förlossnings-träning. Igen
Gårdagkvällen var så där spännande igen. Med massa förvärkar.
Och den här gången så gjorde de nästan lite ont. De kändes mer bak i svanken och de ville inte ge med sig... Tog alvedon igen och efter en timma började det lugna ner sig så jag kunde somna. Men det vart några timmar de höll i sig.
Och de kom pang boom den här gången. Låg i soffan och vilade efter middagen och rätt som det var så körde det igång.
Jag trodde inte att nåt var på gång den här gången heller, inbillar mig på nåt vis att jag ska känna när det är på riktigt. Att man får den där känslan i kroppen. För den fick jag förra gången.
Men likförbaskat så blir man helt jäkla slut av dessa omgångar.
Vet ju det att man får mer förvärkar som omföderska. Och eftersom jag hade massa såna med Tuva så är det väl som det ska, antar jag.
Fast då tänkte jag att det mest berodde på den stressiga situation vi befann oss i, med husbranden och allt det där.
Denna graviditet av vi sluppit såna trauman och har en lugn trygg tillvaro.
Men visst blir man lite smånervös att den ska komma ut... Får gärna vänta 3 veckor till så jag är i vecka 37 åtminstone.
Fast jag är ganska bombis på att den här lilla parveln är en lurifax precis som sin storasyster och inte tänka visa sig förrän efter beräknad dag....
Och den här gången så gjorde de nästan lite ont. De kändes mer bak i svanken och de ville inte ge med sig... Tog alvedon igen och efter en timma började det lugna ner sig så jag kunde somna. Men det vart några timmar de höll i sig.
Och de kom pang boom den här gången. Låg i soffan och vilade efter middagen och rätt som det var så körde det igång.
Jag trodde inte att nåt var på gång den här gången heller, inbillar mig på nåt vis att jag ska känna när det är på riktigt. Att man får den där känslan i kroppen. För den fick jag förra gången.
Men likförbaskat så blir man helt jäkla slut av dessa omgångar.
Vet ju det att man får mer förvärkar som omföderska. Och eftersom jag hade massa såna med Tuva så är det väl som det ska, antar jag.
Fast då tänkte jag att det mest berodde på den stressiga situation vi befann oss i, med husbranden och allt det där.
Denna graviditet av vi sluppit såna trauman och har en lugn trygg tillvaro.
Men visst blir man lite smånervös att den ska komma ut... Får gärna vänta 3 veckor till så jag är i vecka 37 åtminstone.
Fast jag är ganska bombis på att den här lilla parveln är en lurifax precis som sin storasyster och inte tänka visa sig förrän efter beräknad dag....
Kommentarer
Trackback
