova som det började mattas av.
Nu har jag sovit nästan hela dagen och tagit ett bad. Så nu kommer inte (för)värkarna regelbundet mer utan lite mer då och då.
FAN!
Och jag har sjukt ont i nedre delen av ryggen, mår illa som fan och känner mig svimfärdig när jag står upp...
Kul med ett dygn skitlåtsatsvärkar utan nån som helst nytta....
Nu är jag helt färdig, på alla sätt och vis. Och så jäkla besviken. Jag försökte in i det längsta att inte hoppas på att det var på gång. Men det här gången trodde jag det. Och det kanske inte är så konstigt?
Jag ringde in till förlossningen bara för att rådgöra lite. Och mest för att de ska få med i sina papper att jag hade det så här. Men såklart så vart svaret bad, vila och alvedon och sen vänta in om det ökar i styrka eller försvinner.
Det var det svaret jag väntat mig men barnmorskan hade ju sagt att jag skulle ringa in.
Nu är det som sagt lugnare igen, men fortfarande är det nåt som spökar. Så visst vore jag glad omdet var lugnet före stormen. Men jag tvivlar starkt på det....
- Värkar som kommer var 10-15:e minut under nästan ett dygn
- Värkar som gör ont i hela korssryggen och ända ner i ljumskarna
- Värkar som man måste andas sig igenom
- Värkar hela natten och gjort att man fått max 3 timmars sömn, osammanhängande.
Visst låter det som en början på förlossning?
Det skulle jag med tycka, om det inte var för att jag just beskrivit mitt senaste dygn, och inte fan är jag på BB för det!
Kvällen igår var ordentligt jobbig och de värkar jag fick gjorde rätt så ont, men inte ont ont. Men tillräckligt för att behöva dra på tensen mer och koncentrera mig på andningen.
Det var ändå så pass att vi packade klart BB-väskan med det sista och förberedde oss för att kunna sticka iväg snabbt under natten.
Värkarna höll i sig och började bli rätt så jobbiga och gjorde att jag inte kunde sova alls.
Det var först fram emot 04 som jag kunde somna en lite längre stund, typ en timma.
Fortfarande då så höll det på ca var 15:e min, men inte ökat i styrka. Först efter frukost och ett nytt försök med att sova som det började mattas av.
Nu har jag sovit nästan hela dagen och tagit ett bad. Så nu kommer inte (för)värkarna regelbundet mer utan lite mer då och då.
FAN!
Och jag har sjukt ont i nedre delen av ryggen, mår illa som fan och känner mig svimfärdig när jag står upp...
Kul med ett dygn skitlåtsatsvärkar utan nån som helst nytta....
Nu är jag helt färdig, på alla sätt och vis. Och så jäkla besviken. Jag försökte in i det längsta att inte hoppas på att det var på gång. Men det här gången trodde jag det. Och det kanske inte är så konstigt?
Jag ringde in till förlossningen bara för att rådgöra lite. Och mest för att de ska få med i sina papper att jag hade det så här. Men såklart så vart svaret bad, vila och alvedon och sen vänta in om det ökar i styrka eller försvinner.
Det var det svaret jag väntat mig men barnmorskan hade ju sagt att jag skulle ringa in.
Nu är det som sagt lugnare igen, men fortfarande är det nåt som spökar. Så visst vore jag glad omdet var lugnet före stormen. Men jag tvivlar starkt på det....
Kommentarer
Postat av: Jessica
Ger dig styrka att klara av det här! Själv skulle jag lagt in mig på psyket för längesedan =) You go, girl!
Postat av: Ullis
Jag lider sååå med Dig Camilla!!! Jag hoppas verkligen att Er lilla skrutt kommer ut SNART så Du slipper lidandet. Du har verkligen haft en mardrömsgraviditet!!! Massor med Kramar till Dig!
Trackback
