jahopp...
Det lugnade sig inte under förnatten som det brukar, utan istället så vaknar jag strax efter 01 av att det gör ont. Ordentligt ont!
Får några såna värkar ca var 15:e min innan jag somnar om. Vilket tar tid. När jag vaknar nästa gång har det lugnat ner sig lite.
Nu har jag "bara" "vanliga" förvärkar här på morgonen....
Hade jag inte haft några känningar alls innan hade jag börjat packa det sista till bb-väskan och gjort mig helt klart. Men nu är man ju skeptisk in i det sista....
För det gjorde ont, och det ska väl ändå inte förvärkar göra. Trodde jag. Men tydligen jo...
får jag svära lite? BRA! För det börjar bli så in i helvete jävla tröttsamt med det här!!! Det blir allt svårare att ladda om och hålla humöret uppe..
Jag måste ha en förbaskat otrevlig kropp att bo i, eftersom det görs rymningsförsök hela tiden!
fullmåne
Det sägs ju att det sker extra många förlossningar när det är fullmåne, som det är nu inatt.
Och varför inte, all jordens vatten påverkas ju av månen. Så varför då inte kroppens vatten?!
Hade ju vart fint om det vart så för moi inatt, att det satte igång....
Som vanligt så känns det som om det är på god väg. Förvärkar som hållt på hela dagen och kommer nu regelbundet. Jag har haft tensen på mig hela kvällen för att lindra.
Men det blir väl som vanligt... att det lägger sig under natten... Men man kan ju sända ett litet hopp till att månen hjälper till, sådär lite granna!
Vore ju ballt om vattnet började forsa på här.....
Eller så blir jag en varulv istället.... vore ju ballt det med...
Vecka 37
Men nu har på nåt vis hela kroppen gått in i nåt slags viloläge ,eller dvalavakuum... Huvudvärken känns knappt trots att jag sover uselt. Bäjbin har blivit väldigt lugn de senaste dagarna, jag är trött mest hela tiden, mår illa, har svårt att få i mig vettig mat.
sånna charmiga saker ni vet.....
Igårkväll var första gången som jag vart ganska så nervös att det var på gång. Eller snarare hoppades så jag höll på få nippran...
Efter att ha förvärkar hela förmiddan så ändrades dom karaktär vid 13-tiden. Dom började kännas på ett helt annat vis och jag fick stark molvärk i nedre delen av ryggen. Hade en skum känsla i kroppen helt enkelt...
Så istället då för att lägga mig och vila så började jag tokstäda badrummet. Sen var förvärkarna ordentligt igång vill jag lova!!
Det kändes i hela kroppen att man går i nåt slags förberedande läge. Men att det egentligen inte betyder mer än att det kommer bli inom de närmsta veckorna....
Jag fick några onda förvärkar när jag gått och lagt mig och sen vart det jättesvårt att somna. För jag kände mig skum... Men till slut somnade jag och när jag vaknade till några timmar senare så kände jag direkt att det lugnat sig.
Men förvärkarna känns mer nu, och molvärken i korsryggen håller på att göra mig vansinnig för den känns hela tiden.
Och det är klart att jag vart rätt så besviken när det lagt sig, och jag försöker verkligen ha i bakhuvudet att det kan vara nån månad kvar. Men det blir svårare för varje sån här omgång....
Vi har lite småfix kvar som vi tänkte få gjort innan ankomsten. Men annars så är vi helt förberedda nu. Det enda och ganska viktiga kvar att göra dock är att ordna med föräldrapenningen. Det är väl nåt jag måste få gjort ganska snart så man får sina pengar i tid...
har inte så mycket att säga om just den här veckan, och förhoppningsvis är det en av de sista "vecka-blabla"-inlägg som jag gör...
Annars är just idag en mycket spännande dag!!! En av mina goaste vänner har tid för igångsättning. Så snart snart har vi en ny bebis i sällskapet! Och jag håller alla tummar att denna gång ska hon slippa trassel med akut snitt och få en vacker förlossning!
high life as Big Mama
Så alltså är Gaviscon min bästa vän just nu...
high life as Big Mama!
marabou-metoden!
