Millan- lantismorsan!

Jahopp.
Är nu i slutet av vecka 21. Byter dag imorgon eller på onsdag. Vet inte riktigt när.
Magen är nu lika stor som den var i vecka 26 förra gången. Det är skoj at jämföra magbilder från då och nu.
Kan lätt konstatera att jag är mycket mycket större denna gång. Men det jämnar väl ut sig vart efter. För ska jag fortsätta i samma växttakt som hittills. Då blir jag ett berg!

Har gått upp mellan 7-8kg. Det var ungefär samma förra gången, men jag vägde flera kilo mindre som startvikt denna gång. Så jag hetsar inte upp mig så värst över vikten. Inte än i alla fall...

foglossningen är fortfarande som skit och kan inte stå upp länge alls utan att få ont. Hur det går att jobba med det, det vet jag inte. Det visar sig på torsdag.
Planen ser ut så här med jobbet, beroende på vad bossarna tycker: Antingen går jag ner i tid och fortsätter mina dagar som jag hittills jobbat, men färre timmar. Att jobba 10timmars dagar är det slut med nu. Eller så jobbar jag samma timmar, fast på flera dagar. Kanske en dag mer i veckan, men då kortare dagar.
Jobbar så hela augusti och september. Sen får vi se. Ska ansöka om havandeskapspenning. Eller så blir jag blir jag sjukskriven pga foglossning. Nåt av det kommer det att bli.

Sköldkörteln ska jag ta nya testar på. Om jag ska öka medicinen igen eller så. Jag hoppas på det. För jag vill inte vara så här trött och deppig.

För det är så här. Jag tycker det är väldigt kämpigt att vara gravid denna gång. Att aldrig riktigt få vila ut, varken dag eller natt. Att aldrig få vara i fred. Är vi hemma hela familjen så är det mig Tuva klänger på. Hela tiden. Går jag upp, då ska hon med. Går jag på toa, då ska hon med.
Sällskap i all ära av välrdens bästa unge. Men det finns gränser.
Jag märker av att jag blir mer o mer innelsuten i mig själv och vill helst bara klappa på magen och äta godis, ensam. Alltså den där klassiska bo in sig känslan som kommer när man är gravid. Det finns inte riktigt utrymme för den nu.

Att allt det här kombineras med en trotsig Tuva är inget vidare. Men det orkar jag inte dravla om nu...

Men samtidigt så gillar jag att vara gravid. Jag tycker om min mage så nu är i en bra storlek, och tycker att jag är fin i kläderna. Känner mig rätt så snygg helt enkelt om man får säga så.
Försöker piffa mig lite extra när jag på insidan mår päck. I gravidboken jag har (mamma-praktikan) så står det på vecka 22 "Nu är det kul att vara gravid".

My ass att det är!!!

Jag är också bekymrad om hur jag ska orka med allt när den här lilltjorven kommit ut.
Vart ifrån ska jag få min ork, och mitt tålamod?
Största rädslan är givetvis att vi får ett till barn som inte kan sova. Fast Tuva är över 2 år så är det fortfarande ständiga uppvak, flera gånger på en natt.
Om jag är så är trött nu, hur ska det då bli när jag är 2 barns mamma??!!

Det är massa såna tankar som vimsar omkring i skallen på mig. Inte konstigt att man blir slut! Men jag känner ju igen de här hormonella depptankarna, då när det känns som om det nu alltid kommer att vara så här.
Men så kommer ju inte att vara, vilket jag måste påminna mig själv om ständigt.

Nånstans så önskar jag att jag blev sjukskriven redan nu så jag kunde vara hemma och sova när Tuva är på dagis... Hur som helst så ska jag ringa och boka en tid med min barnmorska, hon kanske har en magisk trollformel att peppa mig med!!