Första veckan som 2-barnsmorsa!
Första veckan- check!
Allt har gått över förväntan. Egentligen summerar det allt. Men hur kul inlägg är det?!
Nä! så jag ordbajsar på lite mera!
Vide:
Den här bilden säger det mesta om Vide. Han sover. Och sover...
Sover han inte så äts det eller bajsas. Och sen sovs det, igen.
Och han behöver inte alls ligga som en groda på nåns mage, utan den här bebben kan ligga och sova alldeles själv! DET kunde inte Tuva, som sov på in mage i 4 månader, dag som natt.
Det gör ju att jag kan göra lite mer vad jag vill när han sover!
Överhuvudtaget är han så olik Tuva som det går. Hon var ett yrväder från sekund ett och är det fortfarande, och spädbarnstiden med henne var minst sagt att fullt sjå...
Vide är lugn, har hittills skrikit väldigt lite. Vi märker knappt av honom!
På ett bra sätt..
Nätterna är än så länge inte alls jobbiga. Vi har samsovit hela nätterna, jag liggammar så jag lägger bara honom i position och sen slocknar jag medan han äter på, och vaknar nästa gång det är
matdags igen efter 2-3 timmar. Byter blöja har bara behövts nån gång per natt.
Och eftersom jag sover så pass bra på nätterna blir det inte samma behov att sova ikapp på dagen, även om det är skönt med en liten paus ändå.
Men livet handlar inte om att få sova, vilket jag räknat kallt med innan!
Och så länge vi har det så här bra, då har jag inte ett dyft att klaga på!
Storasyster Tuvaluva:
Hon älskar sin lillebror och säger flera gånger om dagen att hon gillar honom.
Det är viktigt för henne att bebisen är med på allt hon gör, hon ska visa alla saker för
honom, vill gärna att han är med vid bordet när vi äter osv.
Hon blir arg om vi inte säger till när det är bytablöj-dags för då vill hon hjälpa till!
Så än så länge har vi inget problem där heller.
Men visst märker vi på henne att hon tycker att det är konstigt.
Hon har gått tillbaks till att vilja ha blöja mer igen (vilket hon såklart då får ha, det är ju bara tillfälligt), hon är lite svårare att natta, vill inte ha sin astmamedicin längre, äter lite sämre med.
Lite såna saker....
Men överlag så tar hon det jättebra. Vi är jättenoga med att lyssan på henne och hålla fokus på vad hon tänker och tycker. Mest blir det såklart Anders som får ta henne, men jag försöker så fort jag får chansen att umgås med henne. Gosa i soffan, pyssla, bygga lego osv.
Det är ju jätteviktigt att hon och jag får kvalitetstid tillsammans. Utan varken bebisen eller pappsen.
Bara hon och jag.
Det är svårt nu när jag ska mata mest hela tiden. Men hon är än så länge inte störd över att han äter medans vi umgås.
Och råkar mitt knä bli ledigt i soffan, då är hon snabb dit!!
Jag- kropp å knopp:
Jag mår oförskämt bra. Jag är pigg, känner mig harmonisk trots att jag fortfarande är lite väl
speedad kanske. Men jag trivs med mitt liv!
JAg med alla mina issues har under många många år haft svårt att känna mig glad
så särskilt långa stunder, så detta är nog rekordet i måbrahet för min del.
Happy mama!
Att det blir ungefär 1% på dygnet kvar till bara mig, det gör mig inte ett skvatt just nu.
Kroppen börjar sakta återhämta sig efter allt den har utsatts för de senaste månderna.
Foglossningen har släppt sitt stenhårda tag, även om det gör ont fortfarande så är det inte
ens i närheten av den smärta som jag hade.
Eftervärkarna har lugnat ner sig även om det kommer nån körare ibland. Men igår kunde jag sluta ta smärtstillande tabletter. Skönt.
Dom undre regionerna är dock fortfarande rätt så paj.
Alla sprickor där gör sig påminda och jag får kleta på med salvan ofta.
Det kommer nog kännas länge. Men jag kan sitta längre stunder nu ialla fall...
Allt vatten börjar nu komma ut ur kroppen och vikten börjar rasa. Vilket gör mig mycket nöjd!
Jag ser ut som en plufs i nyllet men jag känner redan på kläderna att jag krymper.
Ca 7kg har jag blivit av med på en vecka.
Jag hann aldrig göra slutvägningen (den sista vart typ 1,5vecka innan) så jag vet inte vad
vågen stannade på. Men jag får utgå från senaste vägningen som slutad på +19-20kg.
Nu känner inte jag at jag måste gå ner alla dom kilona för att bli nöjd eftersom jag
startade på rejält minus från förra gången (och då vägde jag inte mycket heller..)
Så jag har 10kg kvar.
Så snart kommer jag kunna ha några vanliga byxor (de som var för stora förut).
Men än så länge kommer jag inte i några alls och bara ett par leggins.
Har tydligen massa vatten i hela benen för alla leggins och tights är för smala i benen...
Jag provade nyss den jeanskjol som jag köpte på hösten när Tuva var liten.
Vet inte vilket storlek det var eftersom jag direkt klippte av storlekslappen (alltså var det
storlek gigant...).
Kommer inte ihåg exakt när jag köpte den, men det kanske var typ 2-3månader efter
den förlossningen. När jag ändå gått ner en massa och tyckte att jag krympt så pass
att jag kunde lägga pengarna på en ny kjol.
Och vet ni?! Den var nästan för stor! Redan!! Efter bara en vecka!
