en god vän till mig sa
Gårdagen var kanonbra! Vi var 4 mammor och 5 ungar. Åt god lunch och gott fika och det var skön stämning som vanligt när vi ses.
Det var skönt att kunna gnälla av sig lite. Linn å jag kunde beklaga av oss om våra krämpor och Jennie kunde beklaga av sig om det inte alltid är charmigt att ha 2 barn tätt...
Att få höra hennes förlossninghistoria var kul. Tänk att man aldrig tröttna på såna historier. Fort hade det gått och sånt får jag lite krupp av..
Tänk om man inte hinner in! Vi har ändå 45 min till närmsta förlossning....
En mycket god vän till mig sa nåt bra. Som omföderska kommer man ju ihåg smärtan. Men, det är ju den sista smärtan som man kommer ihåg. Den som gjorde riktigt ont. Att den gjorde ont i latensfasen, visst kommer man ihåg det, men det är inte den smärtan som etsat sig fast i minnet.
Så när väl den välbekanta smärtan kommer, ja då börjar det bli bråttom som omföderska.
Vägen är ju så att säga redan färdigplogad...
Det är väl därför som många inte hinner in, eller hinner vara på förlossningen i typ 5 min innan bebisen kommer.
Så det ska jag väl försöka hålla i minnet när det väl är dags. Vi har ändå en bilresa på 45 min in till förlossningen. Att föda i bilen är inte enligt mina planer direkt....
Idag är det återigen dags för barnmorskebesök. För Tuva är det dagisdag. Gissa om hon längtat dit efter en veckas kurering hemma!!!
Hon är smart den där vännen!
