perspektiv!!!!
okidoki. Hormoner har återigen kommit i schack och det negativa tänkandet har omvänds till ett positivt!
Tack vare en långpromenad (bestämde att jag ska ut och gå så fort jag känner den frustrationen igen, så jag kommer väl få bra kondis då åtminstone...), ett samtal med fina J, och inte minst tack vare denna bok:
"Växa och upptäcka världen: sju utvecklingssprång under barnets första levnadsår."
(av Frans X Plooij, Hetty Van De Rijt).
En helt fantastisk bok som ger en perspektiv och förståelse för vad barnet går igenom. För det är ju så, första året är ett enda virrvarr av faser. Och det är skönt att ha nåt att skylla på/förklara med.
Och mycket riktigt så är första språnget nu när bebisen är 5 veckor ca. Ett språng som innebär att bebisen är vaken mer, äter oftare och vill ha ännu mer närhet en vanligt.
check, check, CHECK!
När den besvärliga perioden för denna fas är över så ska bebisen se världen på ett annat sätt än tidigare!!
Det stod också att under de 4 första månaderna så kan bebisen inte få för mycket kroppskontakt. Att det är förutom mat bland det viktigaste man ska ge sitt barn. Alltså är det inte prat om att kämpa emot och försöka vänja bort det. Och speciellt inte under en sån här fas.
En nyfödd kan man inte skämma bort!
Och det visste jag väl med, egentligen. Boken tar upp saker som är rätt så självklara, men som man missar helt när man är mitt i sitt nattsvarta kaos...
Det jag måste göra är att inte ta så hårt på saker och ting. Att inte tänka att nu är det kört så fort det kommer minsta lilla motstånd. Men at jag inte heller blir så arg på mig själv när jag inser att jag har noll perspektiv på situationen. Att tillåta mig att dilla iväg så där ibland, att det är okej.
Och att jag måste jobba med min inställning, mycket kan upplevas på ett positivare sätt om man bara hanterar saker rätt. Men just den grejen har alltid vart ett issue för mig...
Det är ju trots att bara 6 veckor sen han kom, lilla Vide. Man är inte sig än då så jag måste få vara lite kocko!
Återigen, PERSPEKTIV!!!!!!!
Och bara nu under eftermiddan, när han fått sova på min mage. Då har han sovit jättebra. Och att han äter varannan timma, dygnet runt (suck...) det får jag ta just nu.
Om några nätter kanske vi är tillbaks där när han sover minst 3 timmar i stöten!
Och tänk, det är fint att jag har den här bloggen, för bara att skriva ner ett sånt inlägg som jag skrev igår gör att det är lättare att få distans och se på det lite mer vettigt...
SEn när den här fasen är över, ser vi fram emot nästa. Den kommer när Vide är runt 8 veckor....
Tack vare en långpromenad (bestämde att jag ska ut och gå så fort jag känner den frustrationen igen, så jag kommer väl få bra kondis då åtminstone...), ett samtal med fina J, och inte minst tack vare denna bok:
"Växa och upptäcka världen: sju utvecklingssprång under barnets första levnadsår."
(av Frans X Plooij, Hetty Van De Rijt).
En helt fantastisk bok som ger en perspektiv och förståelse för vad barnet går igenom. För det är ju så, första året är ett enda virrvarr av faser. Och det är skönt att ha nåt att skylla på/förklara med.
Och mycket riktigt så är första språnget nu när bebisen är 5 veckor ca. Ett språng som innebär att bebisen är vaken mer, äter oftare och vill ha ännu mer närhet en vanligt.
check, check, CHECK!
När den besvärliga perioden för denna fas är över så ska bebisen se världen på ett annat sätt än tidigare!!
Det stod också att under de 4 första månaderna så kan bebisen inte få för mycket kroppskontakt. Att det är förutom mat bland det viktigaste man ska ge sitt barn. Alltså är det inte prat om att kämpa emot och försöka vänja bort det. Och speciellt inte under en sån här fas.
En nyfödd kan man inte skämma bort!
Och det visste jag väl med, egentligen. Boken tar upp saker som är rätt så självklara, men som man missar helt när man är mitt i sitt nattsvarta kaos...
Det jag måste göra är att inte ta så hårt på saker och ting. Att inte tänka att nu är det kört så fort det kommer minsta lilla motstånd. Men at jag inte heller blir så arg på mig själv när jag inser att jag har noll perspektiv på situationen. Att tillåta mig att dilla iväg så där ibland, att det är okej.
Och att jag måste jobba med min inställning, mycket kan upplevas på ett positivare sätt om man bara hanterar saker rätt. Men just den grejen har alltid vart ett issue för mig...
Det är ju trots att bara 6 veckor sen han kom, lilla Vide. Man är inte sig än då så jag måste få vara lite kocko!
Återigen, PERSPEKTIV!!!!!!!
Och bara nu under eftermiddan, när han fått sova på min mage. Då har han sovit jättebra. Och att han äter varannan timma, dygnet runt (suck...) det får jag ta just nu.
Om några nätter kanske vi är tillbaks där när han sover minst 3 timmar i stöten!
Och tänk, det är fint att jag har den här bloggen, för bara att skriva ner ett sånt inlägg som jag skrev igår gör att det är lättare att få distans och se på det lite mer vettigt...
SEn när den här fasen är över, ser vi fram emot nästa. Den kommer när Vide är runt 8 veckor....
Kommentarer
Postat av: Cizzi
Står det nått i boken hur man får ens barn att sova längre än 45min i stöten på dagen? Ylva har svårt att komma över den skarven dag tid... men nattetid sover hon helt okej.
Du kan väl skriv ner lite kortfattat till mig på FB eller i ett mail om det står nått.
Kram!
Trackback