Man kan pilla på bröstvårtorna eller se till att få orgasm. Men jag försöker mig på en annan variant ikväll!
Choklad!!!
Lite oxytociner ska ju frisättas när man svullar choklad (och laktospiller i mängder för min del...).
Och eftersom jag inte vet hur mycket choklad man egentligen behöver äta så är det nog bäst att jag äter lite till.
Och det är nog lika bra att äta lite choklad varje dag nu. Utifall att!!
Eller hur?!?!
1 månad till tododate!
DET NÄRMAR SIG!!!!!
Vore ju faktiskt fint om bäjbin kom ut nästa vecka nu när jag fått vila... Men jag VET ju, det är ju ett tag kvar tills det är dags.
Men, jag har bestämt, att jag inte längre ska försöka stanna upp förvärkarna längre nu. Inte vet jag om man kan styra det så (troligtvis inte, den kommer när den är helt redo såklart), men jag tänker ändå inte försöka lugna ner magen utan snarare trigga igång det ännu mer när det sätter igång.
Igårkväll vart jag faktiskt lite nervös. För då fick jag två förvärkar på raken som gjorde ONT!
Men som vanligt, det la sig under förnatten.....
Och så här då är magen i slutet av vecka 36. Big Mama,
Och magen den sjunker o sjunker. Snart släpar den väl i marken...
Som jag sagt förut, så är jag SJUKT taggad inför förlossningen.
Så kom igen och ge mig lite smärta. Testa mina gränser!!
Jag tror att jag kommer få världens adrenalinkick när det väl börjar göra ont!! När jag liksom vet att nu jäklar, det är nu det händer.
För det är ju så, att det är 2 barn som vi ska ha. Inte fler. Även om man aldrig ska säga aldrig så... nä. Sen räcker det. Alltså blir det här min andra och sista förlossning. Så den ska jag på nåt vis försöka njuta av, Så sa jag om graviditeten med när jag var nypreggo, men den tanken försvann rätt fort när allt ont började.
Så därför ser jag fram emot the grande finale!
ännu en kväll
Så nu har jag tryckt i mig alvedon och sällskapar med polaren TENS...
spännande?
Eller mest jobbigt?
vecka 36!
För det första, jag är så avis på alla preggosar som mår bra! Träffade på en vän som har bf nån vecka innan mig och som mår SÅ bra. Sov hela nätter och var smidig och fin i kroppen.
Det är annat än en haltande, trött och grinig Millan det!!!!
Nåt har också ändrats i det onda. Skulle tro att det är nåt med foglossningen. Igår kom en annan sorts smärta i de mittersta och nedre regionerna och där skär det som knivar så fort jag står upp. Vet inte om bebisen åkt på nåt vis ännu längre ner i bäckenet, men den är ju fixerad nu så den borde väl ligga där den ligger...
Magen är så lång ner nu så det känns som den ska dunsa i knäna när som helst!
Nu har en riktigt ocharmig sista spurtningen kommit. Vätskan i kroppen fylls på och jag är fröken Pluffs.
Jag orkar tamefanken ingenting, så gissa hur mycket som blir gjort här hemma? Det är ett under att jag lyckas varje morgon få på mig o Tuva kläder och passa tider!
Förvärkarna fortsätter och jag försöker att inte bry mig om dom. Men såklart finns alltid den där tanken "Tänk om den här omgången är början på det hela. Är jag i latensfasen nu?". Att tänka så under så många veckor kan göra även den vettigaste personen galen. Och eftersom jag knappast räknas till vettigast alla gånger så kan ni ju tänka er vilket krig som pågår inom mig.
För jag vill inte tänka så, men hur kan man låta bli. Tankarna far fram som pingpong-bollar i skallen på mig!
Annars är det mesta klart nu inför bebbe-ankomst. BB-väskan är nästintill färdigpackad (den viktigaste saken la jag ner igår: julmust!). Förlossningsbrevet skrev jag klart igår så det ska bara printas ut och läggas i väskan. Bebiskläderna ligger redo i garderoben sen länge och spjälsängen är bäddad. Bilstolen är monterad.
