bröllopet!
Först o främst så var Tuva vänlig nog att sova gott natten till lördag och trynade på ända till kl 8. Så dagen startade mycket bra. Den bra sömnen gjorde att jag inte mådde så värst illa.
Sen tog jag ju det som sagt väldigt lugnt på morgonen, så 12:10 sprang jag omkring som en stirrig full höna och packade det sista. Vi skulle åka kl 12.
Men rallykalle-Millan tog igen det på resan dit.
Vi hittade rätt väg till vandrarhemmet på en gång (Blidö är en liten ö som tur är) och det var inte så mycket än att bädda sängarna, göra sista piffen på typ 3 sekunder, smacka i sig en macka så jag skulle överleva i kyrkan utan att svälta ihjäl.
Sen gick vi de 2 km som det var till kyrkan. Inte skitbra att lämna bilen kom jag på halvvägs eftersom jag då började få ont i höfterna redan då.
Smart ass....
Massa folk, och det är rätt häftigt när alla har finkläder på sig. Även de "tuffa boysen" som hade slips och kavaj. Även om de flesta hade sneakers (dock nya så de var åtminstone vita) så var alla fina ändå!
Det var ett väldigt lättsamt bröllop, inte så mycket krusiduller alls. Som en av brudtärnorna sa i sitt tal, att Pernilla (bruden) inte har så värst spärrar, och att det ständigt är "ur spår".
Så det avspeglar sig såklart på bröllopet deras. Inte så att det var kaos och galet (inte hela tiden i alla fall).
Vigseln var såklart jättefin! Pernilla var jättevacker och klänningen var en klänning som jag själv skulle kunna tänka mig!!
Nu hade vi vår lilla skitkamera med oss till kyrkan, så det blev inga bra kort alls för vår del.
Jag hade inte vart på ett bröllop på många många år, så jag hade ju ingen koll på hur ett bröllop, ett kyrkligt bröllop var.
Jag som inte är kristen tyckte att det var citat "alldeles för mycket dravel om gud" (Anders garvar åt mig när jag säger så). Men jag tycker det.
Det är alldeles för mycket fokus på gud. Att man ska lova gud att hålla ihop. Att man ska lova gud att ta vara på varann.
Det borde vara mer fokus på brudparet helt klart. Inte massa ord från Petrus och allt vad de där nissarna nu heter.
För mig tog det udden lite av vigseln. Allt dravel.
Är det nån som är kristen som läser det här och inte håller med, trist för dig. Men enligt mig är det dravel!
Det här skulle jag kunna jag kunna mala på ganska mycket om, men inte nu..
Tillbaks till lördagen....
Minglet var såklart skoj. Tur med vädret var det eftersom solen sken ordenligt då och det var skönt att vara ute. Dock skulle jag haft med mig nåt att äta eftersom det "bara" serverades dricka.
Det var nog ingen annan som saknade det, alla drack ju sig mätta på alkohol. Men för en nykter gravidis så vart det lite väl långt mingel.
Och faktiskt, det var nog första gången som jag var (nästan) helt ensam nykter på en fest med ca 80 gäster.
Jag stod ut till klockan 01, sen fick det vara nog! Man pratar inte riktigt samma språk efter x antal drinkar...
Fast det vart inget jättefylleslag utan folk höll en bra nivå festen igenom.
Middan var god, med lagom många och långa tal.
Ögonen tårade under några av talen och lovorden öste över brudparet!
Och då strax efter midnatt kände jag att det fick vara nog. Då hade jag ätit massa, dansat loss lite, hunnit prata med dom jag ville prata med. Så då kastade jag in handduken!
Då hade det vart skönt att sova. Men se där gick jag bet. För utan öronproppar visade det sig att det var stört omöjligt att sova.
Nån timma senare jag lagt mig så började de andra strömma till vandrarhemmet. Och fortsätta festa.
Väggarna var nog 1 cm tjocka och av papper. Lyhört minst sagt!!
Så när ja vaknade var jag tvungen att tänka efter, fick jag i mig sprit ändå igår? För jag kände mig sjukt bakis..
Men efter en jättegod frukostbuffé (det fanns kakor!!) så mådde jag bättre!
Presentöppningen gjordes under frukosten, och dom vart nog nöjda med fångsten där tror jag!
Så, några bilder från bröllopet är svårt att få fram. Men ni kan få några på mig som vi knäppte här hemma innan vi åkte... here we go!
Klänningen köpte jag ju för några veckor sen. Och sen dess har jag inte provat den. Den passade ju
fortfarande. Men, både mage och tuttar hade visst växt en hel del på dom veckorna...
Klänningen i sig vart inte för kort, men däremot den insydda underklänningen slutade preeeecis under rumpan, och klänningen var ju lite transparent där det inte fanns nån underklänningen.
Så det var precis på gränsen att jag bjöd på en rumpvy. Men det fick funka.....
Och nya frllan har ni där med. Ingen wahoaskillnad förutom att det är kortare och ljusare!
Jag kände mig fin, och fick många komplimanger för min runda mage som växte en del efter en 3 rätters middag!
Sen tog jag ju det som sagt väldigt lugnt på morgonen, så 12:10 sprang jag omkring som en stirrig full höna och packade det sista. Vi skulle åka kl 12.
Men rallykalle-Millan tog igen det på resan dit.
Vi hittade rätt väg till vandrarhemmet på en gång (Blidö är en liten ö som tur är) och det var inte så mycket än att bädda sängarna, göra sista piffen på typ 3 sekunder, smacka i sig en macka så jag skulle överleva i kyrkan utan att svälta ihjäl.
