skräckens natt
Det är nu mitt i natten. Och jag vågar inte somna.
Jag blir väckt av en orolig Anders som säger att Tuva kan inte andas.
Jag springer till henne, och hon bara väser fram andetagen
Vet ni hur hjälplös jag kände mig? Mitt barn kan knappt andas, och jag vet inte alls vad jag ska göra!
Hon fick sitta i min famn och jag försökte lugna henne. Hon var livrädd stackarn och det bara förvärrade andningen ännu mer.
Efter en stund så lugnar hon ner sig, och andningen blir långsamt bättre.
Tankarna snurrade på. Vad gör vi om hon verkligen inte kan andas?! Östersund är närmsta sjukhus. Dit tar en timma med bil, men här ringer man på helikoptern.
Nu sover hon igen. Men andingen är anstränd och pippig. Men betydligt bättre än vad den var för en stund sen. Så därför ringer vi inte 112. För det blev lite bättre relativt snabbt ändå när hon fick sitta upp.
Jag vågar inte somna, och lusläser nätet på vad man gör. Telefonen är redo för att ringa 112.
Min första tanke är krupp. Jag hade det själv i den här åldern.
Men hon torrhostade en del under dagen idag och även igår natt.
Jag är rädd, på riktigt. Målar upp hemska scener framför mig.
Och jag kan inte sova. Jag måste höra andningen. Om den fortsätter. Hur den låter. Vara redo.
så jag tar mig tiden, att leta upp en bild på fröken där hon är söt och lite sådär tokig som hon är.
För jag har inte bråttom, det enda jag ska göra är att hålla mig vaken nu.
Jag blir väckt av en orolig Anders som säger att Tuva kan inte andas.
Jag springer till henne, och hon bara väser fram andetagen
Vet ni hur hjälplös jag kände mig? Mitt barn kan knappt andas, och jag vet inte alls vad jag ska göra!
Hon fick sitta i min famn och jag försökte lugna henne. Hon var livrädd stackarn och det bara förvärrade andningen ännu mer.
Efter en stund så lugnar hon ner sig, och andningen blir långsamt bättre.
Tankarna snurrade på. Vad gör vi om hon verkligen inte kan andas?! Östersund är närmsta sjukhus. Dit tar en timma med bil, men här ringer man på helikoptern.
Nu sover hon igen. Men andingen är anstränd och pippig. Men betydligt bättre än vad den var för en stund sen. Så därför ringer vi inte 112. För det blev lite bättre relativt snabbt ändå när hon fick sitta upp.
Jag vågar inte somna, och lusläser nätet på vad man gör. Telefonen är redo för att ringa 112.
Min första tanke är krupp. Jag hade det själv i den här åldern.
Men hon torrhostade en del under dagen idag och även igår natt.
Jag är rädd, på riktigt. Målar upp hemska scener framför mig.
Och jag kan inte sova. Jag måste höra andningen. Om den fortsätter. Hur den låter. Vara redo.
så jag tar mig tiden, att leta upp en bild på fröken där hon är söt och lite sådär tokig som hon är.
För jag har inte bråttom, det enda jag ska göra är att hålla mig vaken nu.
Kommentarer
Postat av: Jannike
Älskade vänner! Fy satan vad jobbigt!!!
Det låter ju som om det vore krupp. Särskilt eftersom hon har haft hostan. Lät den lite skällande? Lilla stjärnan hade samma sak för ett litet tag sen. Det var så sjukt obehagligt men krupp är mycket bättre än astma för krupp ger oftast med sig när de blir lugnade. Om det händer igen så svep in henne i filtar och gå ut. Nattluften har en fantastisk lindrande effekt på barn med krupp. Puss puss puss puss
Postat av: Jessica
Men fy så hemskt! Hoppas det bara var en engångsgrej!
Postat av: Jenny - Mamma till Alde
Ja, det låter som falsk krupp. Låt henne sitta upp i din famn o sova om det behövs, helst i friska luften, släng på er täcken o sitt med fönstret öppet.
Hoppas att det inte återkommer allt för ofta eller aldrig igen! KRam på er!
Trackback