Men ballt är det, att jag snart är 2 barnsmamma. Ballt och oerhört skrämmande! Pendlar mellan att tycka det ska bli helt underbart till att bli fullkomligen livrädd!
Jag har också försökt att fixa en deal med saken här inne. Att komma ut i november! För är det nån månad som jag avskyr så mycket så är det just November. Därför skulle det sitta fint med att ha ett barn som föds då.
MEN den får under inga omständigheter alls komma denna vecka.
För vi ska vara lite våghalsiga. Anders ska åka till Lappo (ni vet ön där långt borta i åländska skärgården). Han åker imorgon och kommer hem sent på söndagkväll.
Alltså får det inte hända ett skvatt nu på några dagar. För sätter det igång. Då hinner han inte hem....
Och vad gör då jag å Tuvaluva. Jo vi tar vårt pick å pack och bor hos mormor o morfar.
Alltså kommer även jag få värsta vilohelgen. Oj vad jag ser fram emot att bli bortskämd!
magbild vart det tyvärr inte idag, batterierna på kameran tog en paus....
Vecka 35
Jag är redo. Så jäklarns redo!
Känns som slöseri med tid att bebis ska ligga där inne och köra slut på mig när jag vill ha ut den!!!! NU!
Fast jag vet, det är ju bra om denna lilla krabat ligger kvar ett tag till och blir helt klar.
Men ändå...
Dagsfärsk bild:
Nu börjar den bli sådär ocharmigt stor tycker jag. Inte längre den där runda fina lilla magen. Utan börjar snarare förvandlas till ett svulstigt monster! Så därför blir det ingen magbild med tröjan uppdragen som jag tänkte..
Magen har ju sjunkit ner nu och det är skönt för magsäck och andning.
Bebis är som sagt redan fixerad och good to go!
Igårkväll började jag skriva på förlossningsbrevet. Eller jag skrev ut från BB Sthlms hemsida, men jag tyckte deras formulär var full med puckade frågor. Istället för att där fråga vilka smärtlindringsmetoder man helst skulle vilja ha så frågar dom om man är väl informerad om vilka som finns.
så ja gör nog ett helt eget brev som förra gången tror jag. Eller om jag bara tar det rakt av, jag har fortfarande samma tankar om förlossningen nu som då. Så lite medicinsk smärtlindring som möjligt och absolut ingen ryggbedövning.
Vågen fortsätter att picka på uppåt. Men det ökar inte på sig så dramatiskt som förra gången. 17kg + är det nu. Så en 20kg-ökning blir det nog ändå. Fast det som är bra är jag inte alls fått samma ankröv som förra gången, jag har inte blivit ens i närheten lika bred denna gång. Så jag känner mig inte lika stor, även fast jag nog växt på mig en hel del....
Men det kanske gör att jag inte känner mig lika bamsig efter förlossningen denna gång?! För då hade jag noja big time vad det gället rumpans utbredning!!
Och mina krämpor kan ni ju så väl vid det här laget så det skiter jag i att skriva nåt om alls!
Så här skrev jag när jag var i vecka 35 förra omgången:
"hua, idag har jag ont... Kanske inte var skitsmart att krypa omkring i rabatterna i flera timmar i går... Känns som om höfterna hoppat ur led. Kan knappt gå :/"
Krypa omkring i rabatterna????
Det hade jag glömt att jag gjorde så sent. Jisses! Foglossning hade jag då med, men tydligen inte ens i närheten av hur det vart nu. När kröp jag omkring i rabatterna senast? Var väl i vecka 15 typ när det inte gick längre....
bebis fixerad!
Har nu klarat av denna gångs tjockiskontroll. Är idag i vecka 34+6
Lite nuffror:
SF: 31cm
Hb: 115 (vilket är lite bättre än förra gången)
Sockret: 4,6
Blodtryck: 111/72
Det var lite småsnurrigt när jag kom dit. Först så vabbade min BM, sen när sköterskan skulle kolla vem jag skulle till då så fanns jag inte med alls. Men som tur var så hade en annan BM tid.
