kroppen sa tillslut nej
Det gick inte så bra att jobba idag. Foglossningen har nått ny smärtnivå så det gick rättare sagt inte alls att jobba. Efter en timmas omkringspringande och lyftande så sa kroppen nej.
Eftersom det var personalbrist idag så vart jag ändå kvar i några timmar. Mest sittandes på en stol i kassan och tog betalt. Som tur var så var det en lugn dag med kunder...
När en kollega frågade hur jag mådde egentligen (såg väl ut som en döende haltande rishög) så brast det för mig och jag började tokgråta.
Så nu ligger jag hemma på soffan. Ska hämta Tuva från dagis snart. Har ringt vårdcentralen och har fått en telefontid med min läkare på torsdag. Hon hade ingen tid på 3 veckor, så jag får nöja mig med en telefontid så länge. Men jag tror jag vinner på det ändå, för jag vet att min läkare är den bästa på vårdcentralen och att hon vet hur man ska tackla försäkringskassan.
Även sköterskan i telefonen var gullig och påminde om att jag får sjukskriva mig själv i en vecka.
Men jag tänkte att jag skulle jobba på torsdag, och ev fredag (har en brudbukett som jag då ska göra). Men sen är det nog!
Hoppas jag....
Det är förjävligt att känna sig så här värdelös. Jag hatar att ha ont. Och när jag inte kan jobba som planerat, då känner jag mig värdelös.
Men ska det fortsätta bli värre i samma takt så är det snart kryckor som gäller....
Ikväll blir det trösätning - big time!!
Blä så jag lider med dig! :( Förstår inte hur vissa blir så dåliga och vissa inte känner något! Kan inte ens förstå hur det känns, för jag hade inga känningar alls jag, men en kompis är gravid nu och kan knappt röra sig.
Men fy bubblan!! Stackars dig, förstår att du inte har det lätt. Skäms nästan över att jag oj:ar mig ibland för det pyttelilla onda som jag har... MASSOR av kramar till dig!!
