vecka 32 och förlossningstankar

Idag är det den 6:e oktober... Snart kommer det att vara 6:e december.
Och då är det liksom som dax! (om det inte redan ploppat ut en bebis redan).

Det börjar med andra ord närma sig. Igår gick jag in i vecka 32.

Jag har börjat tänka mer o mer på förlossningen som jag är tokpepp inför. Men mest av allt tänker jag på hur allt ska bli när den kommer ut.
Jag vill att "allt" ska vara förberett och klart tills dess, jag vill känna mig utvilad och tillfreds med min tillvaro så jag kan välkomna den nya familjemedlemen helhjärtat.
Jag vill INTE va deppig, utmattad och stressad då, som jag jag är nu.

Vart fan är den där känslan av harmoni som ska infinna sig när man väntar barn?!

Jag är inte ett smack orolig för förlossningen, det ska snarare bli skönt att få den slutgiltiga smärtan på den är graviditeten. Och så gillar jag utmaningar. Och att föda ett barn är väl den största utmaningen av dom alla!
Jag tänker precis som förra gången ta så lite smärtlindring som möjligt. Och det är inte för att jag ska vara duktig och vara nån slags kämpehjälte för att kunna "skryta" sen om att jag födde naturellt (eller vad tusan man nu säger).
Epidural och allt som har med en nål i ryggen att göra är uteslutet (om det inte blir akut snitt då såklart), och det är för att man min kropp är ju lite fucked-up och brukar reagera med hjärnretning när en nål sticks in i ryggmärgen. Och då blir man sjuk när man får hjärnretning.Riktigt sjuk.  Jag har fått det 3ggr....

Istället valde jag förra gången PCB (livmodertappbedövning). Den gjorde mig smärtfri under en timma men var ute ur kroppen när krystningen satte igång. Visst var den timman skön, för då fick jag lite vila under den sjukt långa förlossningen, men jag vet inte om jag ska ta den igen.

Jag testade lustgas men hade svårt att få in tekniken och vet inte om jag var så impad av den. Men man hade nåt att göra då och avleda smärtan på så vis.

Jag fick akupunktur, men av en som inte kunde sätta nålar så de gjorde ingen skillnad.
Men det som faktiskt funkade var TENS-apparaten som jag hade på från de första värkarna och tog inte av förrän det närmade sig krystningen. Den var underbar så en sådan ska jag ha igen. Får hem den om 2 veckor så jag kan använda den mot förvärkar och ryggont. + att man ska liksom öva in sig lite på den.

Men det allra bästa verktyget under Tuvas förlossning var ANDNINGEN. Jag djupandades långt in i förlossningen men tappade bort det helt när jag istället skulle prova lustgasen (då man andas på ett helt annat vis).
Så jag funderar på att skippa gasen helt denna gång och köra på med andningen. För det borde gå ännu bättre denna gång eftersom jag övat andning flitigt när jag yogat.

Så jag testade alltså en hel del förra gången. Så man kanske skulle testa andra smärtlindringar denna gång bara för att det är kul att prova på. Sterila kvaddlar snakcas det ju om att det ska göra snoront. Det gjorde PCB med (vilket kom som en chock för mig då när jag fick det). Men nu har man börjat lagt kvaddlarna på ett annat vis så man inte ska uppleva lika intensiv smärta.

Började igår fundera på vad som ska ner i BB-väskan (ute i god tid, I know, men det är kul att skriva listor och varför inte skriva den i tid liksom...).
Den enda jag kommer ihåg från förra gången som jag vill ha med mer av är mat och nödprovianten till bb-hotellet. Man får ju mat där och det finns ju att köpa. Problemet är ju för mig att det är så mycket saker jag inte tål så det är väldigt lite färdigmat som funkar.... Är det inte nån mjölk eller grädde i, så är det antingen kött eller gjort på nåt annat som jag inte tål. Och det var ett problem förra gången, att jag inte åt ordentligt.
Och jag var i lite småchock så Anders fick knappt lämna rummet mer än att springa ner till köket och hämta snabbt mat.
Så jag funderade på att ha lite frysmat liggandes i bilen denna gång. För då kommer det ju vara kallt ute så bilen blir som en frys/kyl.


Kommentarer
Postat av: Alfva - i preggoland!

Kvaddlarna gjorde snoront ja, i de 10 sekunder det tog min BM att lägga dem. Sen ingenting! Jag fick dem under tiden osm man väntade på EDA (narkosen var på akutlarm), jag tror de hjälpte. I alla fall inbillade jag mig det.. ;)

OCh min taktik med lustgasen var att aldrig lägga ner den, det funkade nog delvis. Jag var i alla fall på bra humör...

Förresten tror jag på andningen, jag körde ju dykandning så gott jag kunde och det hjälpte länge!

2011-10-06 @ 12:57:09
URL: http://alfvan.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0