Hon var jättetrevlig men det är ju alltid bäst att träffa sin egen som man lärt känna. Och jag vet att hon ville träffa Tuva, men hon får väl följa med flera gånger då...
SF-måttet var för 2 veckor sen 30cm, så jag tror att om min vanliga BM hade mätt hade det nog ökat till 32cm. För det känns som om magen växt mer än 1cm.. Men det spelar inte så stor roll, huvudsaken är ju att den växer. Vilket jag visste redan....
Bebisen är redan fixerad och satt så långt ner och hårt som den kan innan den börjar färden neråt och utåt.
Tuva fixerade sig i vecka 35-36. Och denna i vecka 34.
Och det var ju väldigt tidigt sa hon, att den ligger så långt ner redan Som omföderska brukar den fixera sig mkt senare om den fixerar sig alls.
Men sen om det innebär att bebis kommer tidigare eller inte. Det kunde hon ju såklart inte säga.
Med tanke på alla förvärkar som jag har och att den ligger så långt ner så ska jag försöka ta det så lugnt som möjligt ett tag nu så jag inte driggar igång förlossningen med för mycket aktivitet och stress...
Förvärkarna pratade vi också om såklart. Det var väl inte nåt oroväckande att magen håller igång så mkt, även om det inte är så vanligt. Men det är ju inte så mycket med min kropp som är vanligt som bekant...
Det KAN vara så att att förvärkarna gör lite nytta och pressar ner bebis, men de kan också vara helt overksamma. Beror lite på hur intensiva de är.
Hon ville inte undersöka heller, eftersom är hon där och pillar och det redan är nära att det är på gång så kan det sätta igång det hela. Så då höll jag med henne, ingen undersökning!
Imorgon, eller ikväll, får ni ett "Vecka 35" inlägg med maggebild!
18
Hade förvärkar i ca 18 timmar i sträck innan det lugnade ner sig..... Vart faktiskt lite smånervös där ett tag på kvällen när det hållt på i över ett halvt dygn. Tillräckligt nervös för att kolla igenom BB-väskan och lägga in telefonnumret till BB Sthlm i mobilen.
Jag provade både att bada och ta alvedon, men det hjälpte inte. Men jag badade en gång till sen senare på kvällen och gick sen och la mig.
Då la sig äntligen "värkarna".
Men det var ju både lite läskigt och spännande när jag gick och la mig, skulle jag bli väckt att en riktig och ond värk under natten?!
Nu blev det ju inte så. Och eftersom jag bara är i vecka 35 än så känns det ändå lite skönt att bebis är kvar där inne. Även om jag under gårdagens timmar hann gott och väl förbereda mig mentalt och tycka att det var helt okej om den skulle komma ut redan.
Så idag har kroppen, och framförallt magen, rejäl träningsvärk.
På förmiddagen ska jag till MVC, och idag ska jag peppra med frågor. Tuva får hänga med eftersom jag ville att hon skulle ha minst en dag till att bli helt frisk på.
tagga ner nu magrackare!!!
Ska det verkligen vara så här?
Måste kolla läget med barnmorskan imorgon när jag ska dit på tjockis-koll...
Dom gör inte så ont idag, så riktiga värkar är det ju inte. och vad tusan, jag är ju bara i vecka 35 (på onsdag...)
Men kom igen nu! Nu får magen tagga ner!!
Jag blir helt slut. Ska testa nu med alvedon och se om det försvinner av det.
När det väl sätter fart på riktigt riktigt sen då kommer jag ju inte fatta nånting och tro att det är som det har vart nu länge.
Så nu sitter vi här, jag å Tuvaluva (som för övrigt är ganska frisk nu, så dagis blir det nog på onsdag!). Och visst är jag så lättad över att det vart en snabb sjukomgång. Men en frisk Tuva betyder en Tuva som vill bli aktiverad... Hon är redan uttråkad trots massa bus med mormor sin.