VICTORY!!!
Allt har gått över förväntan. Egentligen summerar det allt. Men hur kul inlägg är det?!
Nä! så jag ordbajsar på lite mera!
Vide:
Den här bilden säger det mesta om Vide. Han sover. Och sover...
Sover han inte så äts det eller bajsas. Och sen sovs det, igen.
Och han behöver inte alls ligga som en groda på nåns mage, utan den här bebben kan ligga och sova alldeles själv! DET kunde inte Tuva, som sov på in mage i 4 månader, dag som natt.
Det gör ju att jag kan göra lite mer vad jag vill när han sover!
Överhuvudtaget är han så olik Tuva som det går. Hon var ett yrväder från sekund ett och är det fortfarande, och spädbarnstiden med henne var minst sagt att fullt sjå...
Vide är lugn, har hittills skrikit väldigt lite. Vi märker knappt av honom!
På ett bra sätt..
Nätterna är än så länge inte alls jobbiga. Vi har samsovit hela nätterna, jag liggammar så jag lägger bara honom i position och sen slocknar jag medan han äter på, och vaknar nästa gång det är
matdags igen efter 2-3 timmar. Byter blöja har bara behövts nån gång per natt.
Och eftersom jag sover så pass bra på nätterna blir det inte samma behov att sova ikapp på dagen, även om det är skönt med en liten paus ändå.
Men livet handlar inte om att få sova, vilket jag räknat kallt med innan!
Och så länge vi har det så här bra, då har jag inte ett dyft att klaga på!
Storasyster Tuvaluva:
Hon älskar sin lillebror och säger flera gånger om dagen att hon gillar honom.
Det är viktigt för henne att bebisen är med på allt hon gör, hon ska visa alla saker för
honom, vill gärna att han är med vid bordet när vi äter osv.
Hon blir arg om vi inte säger till när det är bytablöj-dags för då vill hon hjälpa till!
Så än så länge har vi inget problem där heller.
Men visst märker vi på henne att hon tycker att det är konstigt.
Hon har gått tillbaks till att vilja ha blöja mer igen (vilket hon såklart då får ha, det är ju bara tillfälligt), hon är lite svårare att natta, vill inte ha sin astmamedicin längre, äter lite sämre med.
Lite såna saker....
Men överlag så tar hon det jättebra. Vi är jättenoga med att lyssan på henne och hålla fokus på vad hon tänker och tycker. Mest blir det såklart Anders som får ta henne, men jag försöker så fort jag får chansen att umgås med henne. Gosa i soffan, pyssla, bygga lego osv.
Det är ju jätteviktigt att hon och jag får kvalitetstid tillsammans. Utan varken bebisen eller pappsen.
Bara hon och jag.
Det är svårt nu när jag ska mata mest hela tiden. Men hon är än så länge inte störd över att han äter medans vi umgås.
Och råkar mitt knä bli ledigt i soffan, då är hon snabb dit!!
Jag- kropp å knopp:
Jag mår oförskämt bra. Jag är pigg, känner mig harmonisk trots att jag fortfarande är lite väl
speedad kanske. Men jag trivs med mitt liv!
JAg med alla mina issues har under många många år haft svårt att känna mig glad
så särskilt långa stunder, så detta är nog rekordet i måbrahet för min del.
Happy mama!
Att det blir ungefär 1% på dygnet kvar till bara mig, det gör mig inte ett skvatt just nu.
Kroppen börjar sakta återhämta sig efter allt den har utsatts för de senaste månderna.
Foglossningen har släppt sitt stenhårda tag, även om det gör ont fortfarande så är det inte
ens i närheten av den smärta som jag hade.
Eftervärkarna har lugnat ner sig även om det kommer nån körare ibland. Men igår kunde jag sluta ta smärtstillande tabletter. Skönt.
Dom undre regionerna är dock fortfarande rätt så paj.
Alla sprickor där gör sig påminda och jag får kleta på med salvan ofta.
Det kommer nog kännas länge. Men jag kan sitta längre stunder nu ialla fall...
Allt vatten börjar nu komma ut ur kroppen och vikten börjar rasa. Vilket gör mig mycket nöjd!
Jag ser ut som en plufs i nyllet men jag känner redan på kläderna att jag krymper.
Ca 7kg har jag blivit av med på en vecka.
Jag hann aldrig göra slutvägningen (den sista vart typ 1,5vecka innan) så jag vet inte vad
vågen stannade på. Men jag får utgå från senaste vägningen som slutad på +19-20kg.
Nu känner inte jag at jag måste gå ner alla dom kilona för att bli nöjd eftersom jag
startade på rejält minus från förra gången (och då vägde jag inte mycket heller..)
Så jag har 10kg kvar.
Så snart kommer jag kunna ha några vanliga byxor (de som var för stora förut).
Men än så länge kommer jag inte i några alls och bara ett par leggins.
Har tydligen massa vatten i hela benen för alla leggins och tights är för smala i benen...
Jag provade nyss den jeanskjol som jag köpte på hösten när Tuva var liten.
Vet inte vilket storlek det var eftersom jag direkt klippte av storlekslappen (alltså var det
storlek gigant...).
Kommer inte ihåg exakt när jag köpte den, men det kanske var typ 2-3månader efter
den förlossningen. När jag ändå gått ner en massa och tyckte att jag krympt så pass
att jag kunde lägga pengarna på en ny kjol.
Och vet ni?! Den var nästan för stor! Redan!! Efter bara en vecka!
VICTORY!!!
Kommentarer
Trackback
