Millan- lantismorsan!

Att ha kronisk värk är inget jag önskar nån att ha. För det är förjävla jobbigt!! För nog kan jag säga att det är kronisk värk jag har, för nu har jag haft konstant huvudvärk i över 2.5 år. Det var i mars 2008 som värken aldrig försvann. Tidigare kom de i omgångar och höll i sig 1-2 veckor. Men sen var det helt lugnt där emellan.
Nu är de "bra" perioderna att jag inte tänker på en hel dagen att skallen gör ont. tror att det senaste året att det har vart 3-4 dagar i sträck som inte tänkt på värken.

Att ha kronisk värk är som att ständigt leva i motvind. Det går alltid åt en mängd energi för att mota bort värken. Energi som jag mycket hellre skulle vilja lägga på att leva mitt liv.
Att ha barn är både min räddning och min last. Om man nu kan säga att sitt barn är en last. Det är ju inte hon som är lasten. Det är att min värk gör det jobbigt att ta hand om nån annan än sig själv. Samtidigt som hon får mig att fokusera på helt andra saker än värken.

Hon håller mig över ytan, min lilla ögonsten!

Men man lär sig leva med skiten. Jag håller på att lära mig att accetera att det är så här. Det är när jag börjar tvivla på att värken nånsin kommer försvinna som det känns rätt så hopplöst.
Men jag håller mig flytande som sagt.