Men hon får gilla läget just nu helt enket....
over and out....
snökaos när det är dags, nej tack!
Och jag har just den nojan. Det är ju inget man kan göra så värst mycket åt, det där med vädret. Men helst skulle jag vilja ha en bandvagn stående på uppfarten så man är redo för vilket oväder som helst.
Den här synen vill jag INTE mötas av när det är dags.... man kan ana att det står 2 bilar där.
(från Bydalen feb 2010)
Här i hålan Norrtälje får man ta sig in till Stockholm (Danderyd) för att föda. Det är väl en ca 8 mil här hemifrån.
Den resan känns för jäkligt lång med värkar..
Ni kan ju roa er med att se framför er en övertjock padda vid namn Millan, som kommit på här hemma att nu skulle vi åkt, för länge sen in till förlossningen. Så nu är det bråttom!
Anders får baxa in mig i baksätet där jag ligger ner och brölar som en skadeskjuten ko och blir arg för att vi aldrig kommer fram....
För så var det förra gången. Inte att det var bråttom för att bebis var på väg ut. Men den skadeskjutna kossan. Japp, thats me!
Och igårkväll kom jag på att jag att jag inte kommer få plats att ligger ner i baksätet, för nu upptar ju Tuvas stol en stor del. Det är ju inte så att den inte går att ta ut. Men hålla på med det då. njae....
Och sen får vi se om vi kommer ångra att vi bytte bort bilen med 4hjulsdrift....
Me & My Mr.krycka
Inte så många så vågade fråga, men många undrande och medlidande blickar fick jag.
När jag en stund gick själv med Tuva i vagnen under tiden Anders klippte sig så försökte jag att gå utan kryckor. Bara för att det är skitmeckigt att gå med vagn + kryckor.
Men det var en dålig dag. För jag kunde inte. Gå alltså. Så jag fick köra en kompromiss och dra vagnen med vänster hand och ha mr. krycka i höger, eftersom det är höger sida som gör mest ont.
DÅ tittade folk verkligen!!
Och jag kan ju förstå det, för jag måste sett bedrövligt ynklig ut.
Och det tog emot, det kan jag säga. Att gå med kryckjävlarna så där bland folk. Men vad gör man....
Sen åkte vi till mataffären och bunkrade mat. Sen vart jag liggande när vi kom hem. Gick upp för att laga mat, men mådde pyton och fick knappt i mig nåt. Och då åt vi ändå enchiladas. Som jag älskar...
Så, då har jag fått klaga av mig lite. Tackar för det. Nu ska det mysas med la familia och sen ska jag äta goda ostar! För att muntra upp mig när vi var nere på stan så gick vi nämligen in i stans Ostbod och köpte lite småbitar av goda hårdostar. Mums!
kan man känna sig FÖR gravid!?
Härmed kallar jag mig höggravid. Nåt så inibängen!!!!
Trött till tusen, ont i ryggen, förvärkar, det drar o sliter i ljumskarna så jag knappt orkar stå upp. Mår illa, är less.
Listan kan göras lång.....
Så nu ska jag ha ett snack med den här magen. Antingen lugnar du ner dig eller så gör vi slag i saken och tar brottningsmatchen så det blir avklarat sen.
Idag har varje timma vart en pina. Men nu får jag skita i det, för nu ska gullungen hämtas från dagis!
skendräktig dotter
Sen trodde jag att jag vaknade av en ond förvärk i natt. Men eftersom jag måste somnat om på en gång efter den och inte vaknade nåt mer så var det väl bara tarmarna som bråkade då kanske....
Så det var väl bara ett önsketänkande antar jag...
Det viktigaste inköpet inför bebbens ankomst är nu fixad:
En Pippidocka!
Tuva är nämligen skendräktig. Hon är helt med på att jag har en bebis i magen. Och är helt säker på att hon har Pippi i magen. Hon brukar säga vid middagen att nu matar hon Pippi, och ser då där supernöjd ut!
