Millan- lantismorsan!

Shit pommes. Imorgon är det den här dagen som man försökt att inte stirra sig blind på.
6 december. Dagen för beräknad födsel.

Så fan, jag kommer gå över tiden! Inte kommer det sätta fart idag inte, och inte imorgon... Ja det är väl inte så att jag gett upp hoppet om att den aldrig kommer komma ut, för vad jag vet så är det ingen bebis som nånsin blivit kvar i magen för alltid. Även om det kan kännas så nu...

Men jag är så galet nyfiken nu på hur det kommer att sätta igång.
Med alla dessa förvärkar så tror jag ju kallt att det kommer att starta så. Med några timmars förvärkar som visar sig sen vara latensfas-värkar och sen kommer de bli mer intensiva och då kommer jag fatta att nu ska det ske.
Men så behöver det ju inte alls bli. Vattnet kan gå, värkar kan starta på en gång osv...
För jag har ju fått för mig att jag kommer gå med vad jag tror först är förvärkar i flera timmar. Och att det SEN sätter fart.
Så när jag på kvällen går och lägger mig utan förvärkar, som igårkväll, då har jag räknat bort den natten med att det ska komma igång.
Och det blir ju lite knäppt. Att jag i för väg "bestämt" hur förloppet ska gå.....

Nä, en smackboomsplatsch-vattenavgång, det vore fint det!
Och då gärna på nåt skoj ställe, typ inne på mataffärn eller så, så det blir lite drama...
Men sen kom jag ju på det, att jag är ju hemma typ 90% av min tid just nu. Och att jag då ska pricka in den lilla tid som jag lämnar hemmet med att vattnet gå. Mja, känns ju ganska osannolikt...
Men det är kul att fantisera om!

Har jag förresten nämnt att jag nu tror det är en pojke? Mycket pga av att pendeln sa det, men annan känsla med. Anders tror med på grabb. Och vi har ett fantastiskt fint pojknamn som jag är jättenöjd med...


Bild från i somras när vi var i Umeå. Det känns som evigheter sen.. Fatta länge man är gravid. Och här var jag i vecka 17 eller nåt sånt har jag för mig...

Och nu börjar det verkligen bli hög tid att få reda på vad vi har för terrorist där inne!!