Millan- lantismorsan!

19 mars för 2 år sedan så hände ju det som inte finns på ens världskarta att det ska hända. Sånt som man läser om i notiserna i tidningen om. Hus som brinner.

Många frågar fotfarande om vad som hände, och jag går igenom allt i min skalle då och då. Inte så ofta längre, men mardrömmar om bränder kommer fortfarande.

Så här kommer det, mest för min egen skull. Få ur sig det, så jag kan släppa det. Åtminstone för dagen!
För när man förlorat sitt hem, och det mesta man äger. Det är nåt som alltid sitter kvar som ett gnagande ärr.
Det finns så många "Tänk om". Men vi klarade ju oss allihopa utan en skråma.

Det var en torsdag. En vanlig torsdag. Jag var hemma, eldade i kaminen som vanligt. Åkte iväg för att stormathandla. Och tänk, det var det första som jag grämde mig över efteråt. Att jag slösa bort en tusing på mat som bara brann upp några timmar efteråt.
Kommer hem, eldar på lite mera i pannan. Det var en kall dag och blåste nordlig vind så elda behövdes i det kalla huset.

Jag sätter mig ner för att planera min farfars begravning när jag känner att det luktar lite konstigt. Går till vedpannan för jag trodde att kanske luckan var öppen och jag stoppat in nån fulved.
Men närå där var det stängt och luktade inte så mycket. Då ser jag ut genom fönstret på baksidan.
Massa rök!

Hade det inte blåst så hård vind så hade jag nog upptäckt det när jag kom hem redan.

Jag springer ut, ser att det ryker från taket. Jag blir misstänktsam men hajjar inte riktigt vad det är som händer. För jag ser ingen eld. Bara rök. Men talesättet "Ingen rök utan eld" poppar upp i skallen så jag tänker att jag nog måste göra nåt åt det här.
Men inte ringer jag 112 inte, utan Anders som är på jobbet. Vet inte varför jag ringde honom egentligen, men svarar gör han inte. Och mer rök börjar det bli.

Ringer då 112 och säger lite försiktigt att jag TROR att mitt hus brinner. Men att jag inte är säker. Men damen i luren fattar ändå att det är allvarlig läge, även fast jag inte fattar det och ska just beskriva vart jag bor.
Då bryts telefonsamtalet!!

Strömmen har gått i huset (ringde med en trådlöstelefon). DÅ börjar jag inse att helvete huset brinner!!
Springer in igen för att leta efter mobilen. Gör då det idiotiska att gå upp på övervåningen för att titta i sovrummet. Dit var dörren alltid stängd, och det som man lärt sig att man ska försiktigt känna på handtaget och titta i springor efter rök. Det gjorde inte jag. Jag öppnade dörren och möttes av rök. En sjuihelsikes massa rök. Det var där det brann som mest!

Jag springer ut, skiter i mobilen. Springer runt till grannarna. Ingen är hemma! Jag får panik och spinger in igen i det brinnande huset och hittar mobilen.
Ringer 112, eller snarare försöker. Täckningen är usel här och samtalet bröts gång på gång.

Panik!

Men dom uppfattar ändå att det är mot Estuna dom ska. Så dom kommer fort ändå.

Då hade jag stora problem med yrsel så lagom när branmännen kom hade yrseln slagit till och jag kunde inte stå upp själv. Så hade det blivit flera gånger innan och jag visste att det skulle sitta i några timmar.
Det var ju som så att jag var gravid, nånstan i månad 6.

Man ser fortfarande inte så mycket eld, utan mest rök. Men nu bolmar det på ordentligt. Brandmännen tar det ändå ganska lungt för man inser inte omfattningen på elden än. Inte ens dom gjorde det.

Jag blir satt i en polisbil där jag får dra en snabb redogörning om vad som hänt. Ambulansen kommer för att kolla till mig. Eftersom jag var gravid och fått i mig rök så vart det ambulansen in til akuten. Anders hann precis komma innan ambulansen så han åker med in.
Det var ingen fara med vare sig mig eller bebisen i magen så vi kan snabbt åka därifrån igen. Tillbaks till huset.

