efterlysning: sömn!
Nu "äntligen" börjar jag känna mig som mamma till ett spädbarn. Jag är med andra ord TRÖTT.
Ordentligt trött.
Vide äter ju bara 2ggr per natt. Men där emellan bökar han som en tok, och vi har lite svårt att hitta nya nattrutiner nu när han bara får flarran. Han dels vaknar till för mycket så det tar lång stund för honom att somna sen. Dels så saknar han nog eftersnuttandet då han använt tutten som napp för att slumra in igen.
Försöker trycka in nappen när jag märker att han ätit klart, men det viftar han ut 4 sekunder senare.
Och sen röjs det på bra mycket när han sover med....
Sen har vi då Tuva. Damen-som-inte-nånsin-verkar-kunna-lära-sig-att-sova-ordentligt.....
Hon sov lite bättre ett tag förut, men nu är vi tillbaks på nivå usel igen. Har vi tur så vaknar barnen ungefär samtidigt, men som inatt, så varvar de varann ganska så tajmat.
Anders springer upp till Tuva. Så det är väl största skillnanden nu, att båda är lika trötta.. Ingen får sova...
Det är ju synd, eftersom Vide ändå kvalar in som ett sovbarn och sover bra (allt är väl bra om man jämför med Tuva som spädis...).
För er som inte var med här på Tuva-spädis-tiden, så sov hon dåligt. JÄTTEdåligt och jag höll på att totalt gå under. Fram till hon var 7 månader vaknade hon varje-varannan timma. Jämt! Efter 7 mån fick vi hjälp av en underbar barnläkare som gav oss verktyg att få bukt på det hela. Genom ganska hårda metoder tyvärr men de hjälpte.
Och med allt det i bakluckan så har jag något av ett katastroftänk vad det gäller sömnen. Jag väntar på att allt ska braka åt helsike.
Har Vide en dålig natt så tänker jag direkt att nu är det kört igen, nu är det så här det blir i minst ett halvår.
Det blir ju lite påfrestande att hela tiden gå och vänta på att det ska gå åt skogen igen. Så jag försöker att inte göra det, speciellt eftersom Vide faktiskt sover!
Att mata 2ggr per natt är ju inget att tjafsa om. Vi kan gå och lägga oss före 22 varje kväll och han somnar om så fort att kommer upp på min mage.
Så jag har verkligen inget att klaga på!
Men det vore ju fint om Tuvaluva kunde lära sig av sin lillebror...
Det som gör att det känns lite extra tungt just nu, och det kopplade jag häromkvällen, det är att mjölken nu håller på att sina, och återigen så jävlas hormonerna i kroppen och gör mig lite nere. Först blir det upp å ner när man ska få mjölken att rinna till, sen blir det kaos igen när det ska bort.
Det blev samma sak när jag skulle sluta amma Tuva. Men om några dagar borde jag vara på banan igen!
Ordentligt trött.
Vide äter ju bara 2ggr per natt. Men där emellan bökar han som en tok, och vi har lite svårt att hitta nya nattrutiner nu när han bara får flarran. Han dels vaknar till för mycket så det tar lång stund för honom att somna sen. Dels så saknar han nog eftersnuttandet då han använt tutten som napp för att slumra in igen.
Försöker trycka in nappen när jag märker att han ätit klart, men det viftar han ut 4 sekunder senare.
Och sen röjs det på bra mycket när han sover med....
Sen har vi då Tuva. Damen-som-inte-nånsin-verkar-kunna-lära-sig-att-sova-ordentligt.....
Hon sov lite bättre ett tag förut, men nu är vi tillbaks på nivå usel igen. Har vi tur så vaknar barnen ungefär samtidigt, men som inatt, så varvar de varann ganska så tajmat.
Anders springer upp till Tuva. Så det är väl största skillnanden nu, att båda är lika trötta.. Ingen får sova...
Det är ju synd, eftersom Vide ändå kvalar in som ett sovbarn och sover bra (allt är väl bra om man jämför med Tuva som spädis...).
För er som inte var med här på Tuva-spädis-tiden, så sov hon dåligt. JÄTTEdåligt och jag höll på att totalt gå under. Fram till hon var 7 månader vaknade hon varje-varannan timma. Jämt! Efter 7 mån fick vi hjälp av en underbar barnläkare som gav oss verktyg att få bukt på det hela. Genom ganska hårda metoder tyvärr men de hjälpte.
Och med allt det i bakluckan så har jag något av ett katastroftänk vad det gäller sömnen. Jag väntar på att allt ska braka åt helsike.
Har Vide en dålig natt så tänker jag direkt att nu är det kört igen, nu är det så här det blir i minst ett halvår.
Det blir ju lite påfrestande att hela tiden gå och vänta på att det ska gå åt skogen igen. Så jag försöker att inte göra det, speciellt eftersom Vide faktiskt sover!
Att mata 2ggr per natt är ju inget att tjafsa om. Vi kan gå och lägga oss före 22 varje kväll och han somnar om så fort att kommer upp på min mage.
Så jag har verkligen inget att klaga på!
Men det vore ju fint om Tuvaluva kunde lära sig av sin lillebror...
Det som gör att det känns lite extra tungt just nu, och det kopplade jag häromkvällen, det är att mjölken nu håller på att sina, och återigen så jävlas hormonerna i kroppen och gör mig lite nere. Först blir det upp å ner när man ska få mjölken att rinna till, sen blir det kaos igen när det ska bort.
Det blev samma sak när jag skulle sluta amma Tuva. Men om några dagar borde jag vara på banan igen!
Kommentarer
Trackback
