stabilt!
Ja, igår var den stora gråtdagen. Big time!
Antingen grät jag för att jag började tvivla på hur fan jag ska fixa det här.
Allt går ju fint när Tuva är på bra humör och Anders är hemma.
Jag bävar för de morgnar när Tuva är grinig, jag inte fått sova och Vide ska matas samtdigt som 'Tuva
ska bli klar för dagis... MEn det löser sig väl...
Eller så grät jag för att jag var så lycklig. För det är jag. Nu känner jag att
den här familjen är fulländad. Nu är det som det ska! (förutom några hundar och lite
andra djur som ska skaffas så småningom...)
Idag känns allt stabilare. Särsklit nu när jag äntligen fått i mig kaffe. Klockan hann bara
passera 11...
hej å hå....
Antingen grät jag för att jag började tvivla på hur fan jag ska fixa det här.
Allt går ju fint när Tuva är på bra humör och Anders är hemma.
Jag bävar för de morgnar när Tuva är grinig, jag inte fått sova och Vide ska matas samtdigt som 'Tuva
ska bli klar för dagis... MEn det löser sig väl...
Eller så grät jag för att jag var så lycklig. För det är jag. Nu känner jag att
den här familjen är fulländad. Nu är det som det ska! (förutom några hundar och lite
andra djur som ska skaffas så småningom...)
Idag känns allt stabilare. Särsklit nu när jag äntligen fått i mig kaffe. Klockan hann bara
passera 11...
hej å hå....
Kommentarer
Postat av: Alfva - i preggoland!
Överväldigad kanske? Det man försöker förutse och verkligheten går ju inte alltid hand i hand. Och Tuva kommer snart lära sig att du inte har tid på 2 sekunder, det är jag säker på. Dessutom kommer hon ju själv bli bättre på att "göra sig klar" och du bara servar med det du måste.
Och inte oroa sig för sånt som komma skall vet du, det ger bara ångest i onödan! ;)
Trackback
