Amningen
att amma Tuva. Jag vantrivdes jättemycet med det, och jag hade ingen vidare bra
kvalla på mjölken så Tuva vart inte nöjd.
Om det berodde på hur jag mådde eller om jag började må dåligt för att det inte räckte till
henne. Det vet jag inte. Hönan eller ägget...
Jag har väntat med att svara på frågan eftersom jag inte visste hur det går.
Det vet jag egentligen fortfarande inte.
Mjölk har jag. Vide verkar nog bli mätt, även om han äter ofta. Men han är ju bara 2 veckor gammal så
det ständiga ammandet hör ju till...
Men jag vet inte om jag trivs med det den här gången heller. Det är okej nu när jag mest
sitter hemma i soffan, då är det bekvämt att bara håva fram boobsen.
Men han ska greja och böka så förbaskat när han äter. Och det gillar jag inte när jag är
blnad folk, bl a eftersom det innebär en hel del tutt-flashande....
Högra bröstet är inte konstruerat för att ammas med helt enkel, och jag börjar känna
av stressen igen när det är dags att äta på den sidan.
Jag har nu amningsnapp hemma som jag starkt överväger att prova.
Men jag har hört att man får köra med det sen, och det verkar lite bökigt.
Å andra sidan är det bökigt nu med. Såren har ialla fall läkt helt nu.
Men det gör hela tiden ont på höger sida, han får aldrig till helt korrekt grepp där och det tror jag inte att
han kommer få nån gång heller.
Jag har nu som (del)mål att amma i minst 3 månader. Det var så länge jag ammade Tuva.
Sen får vi se. Tror det kommer bli flarran sen...
Vi får se...
Känner du dig inte bekväm med att amma så tycker jag att du ska sluta amma... Du ska må bra och inte känna dig obekväm hela tiden.
Höjer även ett varningsfinger över amningsnappen! Visst den är bra, med använder man den så är det inte säkert att bröstet töms lika bra som utan och det kan följas av mjölkstockningar och andra problem. Tro mig, jag VET!!
Kram på dig och god jul! Vi får försöka ses nått framöver och kackla av oss lite :)
Oj, vad jag känner igen mig! Adrian var precis likadan! Enda anledningen till att jag fortsatte och orkade var att jag hade gett mig fan på att amma minst 6 månader och det krävdes enorm viljestyrka att ta sig igen om de åtminstonde första 4-5 månaderna. Först därefter så "släppte" det lite och han fick fason på ätandet. Jag bestämde mig för att ge blanka fan i att folk fick se mina tuttar hänga till höger och vänster, ungen skulle ju äta, men det krävdes mycket mental övertalning med mig själv innan jag tillslut kom till den "insikten". Så det är kämpig, men det går om man plockar fram en vilja av stål. Såhär i efterhand så undrar jag ju lite varför jag höll på :) det finns ju faktiskt flaska! Men jag är lite stolt över att jag "stod ut" och ammade så länge som jag tänkt mig innan. Men lyssna till ditt hjärta! Kämpa inte ihjäl dig, det mår ingen bra av :) Men det blir bättre om man orkar hålla på, fast det tar tid! KRAM Anneli
