min livslånga "diet"
Inte helt obefogad fråga eftersom det är fler saker som jag INTE kan äta, än vad jag faktiskt kan.
Eller kan och kan. Det handlar snarare vad jag borde äta för att magen ska må bra. Och det är inte mycket det.
När jag var gravid gällde inte många "regler", då kunde jag äta det mesta. Men nu är det som vanligt igen. Både på gott och ont. Efter många års trassel med magåtarm så har jag ju lärt mig vad magen mår bra utav.
Synd bara att gravidmagen inte trollade bort alla issues, utan att de kom tillbaka. Med besked....
Laktos är det som jag tål minst och därför utesluter helt ur kosten.
Kött har jag inte ätit på snart 15 år.
Kryddstark mat fungerar inte, så istället blir det mycket örtkryddor som smakar mycket men är snälla mot maggen. Självklart egenodlade örter så långt det går.
Fett och socker lirar inte heller. Socker får jag väldig tarmknip av och fett får jag en väldans uppblåst mage utav.
Vad jag märker mer och mer är att inte heller gluten funkar. Jag är inte intolerant mot det, utan jag kan äta det. Men jag mår inte så bra av det. Det funkar om jag äter bara lite av det, och inte flera mål om dagen.
Och ja gluten. Det innebär pasta och bröd bla.
Det finns ju bra glutenfria alternativ. Men för det första är det snordyrt, och för det andra så saknar jag inte det så jättemycket heller.
Pastan är väl det som det blir mest utav. Bröd äter jag bara på helger (då är det gott med rostat bröd..) annars är det fiberhavregryn som frulle.
Och när vi väl äter pasta, vilket blir ofta (hey.. barnfamilj!) så äter jag bara lite av det, och mer sås eller vad nu jag har till.
Jag har nyss "upptäckt" bovete som jag nu byter ut mot pasta och ris. Kanon att ha i sallader!!!
Men blir jag mätt då?
Japp. Till varje måltid så gör jag en mättande sallad. Och då inte bara grönsallat, tomat och gurka. Nä jag öser på med bönor framför allt. Där får jag bra energi och proteinerna som jag annars missar i min veggokost.
Jag försöker hålla på det här, men inte stenhårt. För det är ingen bantningskur jag håller på med, även om det blir som så lite ofrivilligt. Men jag äter så här för att må bra helt enkelt.
Så jag tycker inte att det är ett dugg jobbigt.
För är jag sugen på en pizza, då äter jag en pizza. Och sitter sen med en ballongmage. Men ibland är det värt det!
Det är mer mina kära vänner som tycker att det är besvärligt... Vilket jag förstår, för det är ju ganska så begränsat med vad jag äter...
Just nu så blir det som en liten kickstart med den här kosten efter allt slarvande under preggotiden. Det i samband med all träning så är jag snart på banan igen fysiskt.
För det ska jag ju erkänna, att det är en fin bonus just nu att det är en ständig "diet" jag går på. Bortbort gravidkilosarna (som snart är borta, men behöver tajtas till nu).
Märker att du och jag har exakt samma issues med maten och vad som fungerar. Själv är jag ju inte riktigt där än att jag accepterat att det är dags att verkligen strama åt tyglarna igen. Eller framförallt har jag svårt att ta in det. Jag har ju ändå mått bra sen jag var gravid med A.
Just nu lever jag mest på bananer. Mättande och milt efter mitt lilla utbrott häromdagen. Framförallt mår jag bättre om jag skär ner portionerna och äter sakta, sakta. Så som man ska göra.
Usch va jobbigt :/ Känner igen mej i flera åkommor, har inte lika illa som du nog, men det där med däst mage och småirriterad tarm känner man ju igen.. Jag vet dock inte när det är vad som gör mej dålig. Nu harjag startat igång en LC-kur igen och mår direkt bättre i magen och känner mej rörligare o lättare på nåt sätt. Men jag tycker inte som du att det är lätt tyvärr.. kanske är en övergångsfas, men jag tänker på mat oavbrutet. Vad jag får och inte får äta.
Borde kanske börja med den där "dieten" ;)
KRAM
