rond 1- check
Äntligen är graviditetspenningspapprena inksickade! En rejäl lunta bidde det. Bossen skrev jättebra och utan att behöva överdriva så skrev hon att det inte finns så mycket för mig att göra snart på jobbet när jag inte längre kan lyfta.
Så nu är det bara att vänta.....
jobbdagen har vart hel sjukt jobbig. Inte vart det bara en sextimmars dag som tänkt (som vanligt), utan det vart en lång dag med bara en kvarts paus (där jag fick springa ner i butiken en vända med).
Så gissa hur bra jag mår nu?!
P A I N !!!!
MEN men men men MEEEEN!
Inatt ska jag minsann få sova. Tuva är hos mormor å morfar och ska sova där i natt.
Så för att fira det så åt vi en räkbomb till middag, framför tv:n. Sen tog jag ett långt varmt bad och låg där och läste. Och snart ska jag gå och lägga mig.
Det är så skönt att jag nästan blir gråtfärdig..... Det enda som jag inte hann med idag var att gå en vända på stan eftersom jag jobbade över och hade snoront när jag kom hem. Men mamma lovade mig att ta Tuva några timmar snart så jag får stilla min shoppinglust...
Och inatt började vi nämligen kampen.
Kampen mot mammigheten som Tuva har. Den dära extrema sorten som får mig helt utmattad. Det vart ju bättre ett tag i början av sommaren. Men har sakta blivit värre igen. Hade vi vetat att den här "perioden" skulle vara i nästan ett halvår hade vi börjat bearbeta den för länge sen.
Men nu måste det få ett slut. Jag fixar inte att gå upp flera gånger varje natt, och när bebisen kommer så måste Anders kunna gå in till Tuva. Inte kan jag ränna omkring med 2 pjattar heller medan han inte kan göra nåt alls.
Närå. Så nu sätter vi hårt mot hårt. Och samtidigt som jag vet att vi måste sätta gränser så håller mitt samvete på att äta upp mig.
Inatt när jag gått upp 3 gånger redan så skulle anders ta den 4:e gången. Vart såklart skrik direkt. Men nu gick inte jag in, utan Anders var kvar själv med henne.
I ungefär en timma skrek hon. Sen somnade hon och sov gott resten av natten. Stackarn var ju alldeles slut sen. Och vi med....
Jag låg i vår säng och försökte tänka på annat genom att läsa, spela spel i mobilen. Och grät.
För det känns så hårt. Och är det är väl det med, men i våra ögon nödvändigt. Det var ju inte så att Tuva låg helt själv där inne en timma och var ledsen, utan Anders satt hela tiden på sängkanten och pratade lugnande med henne.
Men det dåliga samvetet sliter hjärtat ur mig. Och så lämnar vi bort henne dagen efter.
Sjuuuukt dåligt samvete. Men vi måste göra så, för att jag ska hålla mig ovanför ytan....
Men nu kör vi på det här, oc förhoppningvis tar det inte så många nätter innan det blir bättre....
NU: en GOD natts sömn!!!!!
Så nu är det bara att vänta.....
jobbdagen har vart hel sjukt jobbig. Inte vart det bara en sextimmars dag som tänkt (som vanligt), utan det vart en lång dag med bara en kvarts paus (där jag fick springa ner i butiken en vända med).
Så gissa hur bra jag mår nu?!
P A I N !!!!
MEN men men men MEEEEN!
Inatt ska jag minsann få sova. Tuva är hos mormor å morfar och ska sova där i natt.
Så för att fira det så åt vi en räkbomb till middag, framför tv:n. Sen tog jag ett långt varmt bad och låg där och läste. Och snart ska jag gå och lägga mig.
Det är så skönt att jag nästan blir gråtfärdig..... Det enda som jag inte hann med idag var att gå en vända på stan eftersom jag jobbade över och hade snoront när jag kom hem. Men mamma lovade mig att ta Tuva några timmar snart så jag får stilla min shoppinglust...
Och inatt började vi nämligen kampen.
Kampen mot mammigheten som Tuva har. Den dära extrema sorten som får mig helt utmattad. Det vart ju bättre ett tag i början av sommaren. Men har sakta blivit värre igen. Hade vi vetat att den här "perioden" skulle vara i nästan ett halvår hade vi börjat bearbeta den för länge sen.
Men nu måste det få ett slut. Jag fixar inte att gå upp flera gånger varje natt, och när bebisen kommer så måste Anders kunna gå in till Tuva. Inte kan jag ränna omkring med 2 pjattar heller medan han inte kan göra nåt alls.
Närå. Så nu sätter vi hårt mot hårt. Och samtidigt som jag vet att vi måste sätta gränser så håller mitt samvete på att äta upp mig.
Inatt när jag gått upp 3 gånger redan så skulle anders ta den 4:e gången. Vart såklart skrik direkt. Men nu gick inte jag in, utan Anders var kvar själv med henne.
I ungefär en timma skrek hon. Sen somnade hon och sov gott resten av natten. Stackarn var ju alldeles slut sen. Och vi med....
Jag låg i vår säng och försökte tänka på annat genom att läsa, spela spel i mobilen. Och grät.
För det känns så hårt. Och är det är väl det med, men i våra ögon nödvändigt. Det var ju inte så att Tuva låg helt själv där inne en timma och var ledsen, utan Anders satt hela tiden på sängkanten och pratade lugnande med henne.
Men det dåliga samvetet sliter hjärtat ur mig. Och så lämnar vi bort henne dagen efter.
Sjuuuukt dåligt samvete. Men vi måste göra så, för att jag ska hålla mig ovanför ytan....
Men nu kör vi på det här, oc förhoppningvis tar det inte så många nätter innan det blir bättre....
NU: en GOD natts sömn!!!!!
Kommentarer
Postat av: Jessica
Förstår att det gör ont i mamma-hjärtat, men ni kommer alla gå vínnande ur kampen! Det är ju faktiskt hennes pappa som sitter inne med henne,inte en vilt främmande människa... Det vore ju annat om du lämnade henne till en främmling i flera nätter i ren elakhet. Du och Anders gör ju det här för allas skull, hon kommer bara må bra i längden av att känna sig trygg både med mamma och pappa. För som jag förstår så kan hon väl vara med Anders själv på dagtid?
Skickar en styrkekram och lite energi (har inte så mycket att avvara) för att ni ska fixa det! KRAM
Trackback