När vi nästan är framme ringer insatschefen. Dom har inte fått bukt med elden utan den sprider sig hela tiden. Eftersom gården är inom ett vattenskyddområde så får man inte brassa på med hur mycket skum som helst. Inte om huset är utom räddning. Så han säger att dom försöker i en kvart till. Och frågar om det är okej för oss att dom sen låter huset försvinna helt. Det är nämligen bättre ur försäkringssynpunkt om inget finns kvar.
OCh eftersom det ändå inte skulle vara nåt att byga upp igen så vart det så.

Vi kommer tillbaks till gården. Kommer inte ihåg hur många brandbilar och polisbilar som var där. Men det var stort pådrag. Fick höra sen av det var brandbilar från 4 olika distrikt som var där.

Medan vi var på sjukan så hade branmännen fått ut en del saker. Som köksbordet, soffan och en del möbler. Några krukväxter med.

Branden tog sig en liten paus en stund. Brukar tydligen vara så innan det blir en övertändning. Brandmännen tyckte att jag skulle följa med in i huset. Dels för att ta kort till försäkringsbolaget och sen för att kolla igenom köksskåp och peka ut vad jag ville ha räddat. Så lite porslin fick dom ut då.

Den synen inne i huset. Den glömmer jag aldrig.
Delar av inner taket är borta, det är ett 2 dm tjockt lager med skum över hela golvet. Och lukten.
Jag har mycket kort innifrån men dom behåller jag för mig själv. Klarar inte av än att se dom.
Hinner vara i huset kanske 5 min, sen blir det bråttom ut. Och snart är huset övertänt.

Ska påpeka att under tiden jag var i huset så var jag mycket väl övervakat av brandmännen. fick absolut inte gå omkring själv och bara vara i vissa rum. Och dom hade stenkoll på hur elden betedde sig.

Och sen, ja sen var det bara att titta på eländet. Sen fanns inte mer att göra. Jag satte mig på en spark och bara tittade på elden, och grät.

Anders, med hjälp av världens bästa Jim körde in de räddade sakerna i garaget. Min farmor, faster, mamma, pappa var där. Och massa mer folk, vilka kommer jag inte ihåg nu.

Så där stod jag. Gravid, hemlös och bara kläderna som jag hade på mig. Inte ens en tandborste.
Vi åkte hem till mina föräldrar där vi sen bodde i nästan en månad tills vi hittade ett hus att hyra där vi bodde tills nya huset var uppbyggt.

Hela dagen efter branden så var jag tvungen att vara brandvakt. Det brann i ca 4 dagar efteråt så vi var tvungna att ha koll så inte branden skulle blossa upp igen. Men jag var inte själv den dagen utan min mormor o morfar var med mig hela dagen. Telefonen gick varm, många oroliga ringde. De visste ens om vi levde eller inte.

Orsaken då till branden??
Man tror att det blivit en spricka i skorstenen som successivt blivit större. Några gnistor hoppar ut, sprickan blir större alltså får gnistorna mer syre och tillslut blossar en eld upp. Och anledningen till att det inte gick att stoppa branden var att i det gamla huset så fanns det så mycket tomrum i väggarna, som delvis var fyllda med spån. Så när dom släckt elden på ett stället, började det brinna på ett annat.

Det otäcka var att det brann runt om i väggarna, runt om mig. Utan att jag visste om det.


Nu gick allt bra. eller så bra som det kan gå. Vi klarade oss, även om vi mådde hur dåligt som helst.
Otroligt många vänner hörde av sig och erbjöd hjälp och husrum. Jag fick låna gravidkläder och andra saker.

Så här såg det ut dagen efter branden:



Så min uppmaning till er!
Kolla upp er hemförsäkring. Se till att lösöret stämmer överrens med det ni har hemma. Ha koll på vart ni har foton och annat som inte går att ersätta. Ha gärna en lista hemma i hallen där det står vad ni vill rädda i första hand om det skulle gå illa.
Och jag skulle kunna börja sälja hemförsäkringar. För när det väl händer nåt sånt här, har man inte en försäkring ja då står man helt utan nån hjälp. Snåla in på annat, men inte det!!!!!!!!!