Sen gick vi de 2 km som det var till kyrkan. Inte skitbra att lämna bilen kom jag på halvvägs eftersom jag då började få ont i höfterna redan då.
Smart ass....
Massa folk, och det är rätt häftigt när alla har finkläder på sig. Även de "tuffa boysen" som hade slips och kavaj. Även om de flesta hade sneakers (dock nya så de var åtminstone vita) så var alla fina ändå!
Det var ett väldigt lättsamt bröllop, inte så mycket krusiduller alls. Som en av brudtärnorna sa i sitt tal, att Pernilla (bruden) inte har så värst spärrar, och att det ständigt är "ur spår".
Så det avspeglar sig såklart på bröllopet deras. Inte så att det var kaos och galet (inte hela tiden i alla fall).
Vigseln var såklart jättefin! Pernilla var jättevacker och klänningen var en klänning som jag själv skulle kunna tänka mig!!
Nu hade vi vår lilla skitkamera med oss till kyrkan, så det blev inga bra kort alls för vår del.
Jag hade inte vart på ett bröllop på många många år, så jag hade ju ingen koll på hur ett bröllop, ett kyrkligt bröllop var.
Jag som inte är kristen tyckte att det var citat "alldeles för mycket dravel om gud" (Anders garvar åt mig när jag säger så). Men jag tycker det.
Det är alldeles för mycket fokus på gud. Att man ska lova gud att hålla ihop. Att man ska lova gud att ta vara på varann.
Det borde vara mer fokus på brudparet helt klart. Inte massa ord från Petrus och allt vad de där nissarna nu heter.
För mig tog det udden lite av vigseln. Allt dravel.
Är det nån som är kristen som läser det här och inte håller med, trist för dig. Men enligt mig är det dravel!
Det här skulle jag kunna jag kunna mala på ganska mycket om, men inte nu..
Tillbaks till lördagen....
Minglet var såklart skoj. Tur med vädret var det eftersom solen sken ordenligt då och det var skönt att vara ute. Dock skulle jag haft med mig nåt att äta eftersom det "bara" serverades dricka.
Det var nog ingen annan som saknade det, alla drack ju sig mätta på alkohol. Men för en nykter gravidis så vart det lite väl långt mingel.
Och faktiskt, det var nog första gången som jag var (nästan) helt ensam nykter på en fest med ca 80 gäster.
Jag stod ut till klockan 01, sen fick det vara nog! Man pratar inte riktigt samma språk efter x antal drinkar...
Fast det vart inget jättefylleslag utan folk höll en bra nivå festen igenom.
Middan var god, med lagom många och långa tal.
Ögonen tårade under några av talen och lovorden öste över brudparet!
Och då strax efter midnatt kände jag att det fick vara nog. Då hade jag ätit massa, dansat loss lite, hunnit prata med dom jag ville prata med. Så då kastade jag in handduken!
Då hade det vart skönt att sova. Men se där gick jag bet. För utan öronproppar visade det sig att det var stört omöjligt att sova.
Nån timma senare jag lagt mig så började de andra strömma till vandrarhemmet. Och fortsätta festa.
Väggarna var nog 1 cm tjocka och av papper. Lyhört minst sagt!!
Så när ja vaknade var jag tvungen att tänka efter, fick jag i mig sprit ändå igår? För jag kände mig sjukt bakis..
Men efter en jättegod frukostbuffé (det fanns kakor!!) så mådde jag bättre!
Presentöppningen gjordes under frukosten, och dom vart nog nöjda med fångsten där tror jag!
Så, några bilder från bröllopet är svårt att få fram. Men ni kan få några på mig som vi knäppte här hemma innan vi åkte... here we go!
Klänningen köpte jag ju för några veckor sen. Och sen dess har jag inte provat den. Den passade ju
fortfarande. Men, både mage och tuttar hade visst växt en hel del på dom veckorna...
Klänningen i sig vart inte för kort, men däremot den insydda underklänningen slutade preeeecis under rumpan, och klänningen var ju lite transparent där det inte fanns nån underklänningen.
Så det var precis på gränsen att jag bjöd på en rumpvy. Men det fick funka.....
Och nya frllan har ni där med. Ingen wahoaskillnad förutom att det är kortare och ljusare!
Jag kände mig fin, och fick många komplimanger för min runda mage som växte en del efter en 3 rätters middag!
Kommentarer
Postat av: Alfva
Du är inte ensam om att tycka att det blir lite för mycket ibland med kyrkligt. Jag tycker kyrkan är en fin plats, jag gillar att de finns där för att hjälpa människor - men det blir för mycket dravvel.
Näst senaste bröllopet jag gick på fick jag dessutom bordsplacering bredvid prästen på middagen, det var nog det tråkigaste jag någonsin varit med om, präktigare och mer tillknäppt person fick man leta efter.. :(
Iaf, du var jättefin både i klänningen och det nya håret! :)
Postat av: Camilla
Ja håller med, DRAVEL :D Och va söt du är, och håret är jättefint :)
Postat av: Jessica
Håller med dig angånede "dravlet", det var just därför vi gifte oss borgeligt. Vi ville lova varandra evig trohet och kärlek, inte gud..
Du var jättefin!! Du strålar =)
Postat av: Anneli
Jättefin!! Håller också med om "dravlet" :) Kände samma lika när vi var på bröllop här om helgen! KRAM
Trackback