Alltså, så när vi kommer hem från BB så ska hon få den från sitt lillasyskon. För då har bebisen kommit ur mammas mage och Pippi kommit ur hennes.
Pedagogiskt o bra va?!
vecka 34
Imorgon är det ny vecka igen. Trettiofyra.
Så nu kan jag säga att det är 1,5 månad kvar. Det låter inte alls mycket, eller hur? Och det är ju inte så lång tid alls.
Jag förtränger HELT att om jag går över tiden och det blir igångsättning så är det två månader kvar. och det kära ni, känns som en evighet....
Speciellt nu när det ploppar ut ungar här o där. Igårkväll fick vi veta att våra kära vänner i Åre fått en son och idag gick vattnet för en annan vän här hemma i krokarna.
Kroppen börjar nu bli tung. Har hela tiden ont i ryggen och svanken värker den med. Hade igårkväll molvärk i magen och en del förvärkar.
Skulle vilja säga att mycket känns som tidiga förlossningstecken, men säger jag det så är jag rädd att lura mig själv och få de här sista veckornas väntan till att bli olidliga.
Men man blir lite knäpp i kolan av att få de här förvärksomgångarna flera gånger i veckan... Får prata av mig med barnmorskan om det i nästa vecka....
Sova är typ helt omöjligt nu. Efter en halvtimmas sömn på sidan känns det som man ligger på ett betonggolv, och då får man gå igenom proceduren att vända på sig. Sen sussar man en stund till tills kroppen värker och man är pissnödig som man håller på att dö.
Då kommer proceduren att komma upp ur sängen för att klämma ur sig max 5 droppar.
Och så börjar karusellen igen..
Charmigt värre.....
Jag är inte alls särskilt hungrig längre och får anstränga mig för att äta ordentligt. Känns lite som man är nypreggo på det viset, att man nästan mår lite illa när man tänker på mat. Och jag har blivit mer kinkig med vad jag får i mig. Frukt är det som funkar bäst. Inte ens kakor lockar lika mycket längre....
Förhoppningsvis får jag hem en TENS-apparat om några dagar som kan göra kvällarna lite lindrigare.
Den funkade ju kanon förra gången så den blir nog bra nu med. Hoppas jag.
Det börjar även bli dags att skriva förlossningsbrevet och påbörja BB-väskan. Dumt att inte ha sådant klart.
Bilen ska även preppas med handdukar och sådant. För det går inte för sig att gegga ner nya fina bilen med fostervatten eller annat som kan komma ur en när det är dags....
en arm som vinkar?
Nackdelen är att man blir så förbannat pissnödig. Hela tiden!!!
Skulle inte heller bli förvånad om jag såg en arm sticka ut mellan bena om jag tittade efter..
för det känns som den halvt är ute ibland.....
förlossnings-träning. Igen
Och den här gången så gjorde de nästan lite ont. De kändes mer bak i svanken och de ville inte ge med sig... Tog alvedon igen och efter en timma började det lugna ner sig så jag kunde somna. Men det vart några timmar de höll i sig.
Och de kom pang boom den här gången. Låg i soffan och vilade efter middagen och rätt som det var så körde det igång.
Jag trodde inte att nåt var på gång den här gången heller, inbillar mig på nåt vis att jag ska känna när det är på riktigt. Att man får den där känslan i kroppen. För den fick jag förra gången.
Men likförbaskat så blir man helt jäkla slut av dessa omgångar.
Vet ju det att man får mer förvärkar som omföderska. Och eftersom jag hade massa såna med Tuva så är det väl som det ska, antar jag.
Fast då tänkte jag att det mest berodde på den stressiga situation vi befann oss i, med husbranden och allt det där.
Denna graviditet av vi sluppit såna trauman och har en lugn trygg tillvaro.
Men visst blir man lite smånervös att den ska komma ut... Får gärna vänta 3 veckor till så jag är i vecka 37 åtminstone.
Fast jag är ganska bombis på att den här lilla parveln är en lurifax precis som sin storasyster och inte tänka visa sig förrän efter beräknad dag....
premiär....
Världens pissigaste premiär....
Kryckor....
