snökaos när det är dags, nej tack!
En noja som många av oss har som ska föda vintertid, är att hur ska det gå om man prickar in årets värsta snöstorm. Alfvan skrev om det häromdagen.
Och jag har just den nojan. Det är ju inget man kan göra så värst mycket åt, det där med vädret. Men helst skulle jag vilja ha en bandvagn stående på uppfarten så man är redo för vilket oväder som helst.
Den här synen vill jag INTE mötas av när det är dags.... man kan ana att det står 2 bilar där.
(från Bydalen feb 2010)
Här i hålan Norrtälje får man ta sig in till Stockholm (Danderyd) för att föda. Det är väl en ca 8 mil här hemifrån.
Den resan känns för jäkligt lång med värkar..
Ni kan ju roa er med att se framför er en övertjock padda vid namn Millan, som kommit på här hemma att nu skulle vi åkt, för länge sen in till förlossningen. Så nu är det bråttom!
Anders får baxa in mig i baksätet där jag ligger ner och brölar som en skadeskjuten ko och blir arg för att vi aldrig kommer fram....
För så var det förra gången. Inte att det var bråttom för att bebis var på väg ut. Men den skadeskjutna kossan. Japp, thats me!
Och igårkväll kom jag på att jag att jag inte kommer få plats att ligger ner i baksätet, för nu upptar ju Tuvas stol en stor del. Det är ju inte så att den inte går att ta ut. Men hålla på med det då. njae....
Och sen får vi se om vi kommer ångra att vi bytte bort bilen med 4hjulsdrift....
Och jag har just den nojan. Det är ju inget man kan göra så värst mycket åt, det där med vädret. Men helst skulle jag vilja ha en bandvagn stående på uppfarten så man är redo för vilket oväder som helst.
Den här synen vill jag INTE mötas av när det är dags.... man kan ana att det står 2 bilar där.
(från Bydalen feb 2010)
Här i hålan Norrtälje får man ta sig in till Stockholm (Danderyd) för att föda. Det är väl en ca 8 mil här hemifrån.
Den resan känns för jäkligt lång med värkar..
Ni kan ju roa er med att se framför er en övertjock padda vid namn Millan, som kommit på här hemma att nu skulle vi åkt, för länge sen in till förlossningen. Så nu är det bråttom!
Anders får baxa in mig i baksätet där jag ligger ner och brölar som en skadeskjuten ko och blir arg för att vi aldrig kommer fram....
För så var det förra gången. Inte att det var bråttom för att bebis var på väg ut. Men den skadeskjutna kossan. Japp, thats me!
Och igårkväll kom jag på att jag att jag inte kommer få plats att ligger ner i baksätet, för nu upptar ju Tuvas stol en stor del. Det är ju inte så att den inte går att ta ut. Men hålla på med det då. njae....
Och sen får vi se om vi kommer ångra att vi bytte bort bilen med 4hjulsdrift....
Kommentarer
Trackback
