sjuk sjukvård
Ni som har mig på Facebook har fått följa lite granna, framförallt min ilska och frustration...
Här kommer lite mera...
I onsdags kväll blev det ett oplanerat besök på sjukhuset. På akuten.
Jag kände på eftermiddagen att jag fick ett liknande "anfall" som jag fick i påskas.
Blev dålig ganska snabbt med riktigt ont i buken, och jag kände igen allt och det hade samma gång som förra anfallet.
Jag ringer sjukvårdsupplysningen som tycker att det jag förklarar är gallsten. Och iom febern som rusade så var det raka spåret till akuten.
Läkaren där känner och klämmer och tror mer på gallblåsinflammation, och lägger in mig på avdelning för att morgonen efter göra ett ultraljud.
Man hittar inget där som förklarar det onda. Det man hittar är nåt som kan bilda gallsten i framtiden. Så jag hade det inte nu, utan har nåt att se fram emot...
Senare samma dag (torsdag) görs en gastroskopi. Jag sövs ner, för alla som som gjort sån undersökning vet att den är mindre trevlig. För er som inte alls vet så går man ner med en slang genom munnen och kollar magmun, magsäck mm.
Tillbaks till avdelning där jag väntar, och förväntar mig att få resultatet från gastroskopin under kvällen.
Men inte....
Det blir först under ronden på fredagen som läkaren säger att dom inte hittar vad som förklarar tillståndet. Istället ska en ct-röntgen göras. En skiktröntgen alltså.
Så då väntar jag på det, och väntar och väntar...
Under hela den här tiden har jag ordentligt ont och mår illa. Får morfin var 3:e timme, spyr och är fastande från inskrivning.
Timmarna går och det blir fredagmorgon. Ingen röntgen.
Då märker jag att jag vart utan dropp i minst 4 timmar, på fastande mage.
Den sköterskan som kom in då fick skäll. Stackarn som jag inte träffat och som börjat jobba en halvtimma tidigare. Men jag ville få fart på det hela.
Det blev alltså lördagmorgon utan att nåt händer.
Ronden kommer, läkaren (ytterligare en ny såklart, man träffar aldrig samma person flera gånger...). Han förkunnar att dom inte hittar nåt fel på mig och är tveksam om vi ska göra röntgen alls. Den som jag alltså väntat 24 timmar på.
Då får jag nog och tycker han kan lika skriva ut mig på en gång. Va sjutton ska jag ligga där för, jag har barn som längtar efter mig.
Jag frågar, vad ska jag göra om/när det händer igen? Det är ju andra gången på kort tid jag får så här?
svar: "Ja vi hittar som sagt inget svar, så du får ta smärtstillande, och kanske acceptera att du får leva med det här".
WTF!
I min värld kan man inte säga så efter 2 ynka undersökningar!
Så jag blir hemskickad, utan röntgen. Med med en gäng morfin som jag kräver att få. För jag har ju fortfarande ont som fanken. Men kvar det ska jag inte vara.
Fråga mig inte varför nån röntgen aldrig blev av, för jag fick bara höra undanflykter. Läkarn sa att jag får en kallelse när det finns en lucka.
Jahopp. Då är jag väl (förhoppningsvis) frisk, inte kommer man hitta nåt då heller. Man ska väl ändå göra undersökningar när patienten är sjuk?!
Även en återbesökstid om 2 veckor på kirurgen.
Sen att jag fick ligga på fasta helt i onödan i flera dygn var inget som bekymrade honom.
Så jag fick åka hem, utan svar. Bara förbannad. Och inte är jag frisk heller.
Men jag är åtminstone hemma, med min familj.
Fast med tusen frågor om vad det kan va. Nerver, ny tarmsjukdom (crohns) mm mm.
Här kommer lite mera...
I onsdags kväll blev det ett oplanerat besök på sjukhuset. På akuten.
Jag kände på eftermiddagen att jag fick ett liknande "anfall" som jag fick i påskas.
Blev dålig ganska snabbt med riktigt ont i buken, och jag kände igen allt och det hade samma gång som förra anfallet.
Jag ringer sjukvårdsupplysningen som tycker att det jag förklarar är gallsten. Och iom febern som rusade så var det raka spåret till akuten.
Läkaren där känner och klämmer och tror mer på gallblåsinflammation, och lägger in mig på avdelning för att morgonen efter göra ett ultraljud.
Man hittar inget där som förklarar det onda. Det man hittar är nåt som kan bilda gallsten i framtiden. Så jag hade det inte nu, utan har nåt att se fram emot...
Senare samma dag (torsdag) görs en gastroskopi. Jag sövs ner, för alla som som gjort sån undersökning vet att den är mindre trevlig. För er som inte alls vet så går man ner med en slang genom munnen och kollar magmun, magsäck mm.
Tillbaks till avdelning där jag väntar, och förväntar mig att få resultatet från gastroskopin under kvällen.
Men inte....
Det blir först under ronden på fredagen som läkaren säger att dom inte hittar vad som förklarar tillståndet. Istället ska en ct-röntgen göras. En skiktröntgen alltså.
Så då väntar jag på det, och väntar och väntar...
Under hela den här tiden har jag ordentligt ont och mår illa. Får morfin var 3:e timme, spyr och är fastande från inskrivning.
Timmarna går och det blir fredagmorgon. Ingen röntgen.
Då märker jag att jag vart utan dropp i minst 4 timmar, på fastande mage.
Den sköterskan som kom in då fick skäll. Stackarn som jag inte träffat och som börjat jobba en halvtimma tidigare. Men jag ville få fart på det hela.
Det blev alltså lördagmorgon utan att nåt händer.
Ronden kommer, läkaren (ytterligare en ny såklart, man träffar aldrig samma person flera gånger...). Han förkunnar att dom inte hittar nåt fel på mig och är tveksam om vi ska göra röntgen alls. Den som jag alltså väntat 24 timmar på.
Då får jag nog och tycker han kan lika skriva ut mig på en gång. Va sjutton ska jag ligga där för, jag har barn som längtar efter mig.
Jag frågar, vad ska jag göra om/när det händer igen? Det är ju andra gången på kort tid jag får så här?
svar: "Ja vi hittar som sagt inget svar, så du får ta smärtstillande, och kanske acceptera att du får leva med det här".
WTF!
I min värld kan man inte säga så efter 2 ynka undersökningar!
Så jag blir hemskickad, utan röntgen. Med med en gäng morfin som jag kräver att få. För jag har ju fortfarande ont som fanken. Men kvar det ska jag inte vara.
Fråga mig inte varför nån röntgen aldrig blev av, för jag fick bara höra undanflykter. Läkarn sa att jag får en kallelse när det finns en lucka.
Jahopp. Då är jag väl (förhoppningsvis) frisk, inte kommer man hitta nåt då heller. Man ska väl ändå göra undersökningar när patienten är sjuk?!
Även en återbesökstid om 2 veckor på kirurgen.
Sen att jag fick ligga på fasta helt i onödan i flera dygn var inget som bekymrade honom.
Så jag fick åka hem, utan svar. Bara förbannad. Och inte är jag frisk heller.
Men jag är åtminstone hemma, med min familj.
Fast med tusen frågor om vad det kan va. Nerver, ny tarmsjukdom (crohns) mm mm.
Kommentarer
Postat av: Alfva
Men vad fan? :( Jag blir riktigt ledsen och förbannad för din skull. Du ska inte behöva må så här!!
Trackback
